Carlo Petrini har fått uppleva hur hans Slow Food-rörelse vuxit till en världsomspännande organisation, med medlemmar i över 170 länder. Rörelsen lyfter fram de närodlade, rättvist producerade och rena råvarorna. Den grundades i Paris 1989, 200 år efter den franska revolutionen – som en påminnelse om hur restauranger började etablera sig då kockarna lämnade aristokratfamiljernas kök. Gastronomin nådde medelklassen.
Det var också den franska revolutionens slagord om broderskap som Petrini lyfte fram då han mötte helsingforsarna i Metropolias festsal i medlet av mars. Broderskapet handlar om gemenskap kring måltiderna och nätverk för matproducenterna. Finland har 13 Slow Food-convivier (sällskap) som marknadsför det närodlade. Slow Food Västnyland är till exempel bekant från medierna tack vare sina höstmarknader som mobiliserat massorna. Varför så många dras med korrelerar med det gigantiska matintresset, men handlar också om att det närproducerade är lätt att bejaka.
Petrini talar om det viktiga i att äta lagom och närproducerat, i motsats till överkonsumtion förknippad med fetma och därpå följande dyra bantningskurer. De närproducerade råvarorna blir visserligen dyrare än supermarketarnas massproducerade utbud, men kanske valet kan gynna det närproducerade om man går in för att konsumera det kroppen behöver. Enligt Petrini produceras dessutom mer än hälften för mycket mat i världen – mat som ruttnar bort då den inte går åt.
Närproducerad och småskalig ekologisk produktion gynnar å sin sida arbetsmöjligheter på landsbygden och motverkar trenden med enorma odlingsmonopol som utarmar marken med ett fåtal grödor och konstgödsel. I Afrika har till exempel stora delar av odlingsmarken köpts upp av multinationella bolag, vilket hotar biodiversiteten.
Enligt Petrini har 75 procent av biodiversiteten försvunnit de senaste 200 åren. Ett exempel är det industriella fisket i Victoriasjön i Afrika där den inplanterade nilabborren förökat sig så kraftigt att den slagit ut hundratals ursprungliga fiskarter som de lokala fiskarna livnärt sig på. Folkvandringen från området är stor och båtflyktingarna drunknar på sin resa till Europa när det inte längre går att livnära sig på traditionellt fiske i hemtrakterna.
Ytterligare ett exempel Petrini nämner är svinproduktionen i hans egna hemtrakter i Piemonte. Där har den stora prosciutto-produktionen blivit ett veritabelt miljöproblem. Ett svin ger upphov till lika mycket förorening som sju människor och med 1,2 miljoner svin belastas miljön svårt. Förorenat vatten bevattnar sädesfälten och rinner i slutändan ut i havet.
text&foto Sunniva Ekbom
