För barn eller för vuxna? Peter Törnqvists lekfulla diktbok är både infantil och grov, skriver Peter Nyberg.

Något av vad som ska komma i Peter Törnqvists första diktbok Innan proppen går: och andra kväden för hushållsbruk går att ana i hans prosa. Författaren debuterade med Fältstudier (1998), en samling noveller med lakonisk stil vars fokus ligger på glesbygden och naturen. Redan här finns en svart, lite absurd humor som växer ur frustration eller vrede. Novellerna gjorde att författaren uppmärksammades i tidskriften .docs temanummer om de 20 mest intressanta författarna under 90-talet. Uppföljningen kom fem år senare med boken Lövsångare, Innerkurva som består av en serie prosafragment där författaren framträder som en utpräglat språklig ekvilibrist. I den fragmentariskt upplagda romanen Kioskvridning 140 grader: en western (2010) fullföljer Törnqvist sin absurda läggning i prosans form.

Även dikterna i Innan proppen går innehåller en svartsyn som är kamouflerad i humor. I den första dikten heter det:

 

Människotävling …

bumpad grävling:

han hann inte över, han

Ligger och sväller

bland tombutljer

Kom inte fram

 

Ordet ”bumpad” tillsammans med förlaget Alfabeta indikerar att texterna är skrivna för barn eller möjligen ungdomar. Grötrimmen antyder att vi befinner oss långt, långt ifrån den språkliga trapetskonstnärens elegans. Med de utgångspunkterna fungerar den fortsatta läsningen bättre.

Varje dikt har fått sin egen form. Somliga har skillingtrycket eller kupletten som förlaga medan andra är limerickar eller haikudikter. Tanken att ge alla dikter en egen meter närmar sig ansatsen i Snorres edda, men både utrymmet och tillvägagångssättet beskär möjligheterna till samma genomslag, inte minst på grund av den, för en vuxen läsare, låga, ganska menlösa humorn. I En bajskorv satte segel får vi till exempel följa en bajskorvs färd till havs: en fin, rytmisk dikt som tilltalar min 6-åriga brorson och påminner lite om Lennart Hellsings barndikter i sin fantasifullhet.

Flera dikter är politiska och protesterar mot skövlingen av skog, vår överexploatering av naturresurserna och behandlingen av sopor. Andra dikter tycks innehållsligt vara nonsens. Problemet är att dikterna i Innan proppen går inte alltid tycks riktade till barn: ordvalen är för komplicerade och innehållet för grovt. ”Vem ska skövla skövlarna” är fyrfotat trokéisk, således kalevalametern, och innehållet nästan lika brutalt som skeendena i nationaleposet:

 

Dessa ryggradslösa blåbär,

projektledare av massmord,

glupska timmersutenörer

i kostym på språng och möte,

som i skördare och djupsnö

låter andra vara luder,

låter andra svinga svärdet,

dödens horor med en joystick

Gunna Grähs illustrationer förhöjer läsningen. Hon känner in bokens dikter och tecknar hårt stiliserat. Den föråldrade ton som poeten försöker anslå i vissa delar lyckas Grähs bättre med: teckningarna är som hämtade från moderna runstenar.

Slutligen kan jag svårligen tro att boken riktar sig till vuxna läsare: formen är för naiv, innehållet för onyanserat och humorn för infantil. I de åldrar då man skrattar åt ordet bajskorv och åt att en ”dåringenjör” blir körd i ”rö-ö-va” kan jag tänka mig att Innan proppen går öppnar den poetiska sfären lite och erbjuder utrymme åt det egna lustfyllda diktandet. Boken lär att poesin inte nödvändigtvis måste vara svårtillgänglig och att det är okej att grötrimma och leka med ords ljud och innebörder. För den vuxna läsaren lär den däremot ingenting utan fastnar i ansträngningen att skriva lekfullt rytmiskt om allvarliga frågor.

Peter Nyberg

Peter Törnqvist: Innan proppen går: och andra kväden för hushållsbruk. Illustrationer: Gunna Grähs. Alfabeta Bokförlaget, 2012

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.