Sad Songs from the Heart of Europe är en anspråkslös men dynamisk föreställning om ett socialt landskap präglat av missbruk, våld och prostitution.
På Backa Teater i Göteborg hade jag en av mina starkaste teaterupplevelser. Mattias Anderssons maffiga uppsättning av Brott och straff var ett strålande stycke ensembleteater med en febrigt intensiv Joel Kinnaman som Raskolnikov. Dostojevskijs mästerverk kan vid en första anblick te sig för ogripbart eller för stort för scenen men faktum är att det satts upp med framgång många gånger.
Kristian Smeds Föreställning Sad Songs from the Heart of Europe är ytterligare en scenisk kommentar till Brott och straff, en monologföreställning där fokusen flyttar från Raskolnikov och hans försök att rationalisera bort samvetet till Sonja, den prostituerade unga kvinna som Raskolnikov blivit förälskad i.
Sad Songs from the Heart of Europe är det lilla formatets anspråkslösa teater. Publiken består av ett tjugotal personer, som sitter i en ring på bästa demokratiska manér. Scenografin och rekvisitan är ytterst sparsam, musiken kommer från en kassettbandspelare – hela föreställningen vilar på dess enda skådespelares axlar. Men de bär. Litauiska Aldona Bendoriute är kort och gott fantastisk. Detta trots att simultanöversättningen till svenska (som i sig fungerar prickfritt) begränsar uttrycket, speciellt i de känsligare och mer texttunga partierna blir det lite stackato.
I övrigt är föreställningen väldigt dynamisk. Bendoriute växlar skickligt från känsligare partier till mer fysiska och aktionsdrivna scener. Den fjärde väggen raseras med jämna mellanrum, men omsorgsfullt och försiktigt; det kan vara något så enkelt som att någon i publiken får i uppdrag att hålla en skål, en kanna vatten eller ett garnnystan, eller att fotografier skickas runt. Att involvera publiken i föreställningen är mer regel än undantag i dag, men ibland blir effekten att åskådarens koncentration och fokus riktas från själva föreställningen till det egna beteendet. I Sad Songs blir det lilla deltagandet något som enbart stärker närvaron. Bendoriutes förmåga att, språkhindren till trots, hålla ihop det hela och driva föreställningen vidare är imponerande.
Sad Songs from the Heart of Europe är däremot ingen entydig dissektion av Sonjas psyke, eller av hennes närmast överjordiska godhet, utan är snarast ett nedslag i hennes miljö; den försupne fadern, den fattiga styvmodern, Raskolnikov och hans övermänniskoidéer. En av förtjänsterna i Backa Teaters Brott och straff var att ett samtida Göteborg och ett nutida Ryssland smälte ihop i den. Också Smeds och Bendoriutes sorgsna Europa skall sannolikt förstås som en utanförskapets plats, ett socialt landskap präglat av missbruk, våld, prostitution; en fond för Sonjas godhet som lyser där någonstans som en syntes av Maria Magdalena och Jesus, fördömelsen och uppoffringen. Uthärdandet, lidandet. Förståelsen, förlåtelsen.
Precis som hos Dostojevskij klingar de kristna undertonerna tydligt, men i den här formen stör de mig inte.
Fredrik Sonck
Smeds Ensemble: Sad Songs from the heart of Europe. Regi och manus: Kristian Smeds. På scen: Aldona Bendoriute. Tolk och regiassistent: Reeta Tuoresmäki. Svensk översättning: Anna Simberg.
