Trots att få fortsätter till högre studier, ät grundskolan i Rwanda gratis.

Förutsättningarna finns för en ljus framtid för Rwanda, men det kräver målmedvetet arbete. Det skriver den i Finland bosatta radiojournalisten Thierry Francis Mbabane.

I Rwanda minns man varje år i april folkmordet som ägde rum 1994. Under tre månaders tid samlas familjer runt gravar och minns sina nära som dödades då. Vittnesmål, tal, sånger och dikter ekar över hela landet och påminner alla om konceptet med folkmordsideologin och dödandet som hörde ihop med den. Men först och främst fördömer man alla aktörer som var inblandade, allt från individer till stora nationer och FN.

Borde Rwanda understryka detta varje år, på det här sättet? Landet vill för det första att varje möjlig ansvarig ställs till svars. För det andra lyfter man under dessa tre månader fram landets sociala och ekonomiska utveckling och regeringen vill föra fram ett budskap där man ”lär sig av historien för att bygga en ljus framtid”.

På senare år har Rwanda förändrats till det bättre i många avseenden. Levnadsstandarden har förbättrats i och med olika program som introducerats med inriktning på FN:s millenniemål. Ett bra exempel är en-ko-per-familj-programet, där en familj drar nytta av en ko både näringsmässigt och genom försäljning av produkter. Hunger är inte ett problem i landet.

De flesta stora städer är sammanlänkade med asfalterade vägar. Det finns ett transportnät. Handeln är livlig mellan städerna och med grannländerna. Telekommunikationsinfrastruktur finns i varje kommun. Affärerna blomstrar för företag och för individer som investerar i turism och lantbruk.

Men den nya generationen har inte nödvändigtvis en ljus framtid. 22 procent av Rwandas befolkning är mellan 10 och 19 år gamla. Dessa ungdomar står på egna ben, ensamma. En del av dem har inga föräldrar kvar i livet eller är resultat av våldtäkter som skedde under folkmordet. Andra, det är oklart hur många, växer upp i exil utomlands tillsammans med sina föräldrar. Det är viktigt att understryka att oberoende av vilken grupp de unga tillhör, så har de mer eller mindre liknande utmaningar i det rwandiska samhället.

Svag undervisning

Grundskolan i Rwanda är gratis. Trots det kan få unga fortsätta sina studier och enbart 5 procent börjar på universitet. Det finns många orsaker till detta. För det första finns det brister i kvaliteten på utbildningen. Akademiska studier kan göras i ett fåtal stora städer. Samhällena på landsbygden är övergivna och lämnade åt sitt öde. Där finns det inte möjligheter att grunda privatskolor.

Kvaliteten på undervisningen är ett allvarligt problem. Många skolor förlorade kvalificerade lärare i folkmordet. Idag försöker Rwanda locka till sig lärare från grannländerna för att fylla lediga tjänster. Samtidigt klarar inte studerande av inträdesproven. De kämpar för att få tillgång till material som kan hjälpa dem höja sina kunskaper, men till exempel tillgången till internet är begränsad (det finns få datorer och uppkopplingen kostar). Biblioteken är torftiga och är inte heller öppna för alla.

Men det är inte bara kvaliteten på skolor och utbildning som står i vägen för en ljusare framtid för de unga, fattigdom är ett annat bekymmer. Rwanda finns bland de 20 fattigaste länderna i världen. Runt 77 procent av invånarna tjänar mindre än 1,25 amerikanska dollar per dag. De kan inte försörja sina familjer och än mindre betala barnens skolgång. När de unga inte kan fortsätta sina studier flyttar de till stora städer för att finna nya möjligheter. Ett annat alternativ är att stanna i byarna och arbeta på plantager.

Emellertid får de fattigaste familjerna och de unga som överlevt folkmordet stöd från olika statliga eller ickestatliga organisationer som strävar efter att stöda offren. Projekten betalar hela utbildningen.

Förlorad egendom

Arbeten skapas å ena sidan med hjälp av nya investeringar som gjorts i olika delar av Rwanda. Samtidigt är immigrationen stor och gör det svårt för vår nya generation att konkurrera på arbetsmarknaden. De saknar utbildning och erfarenhet. Å andra sidan spelar korruption en nyckelroll när det kommer till arbeten och investeringsmöjligheter.

Unga företagare som vill investera står även inför svårigheter med sina respektive banker om de behöver lån. De flesta har inga tillgångar eller egendom. Flyktingar som varit i exil före folkmordet återvände till Rwanda strax efter. Dessa familjer behövde någonstans att bo. Den nya regeringen beslöt därför att den befintliga egendomen skulle fördelas. Många invånare förlorade på det här sättet sina tillgångar. Hus och egendom togs också över med våld, oftast av män från Rwanda Patriotic Force – RPF. Dessa män har aldrig straffats. Bland andra offer som förlorade egendom finns även de barn som överlevde när hela deras familjer mördades. Rättssystemet har misslyckats med att reda ut dessa fall. Ungdomar som idag vill ta lån kan höra till någon av dessa överlevare, som grund av att de förlorat sin egendom inte har möjlighet att få lån.

Hopp finns

Pågående försoningsprocesser har ändå nått bättre resultat. Genom så kallade Gacacadomstolar (ett traditionellt domstolssystem) har över 100.000 personer blivit åtalade för folkmord.

Samtidigt finns det många rapporter som starkt ifrågasätter vittnesmålen och domstolsbeslutens kvalitet. Vanligt folk i Rwanda undrar också över varför man förtiger att armén (RPF) och det styrande partiet deltog i folkmordet i Rwanda och i massmord i Demokratiska Republiken Kongo 1996 – 1998. Dessa fakta kan påverka den nya generationen på många sätt, mest av allt i frågor om samlevnad och i integrationen i ett nytt samhälle.

På vilka arenor kan nya generationer övervinna dessa utmaningar?

Regeringen har tillsatt program för att se över viktiga problem inom utbildning och fortbildning. Olika program erbjuder stöd för att förbättra utbildningssystemet till internationell standard och även erbjuda stöd för fortbildning för att möta kraven som finns.

Om detta koncept kan fokuseras på ungdomar både i städer och i byar så finns det hopp. Nya åtgärder behövs för att erbjuda utbildningsmöjligheter för ungdomar för att kunna tackla de utmaningar som nämnts i denna artikel. Dessa ungdomar ska kunna blicka framåt med hopp och entusiasm.

 

Thierry Francis Mbabane
Övers. Frej Högback

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.