Psykoanalysen – en sekulariserad judendom?

av Ny Tid

I sin essäbok Perspektiv från andra sidan skriver Mikael Enckell om filosemitism och psykoanalys. Läsningen är krävande, men givande, anser Petter Björk.

År 2009 gav Mikael Enckell ut Om konsten att älska skriften, som han då antog skulle bli hans sista bok. Så blev det inte. Och det är bra, för det finns mycket att hämta i Perspektiv från andra sidan, i synnerhet för dem som intresserar sig för filosemitism och psykoanalys.

Den röda tråden i boken är Enckells filosemitism (intresse för judisk religion och kultur, antitesen till antisemitism) och psykoanalysen, och de här ämnena knyter han ihop på ett fascinerande sätt. Enckell ser tydliga likheter mellan judendomen och psykoanalysen: ”avgörande delar i Freuds lära och tankemönster är sekulariserade versioner av judisk mystik och religiöst tänkande.” Sigmund Freuds judiska påbrå spelade en roll då psykoanalysen kom att bli influerad av judiskt tänkande. Enckell menar att ”de psykoanalytiskt influerade förståelsemodellerna bygger på samma slag av tankeoperationer som spelar en så central roll i judisk teologi” och att Freuds omedvetna är en arvtagare till den judiska gudsuppfattningen. De gemensamma tankeoperationerna består av ”det dialektiska perspektivet på människan” och av ”centralmaktens förblivande gåtfullhet”. Enckell ser det som att vårt självtvivel kan utgöra en väg till filosemitism och till en ”känsla för det problematiska och motsägelsefulla”, och vidare till ett intresse för psykoanalys och till litteraturstudier. Han antyder också att en negativ hållning till psykoanalysen ofta visar sig samtidigt som en negativ hållning till det judiska och till det främmande i allmänhet. Enckell berör också, ofta taktfullt indirekt, det stränga och fientliga politiska klimatet som just nu har högkonjunktur i Europa. Boken igenom slås jag av hans träffande iakttagelser och av hans skarpa blick för mänskliga fenomen, som syns i glasklara och träffsäkra uttalanden, som att ”Graden av orimlighet utgör ett slags mätare på styrkan hos fördomen, exempelvis på antisemitismens eller homofobins intensitet.” Enckell förklarar, på ett övertygande sätt, högerns popularitet med psykoanalytiska teorier.

Boken ger mycket, men kräver i gengäld mycket av sin läsare. Enckell refererar kontinuerligt till författare, till verk, till tänkare, till idéer, med mera, och en framgångsrik läsning och förståelse kräver att läsaren är bekant med allt och med alla som Enckell hänvisar till. Citat på andra språk kan få stå oöversatta, och meningsbyggnaden är inte sällan komplicerad och svår att hänga med i, det är många bisatser och många sidospår. Det här är inget färdigtuggat och lättsmält material. Först tyckte jag att boken kunde ha gjorts mer läsarvänlig, men då jag läst den klart insåg jag att det kan ligga en poäng i det här: Enckell talar själv om det komplicerade i livet, det mångfacetterade, och Perspektiv från andra sidan utgör en välkommen motsats till det färdigt serverade och snuttifierade utbudet som lockar också mig så lätt. Enckell ser inte sina läsare som idioter, helt enkelt. Han tror på vår förmåga att följa ett, till synes, invecklat resonemang, och på vår beläsenhet och på vårt tålamod. Jag kommer att tänka på en dikt av den nyss bortgångna Wisława Szymborska, Icke-läsning, där hon skriver: ”Köper man Prousts verk / får man ingen fjärrkontroll med sig från bokhandeln … Vi lever längre, / men mindre exakt, / i kortare meningar.” Och som Bourdieu i Om televisionen låter Enckell läsaren ta ställning också till filmens och televisionens värld som han menar ”ledsagar åskådaren halvvägs tillbaka till det totalt okritiska, alltaccepterande”. Enckell talar om psykoanalysens och judendomens receptiva förhållningssätt till det motsägelsefulla och det inkonsekventa som dyker upp i medvetandet. Ett sådant förhållningssätt gagnar också läsaren.

Bokens undertitel är Essäer, en genrebenämning som (om man gillar sådana) passar väl här. De fria associationerna – Enckell är ju psykoanalytiker – och tankeströmmen i boken knyts ihop av just benämningen essäer, med betoning på etymologin, det vill säga franskans essai (försök), och av den avslutande delen i boken, ”Judendom och psykoanalys – en föregripande slutsats”.

Petter Björk

Mikael Enckell: Perspektiv från andra sidan. Essäer. Söderströms, 2012.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.