Den gamla nidbilden av den finska alkoholisten lever fortfarande kvar i Sverige, men mest på grund av okunskap. Nokia och framfusigheten i EU håller på att skapa en ny Finlandsbild, skriver frilansjournalisten Teija Martinson.
Marknadsföringen inför Finnkampen i Göteborg var inte så lyckad i år. Flera finländare bosatta i staden blev upprörda över hur finska friidrottare framställdes i annonserna: primitiva, grimaserande, krigiska och med håret på ända. Dessutom stavades det finska namnet på Finland fel: Soumi.
Detta är bara ett exempel på hur vissa stereotypa föreställningar om finländare fortfarande lever i Sverige. De är inte alls lika starka som de var på 1960- och 1970-talet när bilden av finländare mest präglades av personer som hade kommit till Sverige under den kraftiga arbetskraftsinvandringsvågen och som inte hade lyckats anpassa sig i det svenska samhället. Numera är det mest sverigefinländare som kommer ihåg Slussenfyllogrejen och knivbråk som skapade den klassiska rubriken ”En finne igen”.
Men, som sagt, ändå hettar det ibland i kinderna på mig. Ett exempel är när jag ser populära kriminalfilmen Jägarna 2. I filmen försöker polisen hitta mördaren till en ung flicka uppe i Norrbotten och den huvudmisstänkta är en finsk kille med närmast barbariskt beteende, smutsigt hår, stökiga kläder och fallfärdigt hus. Naturligtvis är han också kriminell och super. När man kritiserade regissören Kjell Sundvall för hur man skildrar finnar i filmen svarade han att de supande karaktärerna i filmen först var tänkta att bygga på en romsk familj, men att det inte går att göra så mot zigenare i en film för då blir det rasistiskt. Att transformera dem till finländare i stället skulle vara mindre rasistiskt, tyckte Sundvall.
Tråkiga som tapet
För drygt två år sedan skrev jag min kandidatuppsats om finsktalande utrikeskorrespondenters syn på mötet med det svenska samhället. I deras yrkesroll hände det väldigt sällan att svenskar tog upp gamla stereotypa föreställningar om finländare. Detta kan naturligtvis bero på deras yrke och höga status i Sverige men även de hade ibland fått höra välvilligt skojande om bastubadande.
Utrikeskorrespondenterna ansåg
dock att Finlands ekonomiska utveckling och stjärnskottet Nokia hade bidragit till att finländare numera nästan betraktas som svenskar i Sverige. ”Man skiljer inte oss från tapeten” beskrev en av dem läget. Kan vi alltså äntligen glömma vårt lillebrorskomplex?
Det tycker jag. De övertramp som ägde rum under marknadsföringen av Finnkampen och i Jägarna 2 beror på okunskap.
Under min karriär som frilansjournalist i västra Sverige har jag märkt att det är väldigt få vanliga svenskar som någonsin har besökt Finland. Till och med många stockholmare som man har lyckats locka till finlandsbåtarna stannar ombord i stället för att gå i land i Helsingfors. De vet knappast vad vår president heter. Har man inga aktuella kunskaper om grannlandet använder man naturligtvis de gamla stereotypa före-ställningarna – med dåliga resultat.
Okunskap och ointresse
Avgörande är det totala ointresse som de flesta svenskar hyser. I detta individualismens förlovade land är alla så upptagna med att förverkliga sig själva att de inte har tid att intressera sig för grannländer. Svenska medier koncentrerar sig på att rapportera om Förenta Staterna, Afghanistan och om Mellanöstern – precis som de flesta medier i Finland. Ibland känns det som om till och med Afrika är bättre bevakat än de nordiska grannländerna. De största svenska medierna har så vitt jag vet inte en enda utrikeskorrespondent placerad i Helsingfors (Sveriges Radios Baltikum- och Nordenkorrespondent är stationerad i Helsingfors. DN och SvD har använt sig av Hufvudstadsbladets journalister som medarbetare, red.anm).
Det är alltså inte så konstigt att varken journalister eller vanliga svenskar vet någonting om Finland. Det lilla som under de senaste åren har fått plats i nyhetsrapporteringen från Finland är Nokias fall, Sannfinländarna och regeringens bråkande kring stödpaket till de krisande euroländerna.
Finländare skildras som bråkstakar i EU-politiken och orsaken till detta anses vara Sannfinländarnas stora inflytande. Detsamma gäller när man rapporterar om hur få flyktingar och invandrare Finland tar emot. Mellan raderna kan man läsa att Finland är rasistiskt. Och naturligtvis kommer man ihåg att rapportera hur många finländare som dör på grund av alkohol.
Okunskap om Finland syns även i att finska namn väldigt ofta är felstavade i svenska medier. Att Suomi stavdes fel i en dyr reklamkampanj var en bottennotering, som vissserligen rättades till med ursäkter från Sveriges friidrottsförbunds ordförande. Nyhetsankare i TV tränar mycket för att uttala olika exotiska namn rätt, men hur mycket energi lägger man i att uttala och stava finska namn korrekt?
Skolan glänser
Men även vissa glansbilder av Finland syns i samhällsdebatten i Sverige. Finlands hyllade och effektiva skolsystem nämns då och då när medier rapporterar om de sjunkande skolresultaten i Sverige. I vissa fall har Finland till och med varit en förebild när man har genomfört politiska förändringar i samhället. En av dessa är sänkt krogmoms.
Och så nämns det ibland att Finland tillsammans med Sverige är ett av de få EU-länderna som fortfarande har högsta kreditbetyg. Vid jul beundrar svenska medier ofta finska Lappland som har lyckats ta fram ett vinnande koncept när det gäller att locka utländska turister. Och så verkar den smidiga EU-ministern Alexander Stubb och Nordeas styrelseordförande Björn Wahlroos vara något av gullegrisar i svenska medier.
Svenskar verkar däremot inte ägna en enda tanke åt vad andra tycker om dem. De är helt enkelt inte intresserade. Detta tankesätt kanske härstammar från stormaktstiderna när Sverige var världens navel och syns till exempel vid Eurovision Song Contest när det inte går så bra för Sverige. Det är någonting som inte går att förstå, andra länder har helt enkelt fel. Kanske är detta tankesätt något som även finländare skulle kunna lära sig, och sluta grubbla så mycket över vad andra nationer tycker om dem.
Teija Martinsson
Skribenten är finsk frilansjournalist i Sverige.
