Förlaget Into kustannus fyller fem år i år. Enligt vd Jaana Airaksinen är det de vida nätverken kring Into och dess samarbetspartners som håller det för Finland unika fackförlaget flytande.
– Att vara konfunderad av sina egna gamla tankar är ett mycket hälsosamt sinnestillstånd. Då man är konfys kan saker klicka in i nya lägen och ens tänkande hitta något nytt, säger Into kustannus vd Jaana Airaksinen.
Into firar sin femårsfödelsedag med en tjockare katalog än någonsin: 69 titlar år 2012. Därutöver ger förlaget ut sex nummer av Le Monde Diplomatique (familjärt Diplo) som idag utkommer i nytt format tillsammans med utvalda delar ur ryska Novaja Gazeta. Förlaget lotsar fram ett mera öppet, icke-slutgiltigt, diskuterande sätt att tänka på böcker och genrer. Därför är författare som väcker förvirring attraktiva för förlaget. Inte för sensationalismens skull, försäkrar Airaksinen, utan för att de tvingar oss att tänka om. Det har enligt henne skett en glädjande utveckling inom diskussionskulturen i Finland, något som Into har kunnat sporra och gynnas av.
– De yngre forskargenerationerna är vana med en annorlunda typ av internationell diskussion. Det är idag på ett annat sätt än tidigare möjligt att debattera och låta tänkandet formas. Idag kan man också komma med annat än slutliga sanningar.
Into har spelat en stor roll i förändringen genom att erbjuda en tvärmedial plattform där akademiker ur de yngre generationerna kan delta i samhällsdebatten. De är inte rädda för att överträda uppfattade gränsdragningar mellan universitetsvärld och politik. Akademiskt och populärt, individuellt och politiskt kan i dag blandas fritt.
Viljan att hålla förlaget mångsidigt och överraskande syns i dagens och framtidens utbud. Den största satsningen för detta år är sammansmältningen av Diplo och Novaja Gazeta, som nu utkommer i tabloidform i stället för Diplos tidigare pocketform. Bakom beslutet att slå ihop materialet från de två tidningarna var en vilja att göra innehållet mera mångsidigt. Le Monde Diplomatique, med sitt stora nätverk och sitt rykte av att vara en internationell kvalitetstidning bildar stommen av den nya tidskriften, medan Novaja Gazeta tillför publikationen delar av dagens främsta Rysslandsjournalistik.
– Bakom sammanslagningen fanns en vilja att söka en rätt stor spridning. Det fins ingen liknande tidning på finska, som på samma sätt skulle kartlägga situationen i dag, säger Airaksinen.
Hon menar att det i dagens läge finns en allt större efterfrågan för denna typ av mera djupgående journalistik, eftersom världen, Europa och Finland är i turbulens. Tidningen har numera kring fyrahundra försäljningsställen runtom i landet, som ger den en helt ny typ av synlighet.
Kritisk diskussion och konkreta modeller
Ryssland är ett av förlagets flera viktiga teman. Ekonomi och politik bildar en del av den centrala stommen. Publikationerna bjuder på såväl kritisk diskussion som konkreta framtidsmodeller om till exempel solidarisk handel och kooperativens möjligheter. Genom pamfletterna, en form som redan blivit en modern finländsk klassiker, erbjuds också förslag till bland annat grundinkomst och andra inrikespolitiska problem. Airaksinen förvånar sig över hur rapporteringen om frågor som eurokrisen oftast stannar på just en rapporterande nivå. Mera djuplodande analyser om vad och varför uteblir. Här ser Airaksinen Into kustannus chans. Professor Heikki Patomäkis Eurokriisin anatomia är en av årets storsäljare – de goda försäljningssiffrorna talar klarspråk om ett otillfredsställt behov.
– Människor önskar sig helt klart verktyg som kan användas som grund för diskussionen.
Enligt Airaksinen har många förlag som publicerat pamfletter slutat, eller så har pamflettversamheten upphört under de senaste åren. Into kustannus trumfkort är att de har möjlighet att reagera mycket snabbt i bokformat. Det är ett område där det i dag finns en hel del möjligheter, menar hon.
– Detta placerar oss i gränstrakterna mellan journalistik, media och traditionell facklitteratur. Världen i dag håller på att förändras – finanskrisen, klimatkrisen, etcetera, hänger hela tiden i luften. Det finns en större vilja bland människor att delta i samhällsdebatter.
Förutom sin snabbhet har förlaget sina mycket goda kontaktnätverk att tacka för sin framgång. Nätverken ger Into en särställning i förlagsvärlden.
– Förutom att vi föddes ur tidningen Voima har vi en mycket bred samarbetsbas. Vi håller på med en hel del sampublicering och vi har väldigt fasta förhållanden till såväl den akademiska världen som aktivistsidan. Vi jobbar med bildningsförbund och många andra parter såväl i Finland som utomlands. Diplo ger oss självklart även globala nätverk.
Enligt Airaksinen är detta en mycket stabil botten som förser förlaget med innehåll.
Vissa böcker bär
Där många specialförlag kämpar om sin existens ser Airaksinen positivt på Into kustannus framtid. Det breda utbudet gör att böckerna når ut långt bortom de redan invigda, ibland förvånansvärt långt. Förra årets Muutaman töhryn tähden – om Helsingfors stads förhållande till graffiti – nådde såväl graffiti-, skejt- som konstkretsarna. Pamfletten om dopingskandalen i Lahtis, som utkom i våras, nådde å sin sida de sportintresserade.
Into står också stadigt på sina egna ben. Statsunderstöd är nödvändiga för översättningsarbeten, men i det stora hela har de ingen större inverkan på förlagets ekonomi. Visst kunde det gärna ta emot mera stöd – så länge som det inte ställer några villkor – eftersom detta skulle möjliggöra att exempelvis den naturvetenskapliga utgivningen kunde öka.
– Men på något plan är det bra att böckerna hittar sina läsare genom att de köps. Vi gör som många mindre förlag: vissa böcker bär och med intäkterna från dem finansierar vi något annat.
Airaksinen säger att förlaget förutom finansiellt hållbara böcker även ger ut en hel del sådant som främst publiceras för att nätverket vill det, så kallade ”kulturgärningar”. Into har löst försäljningsproblematiken genom att själv och tillsammans med storägaren Rosebud organisera mängder av försäljningsevenemang. Även här är nätverket livsviktigt. Försäljningen på internet är en annan viktig del.
Ett intressant område i framtiden är personliga texter om intima teman. Dessa ligger någonstans mellan klassisk facklitteratur och det skönlitterära. Detta syns redan i det kommande utbudet i.o.m. Anna Kontulas Mistä ei voi puhua – som behandlar hennes förhållande till religion – och boken Kipukynnys, som är en verklighetsbaserad roman om ett sadomasokistiskt förhållande. Tro och sexualitet är teman som lämpar sig bra för de genrer som uppstår då gränserna mellan fakta och skönlitteratur blir suddiga.
text&foto Otso Harju
