1,2K

I mitten av juli meddelade Industrins kraft (TVO) att Olkiluoto 3 drabbats av nya förseningar. Reaktorn kommer inte att kunna tas i drift 2014 som man hoppades. Orsaken till förseningarna sägs den här gången vara problem med det automatiserade styr- och säkerhetssystemet. TVO och den franska huvudentreprenören Areva grälar öppet om vems fel det är att bygget har blivit mer än fem år försenat – och mer än dubbelt så dyrt som beräknat.

Allt är med andra ord precis som vanligt i det nukleära föregångslandet Finland. TVO brukar passa på att tillkännage de nya förseningarna mitt i sommaren, då det finländska samhället håller semesterstängt.

Nu är Olkiluoto 3 på inget sätt unikt. Av de 59 reaktorer som för närvarande är under byggnad dras minst 18 med stora förseningar. Det kan man läsa i årets upplaga av The World Nuclear Industry Status Report, en fristående utvärdering av kärnkraftsindustrin, som påpassligt nog publicerades ungefär samtidigt som den senaste jobsposten från TVO. Rapporten är ingen uppmuntrande lektyr för atomkraftens springpojkar och –flickor: så här skriver de båda huvudförfattarna Mycle Schneider och Anthony Patric Froggart  i inledningen:

World Nuclear Industry Status Report 2012 beskriver en industri som lider av effekterna av den världsekonomiska krisen, katastrofen i Fukushima, hård konkurrens och sin egen dåliga planering och administration.

Den renässans för kärnkraften som storindustrin, politiker, medier, kärnkraftskramare och insändarskribenter har försökt önska fram sedan sekelskiftet vägrar envist att infinna sig. Istället framträder bilden av en bransch i fritt fall.

 

Häromdagen hittade jag på nätet en gammal satirteckning, som visar en hjälmklädd ingenjör från Areva och dåvarande finansminister Jyrki Katainen framför reaktorbygget i Olkiluoto, projektet som skulle bli flaggskeppet för den nukleära pånyttfödelsen. Den franske ingenjören slår ut med armarna och förklarar att reaktorn inte blir färdig i tid och mycket dyrare än beräknat och säkerhetssystemet suger och svetsarbetet – nå, det ska vi inte ens tala om …

I nästa ruta lyser den finländske finansministern upp och ropar entusiastiskt: ”Vi tar tre likadana till!”

Tyvärr har nog tecknaren en poäng här. Trots katastrofen i Fukushima, trots att flera reaktorbyggen har övergivits på andra håll i världen, trots kostnadsstegringarna och förseningarna, trots att TVO noterade en förlust på 10,5 miljoner euro under det första halvåret 2012 – trots allt detta tycks tilltron till kärnkraften vara orubbad i Finland.

Jag får lust att säga som min far brukade: Vad tänker de egentligen med?

Rimligtvis borde TVO:s ägare – den finländska industrin – vid det här laget ha börjat ifrågasätta det ekonomiskt försvarbara i att investera i ytterligare en reaktor i Olkiluoto. Också Fennovoimas ägare har anledning att fundera i liknande banor.

Kärnkraftsindustrin börjar allt mer likna ett konkursbo. Själv skulle jag inte investera pengar – om jag nu hade några – i kärnkraftsaktier. Att TEPCO efter katastrofen i Fukushima förlorade 96 procent av sitt börsvärde är väl ingenting att förundras över, men att aktien i världens största kärnkraftsoperatör, franska EDF, sjunkit med 82 procent är mer förvånande. Det står ännu sämre till med TVO:s samarbetspartner i Olkiuoto-projektet, Areva – dess värde har fallit med hela 88 procent. Sju av de elva kärnkraftsföretag som granskas i World Nuclear Industry Status Report 2012 har fått sina kreditbetyg nedgraderade, de övriga har oförändrade betyg. I inget fall har kreditvärdigheten höjts.

”Före katastrofen i Fukushima den 3 mars 2011 hade kärnkraftsindustrin gjort det klart att man inte hade råd med en ytterligare ett stort haveri”, skriver Mycle Schneider och hans medförfattare i World Nuclear Industry Status Report 2012. ”I själva verket kämpade flera kärnkraftföretag med ekonomiska svårigheter redan före Fukushima. Femton månader efter olyckorna ser det ut som om kräftgången fortsätter med allt högre fart.”

 

Man behöver nog inte ha gått på Hanken för att begripa att TVO och Fennovoima kommer att ha mycket svårt att finansiera sina nya reaktorer. Kapitalmarknaden är stängd. Offentlig finansiering är enda alternativet. Men kommer Europas redan hårt pressade regeringar verkligen att vara villiga att lägga skattebetalarnas pengar på mera finländsk kärnkraft?

I Storbritannien rasar en häftig debatt om offentliga subsidier till ny kärnkraft. Det påbörjade reaktorbygget i Belene i Bulgarien – som finländska Fortum var inblandat i – övergavs definitivt i mars år, sedan alla försök av regeringen i Sofia att skaffa ny finansiering och pressa ner kostnaderna hade misslyckats. Även ett påbörjat reaktorbygge i Japan har lagts ner; i Brasilien, Frankrike, Indien och USA har projekteringen av flera nya kärnkraftverk avbrutits av kostnadsskäl. Tyskland, Belgien, Schweiz och Taiwan har beslutat att avveckla sin kärnkraft.

Bygget av Olkiluoto 3 – för att nu återvända till det – dras med andra oklarheter än de ekonomiska. Reaktorn ska förses med ett datoriserat styr- och säkerhetssystem som ännu inte är färdigutvecklat. Självklart borde byggnadstillståndet aldrig ha givits innan säkerhetssystemet var färdigkonstruerat och testat. Under byggets gång har flera säkerhetsbrister i reaktorkonstruktionen uppdagats, och vid upprepade tillfällen att har svetsarbeten fått göras om. Några av felen var så allvarliga att bygget för länge sedan borde ha stoppats och en oberoende inspektion ha begärts – förslagsvis av experter från IAEA, som man gjorde i Sverige när man där fann allvarliga problem vid Forsmarks kärnkraftverk.

Själv vill jag gå ett steg längre. Jag tycker att en offentlig ”sanningskommission” bör tillsättas för att granska kärnkraften i Finland ur alla tänkbara aspekter – säkerhetsmässiga, tekniska och finansiella. Ytterligare fiaskon som det som vi nu ser i Olkiluoto har vi inte råd med. Det är ju vi och våra barn som  i slutändan får betala notan för det finländska kärnkraftsäventyret. Då är det bara rimligt att vi får ett ord med i laget.

 

Lars Sund
är författare

World Nuclear Industry Status Report 2012 kan laddas ner gratis på www.worldnuclearreport.org.