En familjs dance macabre

av Carita Nyström

Medberoende var ett begrepp som myntades av Tommy Hellsten för att beskriva en familjs situation då någon i familjen var alkoholiserad eller drogberoende. De har en ”flodhäst i vardagsrummet”.

Medberoende kom i mina tankar då jag på nytt mötte familjen Loman. En familj som tar stryptag på varandra, och där egentligen ingen är ”skurken”. Premiären på Arthur Millers En handelsresandes död är en scentriumf för Wasa Teater i det nya spelåret. Den är ett samarbete mellan Vaasan kaupunginteatteri och Wasa Teater. Våren 2012 regisserade Fiikka Forsman pjäsen för Vaasan kaupunginteatteri och nu har pjäsen flyttat till Wasa Teater och det svenska språket.

En handelsresandes död har inte utan fog betraktats som ett av världsdramatikens mästerverk. Arthur Miller fick sitt slutliga genombrott med denna pjäs 1949. Och den har sedan spelats världen över otaliga gånger. Miller själv regisserade den år 1983 – i Peking. Som en god klassiker blir detta drama aldrig utnött. Pjäsens tema har i dagens värld en kuslig aktualitet, när folk kastas ut och in som spelbrickor på en allt tuffare arbetsmarknad och mänskor kämpar för att inte förlora tilltron till sin egen förmåga och sitt mänskovärde.

Pjäsen är ändå tidsbunden genom sitt manliga perspektiv på familjekonflikterna och kvinnorollerna i den är inte särskilt tacksamma. Miller skrev pjäsen flera år före feminismen gjort entré på den intellektuella arenan i USA. Men huvudtemat känns ändå fortfarande starkt angeläget.

I den här uppsättningen ser vi samma skådespelare i huvudrollerna som på Kaupunginteatteri: Erik Kiviniemi som Willy Loman och Marika Parkkomäki som hans hustru Linda. Kiviniemi, som själv regisserat pjäsen både i Luleå och i början av 2000-talet på Wasa Teater, behärskar suveränt Willy Lomans tvära kast mellan upprymd storslagenhet, frustrerad ilska och deprimerad resignation. Med Wasa Teater-musikalen Next to Normal i färskt minne framstår hans person närmast som bipolär i sina svängningar mellan diametralt motsatta känslolägen.

Marika Parkkomäki gör sin Linda trovärdig. Man kunde önska mer av tigrinna i denna modersroll, men det är nog Miller som är ansvarig för Lindas eftergivenhet, inte rolltolkningen. Lomans söner spelas här av nya aktörer. Både Per Ehrström som Biff och Markus Lytts som sonen med det olycksbådande namnet Happy står för intensiva prestationer. Det slår gnistor om deras samspel.

Charley, Lomans gamla vän spelas av Dick Holmström och Paul Olin spelar Lomans framgångsrika bror Ben, som i spöklik kostymering dyker upp hos Lomans (både i verkligheten och i Willys fantasi?) som en upprepad bekräftelse på Willys eget misslyckande. Föreställningens genomgående intensitet borgas av utmärkta, jämnstarka prestationer i alla roller.

Jukka Kyllönens scenografi är sparsmakad och spännande abstrakt, men den suggererar effektivt fram familjens fångenskap i sina problem. Speglar och blänkande korrugerad plåt ger åskådaren aktörernas spegelbilder, ibland förvridna. Vi ser dem hela tiden ur olika synvinklar, både inifrån och utifrån. Som jag minns scenografin från början av 2000-talet var den mer socialrealistiskt ”kitchen-sink” 50-tal. Regigreppet då var också mer ”realistiskt”. Fiikka Forsmans regi är mera stiliserad, vilket på intet sätt förminskar konfliktladdningen. Snarare tvärtom, familjens gräl blir ett slags aggressionskoreografi med hög laddning. Och Willy Lomans utsvävningar i megalomana fantasier har också prägel av dans. En ”dance macabre”.

 

Carita Nyström

 

Wasa Teater: En handelsresandes död av Arthur Miller. Regi: Fiikka Forsman.
Scenografi och ljus: Jukka Kyllönen. I rollerna:
Erik Kiviniemi, Marika Parkkomäki, Johan Aspelin, Markus Lytts, Per Ehrström mfl.
Till 28.2.2013

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.