Den andra delen av Thomas Wulffs trilogi om Ivarlassy tar läsaren på en bekymmersam resa bland samtidigheter. Boken arbetar kring, med och mot gränserna mellan fiktion och verklighet, skriver Tom Karlsson.

 

Sex år har läsarna fått vänta på att Ivarlassy skall ta sig fram till Amirhadschian för att där bli taliban. Thomas Wulffs roman En hjälte för vår tid, den första delen av en planerad trilogi om Ivarlassy, en fiktionaliserad Ivar Lassy, innebar en uppfriskande utveckling i Wulffs författarskap. Personligen uppskattade jag denna kärleksfulla pastisch och har haft stora förväntningar på uppföljaren Med bästa vilja i världen.

Den historiska personen Ivar Lassy lämpar sig utmärkt för Wulff, som också tidigare visat intresse för udda gestalter så som gangstrar, drömmare, mystiker, revolutionärer och andra outsiders. Ivar Lassy föddes i Baku och levde ett liv som visar att det multikulturella inte är något nytt för vår tid. Han pendlade mellan Baku och Helsingfors, intresserade sig för islamsk kultur och socialistisk politik.

Lassy doktorerade med en avhandling om en religiös kult i Kaukasien, men utestängdes från en akademisk karriär på grund av sitt socialistiska engagemang. Som redaktör för Sosialistinen Aikakauslehti blev han en viktig person inom den radikala rörelsen – vilket naturligtvis ledde till fängelsestraff och landsflykt till Stalins Ryssland. Resten är mörk historia, men av historien kan skapas fiktion.

 

Posthistorisk roman

Man skulle kunna tro att Thomas Wulff nöjt sig med att skriva en realistisk, historisk roman om denne Lassy, eller en biografi som Anna-Lisa Sahlström om Edvard Gylling i Den sista fursten. Men, Thomas Wulff är Thomas Wulff och att sträva efter realism har aldrig varit hans grej. Så, Ivarlassy är inte Ivar Lassy utan en fiktion som bygger på den historiske personen. Ungefär. Om man skall göra det lätt för sig. Det är nämligen mycket mera komplicerat än så.

Thomas Wulffs trilogi består av historiska böcker för vår tid. Om man vill kan man kalla Med bästa vilja i världen posthistorisk. För att markera textens fiktiva karaktär har författaren gett böckerna undertiteln ”Fragment, incidenter och andra fantasier ur Ivarlassys liv”.

I första delen var Ivarlassy ganska löst knuten till Ivar Lassy. Det finns av naturliga skäl inte så mycket biografiskt material om hans barndom. Boken handlade därför mycket om möjliga, om än icke sannolika, möten mellan Ivarl och diverse för tiden signifikanta personligheter, attentatsmän, revolutionärer och andra aktivister. Ivarlassy var bara den droppe i vilken samtiden speglades.

I Med bästa vilja i världen, som skildrar mandomsåren, är läget annorlunda. Nu har Wulff en mängd material att arbeta med, kring och mot. Wulff använder sig flitigt av Lassys doktorsavhandling samt böckerna Solens och lejonets folk 1, Bakom gallret och slöjan: persiskor som jag känt och Persiska mysterier: legend, dikt, drama och ceremoni. Därutöver används artiklar från Sosialistinen aikakauslehti och olika handskrifter.

Det är här det blir intressant och bekymmersamt. Hur förhåller sig författaren till det biografiska materialet och hur adapterar han det till skildringen av Ivarlassy? Jag vet inte, men tror att Wulff använder sig här av olika kreativa grepp. Han lånar flitigt ur det biografiska materialet om och av Lassy och andra för romanen relevanta personer. I sitt tillsammans med Tom Sandqvist publicerade dikt-bildcollage, Drömmarens dagbok, använde sig Wulff av en cutup-metod, där texten bestod av hopredigerade rader ur Henri-Frédéric Amiels bok med samma namn.

Det förblir oklart om han också i vissa sekvenser av denna bok använder sig av samma metod av att klippa och klistra – det är inte omöjligt. Det skulle inte heller förvåna mig om han för detta collage också använder sig av helt fabricerade dokument. Existerar t.ex. de dagböcker författaren hänvisar till? Det är i sitt förhållande till och i växelverkan med det fiktiva materialet som Wulff skapar sin romantrilogi.

 

Sanning, sannolikhet, möjlighet

Thomas Wulffs roman bygger – trots sin medvetna falskhet och lek med gränserna mellan fiktion och historiska fakta – på en bred bildning och känsla för tidsepoken i romanen. Det är också därför han kan leka med materialet och läsarens kunskaper och förväntningar. Sanning, sannolikhet, möjlighet och ren fantasi blandas på ett fascinerande och även irriterande sätt.

Under läsningen kommer jag stundvis att tänka på Tage Danielssons film Picassos äventyr. Ett exempel: Rikhard Sorge som jag i barndomsskildringen helt blåögt såg som endast en kompis till Ivarlassy, visar sig nu ha fått allt tydligare drag av Richard Sorge, en av Sovjetunionens främsta spioner. Men har Sorge och Lassy nånsin träffats? Ingen aning. Bägge är visserligen födda i Baku, så det är inte omöjligt.

Då den första delen bestod av en mängd osannolika möten, är dessa färre i den andra. Det är nu sällan fråga om möten i rummet, snarare i tiden. Boken bygger på samtidigheter. Samtidigt som, eller just då något sker i Ivarlsassys liv – politiska fylleaktioner i Helsingfors, upptäcktsfärder i en främmande kultur eller romantiska svärmerier i orientalistisk anda – sker också någonting annat på en annan plats. Det kan gälla revolutionära sammansvärjningar med Lenin, Trotskij och Stalin, den bolsjevistiske terroristen Kamos märkliga eskapader, eller något annat som bidrar till det livsspel som Ivarlassy får avspegla.

 

Lek med språk och genre

Det är inte enbart i fråga om sitt förhållande till det historiska och biografiska materialet som Wulff kan ses som postmodern, utan även i sitt förhållande till språket. I barndomsskildringen i första delen bemödade sig Thomas Wulff om att skapa ett språk som harmonierade med skildringen av epoken och dess representant, den brådmogne och vetgirigt nyfikne Ivarlassy. Samma glädje i leken med språk och genre finns också i Med bästa vilja i världen. Den utveckling som sker hos Ivarlassy, först som naiv koranstudent och sedan som allt mer utsatt socialist skildras med satsbyggnader som skulle kräva en skarpare lingvist än jag att komma underfund med.

Med bästa vilja i världen lämnar Ivarlassy i en äkta cliffhanger i väntan på ett fyraårigt fängelsestraff för landsförrädisk verksamhet. Jag hoppas läsarna inte måste vänta lika länge på fortsättningen som Ivarlassy på sin frigivning.

 

Tom Karlsson

 

Thomas Wulff: Med bästa vilja i världen – Fragment, incidenter och andra fantasier ur Ivarlassys liv. Volym II: Mandom. Roman, Schildts & Söderströms, 2012.

 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.