Ingen revolution som i Egypten, inget inbördeskrig som i Syrien, ingen olja som i Libyen. Regimens anspråkslösa reformer och oppositionens fredliga protester har gjort att Jordanien fått relativt lite uppmärksamhet under den arabiska våren.
Att Jordanien är en auktoritär diktatur råder det inga som helst tvivel om. Ändå har landet betraktats som förhållandevis lugnt och vad gäller demokrati- och pressfrihetsindex har Jordanien ofta rankats klart bättre än grannar som Syrien och Saudiarabien och närliggande diktaturer som Iran och Jemen. Snarare är det stater som Marocko och Tunisien som legat nära till hands vid jämförelser, även om man ska akta sig för att dra allt för långtgående slutsatser av dessa rankningar.
Att Jordanien betraktas som oproblematiskt trots status quo-situationen har säkert delvis att göra med att landet vid sidan av Egypten är det land i arabvärlden som upprätthållit de bästa relationerna till Israel. Regimen är också god kompis med USA. Att befolkningen är ganska homogen och relativt liten har säkert också bidragit till att landet inte skapat speciellt svarta rubriker i väst, liksom det faktum att Jordanien till skillnad från flera andra länder i regionen saknar betydande oljefyndigheter.
Det finska utrikesministeriet betraktar det som relativt tryggt att resa i Jordanien. Brottsligheten beskrivs som lägre än i många västerländska storstäder och orosmolnen består närmast av vad som händer i Jordaniens grannländer – för tillfället är kriget i Syrien högaktuellt men också under ”oroligheter på Västbanken och i Gaza ska resenärer i Jordanien iaktta särskild försiktighet. Jordanien är närmaste granne till flera instabila områden och den regionala instabiliteten i Mellanöstern avspeglar sig även i Jordanien”, enligt utrikesministeriet.
Bluffval
Vid sidan av denna förhållandevis rosiga bild råder ändå ett förtryck – som Bengt Sigvardsson berättar om i artikeln här intill – mot oppositionella inom landet.
Det val som ordnades i januari beskrivs som en schimär, iscensatt för att ge en air av demokrati – på detta sätt motiverade exempelvis den regimkritiska jordaniern Khalid Kamhawi i The Guardian den 23 januari varför valet måste bojkottas. En kombination av en föråldrad konstitution, ett förvridet valsystem och regelrätt fusk frambringar enligt honom ett svagt parlament utan legitim auktoritet. Därtill blir parlamentet så splittrat att det inte lyckas forma någon sorts fungerande majoritet vilket ger kung Abdullah II ett tillfälle att ingripa som frälsare. Kungens ambitioner är knappast demokratiska, snarare vill han på nytt försöka sig på att tillsätta någon form av marionettregering, spådde Kamhawi.
”Om Jordanien ska bli ett fritt och rättvist samhälle, styrt av sina medborgare för sina medborgare, måste jordanierna göra det ansvarsfulla valet att inte spela med i ett bluffval som legitimerar och befäster gamla sociala och ekonomiska klyftor och syftar till att stärka regimens grepp om makten. Detta val är ett försök att köpa tid, ett steg tillbaka till de mörka vintrarna före våren, och leder vår nation bort från vägen mot verklig demokrati. Denna bojkott kommer att bli en manifestation i Gandhis anda av icke-våldsamt motstånd”, skrev Kamhawi.
Fredrik Sonck
Foto: Nicholas Raymond
