Med Fukushima i färskt minne

av Freja Högback
11 mars är det två år sedan haveriet vid kärnkraftverket Fukushima Daiichi startade, efter att  kylsystemen slagits ut av en jordbävning och en påföljande tsunami.  Japanska Kanako Kuramitsu studerar i Åbo och den 9 mars ordnar hon en ljusdemonstration till minne av katastrofen.

Kanako Kuramitsu var i Kina när hon hörde om katastrofen. Olikheterna i hur japansk och internationell media hanterade katastrofen gjorde henne mycket orolig.

– Själv kände jag till den grundläggande informationen om farlig radioaktiv strålning. Jag visste att det var extra farligt för barn, gravida kvinnor och foster, att DNA ändrades, berättar Kuramitsu.

Enligt den amerikanska vetenskapsakademin är alla strålningsdoser farliga. Strålningsdos mäts i enheten sievert och en sievert är tusen millisievert. En millisievert (mSv) är tusen mikrosievert.

– En mSv per år angavs officiellt i Japan som en farlig dos. En månad efter olyckan höjde regeringen dosen till tjugo mSv, medan de nu sänkt dosen till en igen.

Den första gången Kuramitsu åkte till Japan efter kärnkraftsolyckan ville hon inte andas djupt. När hon duschade tänkte hon att hennes DNA kanske förändrades. Men när hon varit i landet en månad lade hon märke till att hon inte längre tänkte på saken.

– Det är svårt att leva under stor stress under en längre tid. Man försöker fortsätta med sina vardagliga bestyr. För att vara på sin vakt måste man ha en stark vilja. Strålningen är ju osynlig.

Vardagsmat

160 000 personer evakuerades från ett tjugo kvadratkilometer stort område runt kärnkraftverket. Tiotusentals av dessa är fortfarande hemlösa. Området kommer troligen att vara obeboeligt i decennier framöver. Med vinden har föroreningen spritt sig även längre bort, men människorna har inte evakuerats.

– Livet handlar plötsligt om svåra, vardagliga val. Ska man hänga ut tvätt, vad ska man äta? Ska man fortsätta att bo kvar, eller flytta så långt bort det går?

När stora mängder radioaktivt cesium släpps ut i ett ekosystem påverkas allt. Enligt en färsk studie har 44,2 procent av 94 975 barn från Fukushima hormonella avvikelser i sköldkörteln. Sådana konstaterades också av Världshälsoorganisationen efter Tjernobyl. Efter olyckan har självmordsstatistiken gått upp i Japan då många som förlorat egendom och utkomst har stressrelaterade mentala problem. Situationen är extra problematisk för bönder.

Speciellt farligt är det att äta mat som innehåller stora mängder radionuklider, även om all mat naturligt innehåller en liten dos. Efter katastrofen hittade man hälsofarliga mängder nuklider i bland annat mjölk, spenat, kött och fisk.

De företag – General Electric, Hitachi och Toshiba – som bidragit med kärnkraftsteknologi till kraftverken har inte förlorat något på katastrofen, skriver Greenpeace. Däremot har det japanska folket hittills fått punga ut motsvarande 35 miljarder euro för det skedda. Totalt kan kostnaderna komma att uppgå till 193 miljarder euro.

Kluven regering

Det har alltid funnits kärnkraftsmotståndare i Japan, berättar Kuramitsu, men dessa grupper har varit små och fragmenterade. Efter olyckan skedde en stor förändring. De tidigare små grupperingarna fungerade som stöd för en större rörelse, och bidrog med viktig kunskap. Demonstrationerna för ett kärnkraftsfritt Japan överbyggde politiska klyftor.

– Människor började inse att deras egen regering ljuger och inte erbjuder något skydd. Man litade inte längre på den.

Under en period efter katastrofen i Fukushima klarade sig Japan huvudsakligen på vattenkraft och termisk energi. Det dåvarande styrande partiet DPJ beställde en opinionsmätning som visade att de flesta japaner inte ville vara beroende av kärnkraft. Så när partiet satt igång två reaktorer i maj 2012 var vreden stor. Varje fredagskväll ordnades det hundratals demonstrationer runt om i Japan. Dessa fortgår ännu.

– DPJ lovade i september förra året att Japan inte längre ska använda någon kärnkraft på 2030-talet. Men kabinettet gav inte lov för detta. Sedan fortsatte man byggandet av ett kärnkraftverk som höll på att byggas när olyckan i Fukushima inträffade. I december kom det konservativa liberaldemokratiska partiet LDP till makten, vilket sågs som ytterligare ett bakslag för antikärnkraftsrörelsen. Partiet kan sägas samarbeta med affärsfederationen Keidanren, som är för kärnkraft. I februari i år sade den nya premiärministern Shinzo Abe att han kommer att starta upp fler reaktorer.

En orsak till varför vanliga människor har svårigheter att göra sin röst hörd och motsätta sig kärnkraft är att man strider mot en industri, understryker Kuramitsu. Frågan handlar också om arbete och arbetare. Man måste kunna erbjuda dessa andra jobb för övergångstiden.

Finland bygger mera

Finland var det första landet att ta ett beslut om att bygga fler kärnkraftverk efter Fukushimakatastrofen. Det finska kärnkraftsbolaget Fennovoima håller som bäst på att förhandla med bl.a. Toshiba om en eventuell leverans av ett kärnkraftverk till Pyhäjoki. Miljökatastrofen vid Talvivaaragruvan har pekat på farorna inom produktionskedjan för kärnbränsle.

– Statsminister Jyrki Katainen var i Japan i september 2012 och sade då att det i Finland pågår en öppen diskussion kring kärnkraft. Om detta verkligen stämde tror jag inte det skulle vara möjligt att bygga fler kärnkraftverk i Finland. Olyckor av olika skalor har skett i alla kärnkraftverk och det är troligt att dessa olyckor även sker i framtiden. Vi borde även vara uppmärksamma på att människor genom hela produktionskedjan av kärnbränsle har problem med hälsan. Vi lärde oss inget av Tjernobyl. Vi måste börja fråga oss hur kärnkraft är relaterat till våra egna liv.

Tillsammans med nätverket TURVA (Toimintaa Uraaniteollisuutta Vastaan, ungefär aktion mot uranindustrin) arrangerar Kuramitsu en ljusdemonstration i Åbo den 9 mars till minne av katastrofen och för att väcka diskussion bland finländare. För henne är kampen mot kärnkraftsindustrin ett långsiktigt arbete.

– Jag vill uppmuntra andra att göra motstånd mot bruket av kärnkraft. Att bygga mer är inte rätt väg att gå. Det är som att spotta på offren i Fukushima och i Tjernobyl, men också på oss själva, vår natur och på våra barns framtid.

Text & foto Freja Högback


Lämna en kommentar