Mera service, mindre lön

av Otso Harju

Servicebranschen växer och genererar redan idag över hälften av Finlands BNP. Det är också här som talet om flexibilitet och låglöneyrken kristalliseras. Jaana Ylitalo är viceordförande i PAM, vars medlemsantal stiger stadigt.

– Alltid hittar ju det här arbetslivet på nästa sätt att kringgå saker, genast då man lyckats reglera det förra.

Det är en bestämd och problemmedvetet optimistisk viceordförande man möter på servicefacket PAM:s huvudkontor i Hagnäs i Helsingfors. Jaana Ylitalo är med och styr ett fack som representerar yrken och jobbilder som i sin tur kristalliserar dagens diskussion om den kommande arbetsmarknaden. Servicesektorn växer konstant både i antal människor och i andel av bruttonationalprodukten, samtidigt som den nya ekonomins slagord ”flexibilitet”, ”deltid” och ”låglöneyrke” träffar många servicearbetare i buken. Det som brukade kallas otypiskt arbetsförhållande har redan länge varit normen inom service. Branschen är en slags vägvisare i frågan om hur morgondagen kommer att se ut.

– Det börjar vara så att servicesektorn är den största arbetsgivaren, den i vars namn alla svär och hållet de tittar mot. Det är från servicebranschen som framtidens jobb skall komma. Redan idag genereras över hälften av Finlands BNP genom sektorn.

PAM, som representerar människor på tiotusentals arbetsplatser, har gått förbi det traditionella Metalarbetarförbundet som det på gräsrotsnivå mest kända fackförbundet. För Ylitalo är PAM:s samhällsroll idag mycket viktig, både inom klassiska fackförbundsfrågor, så som arbetsvillkor, och inom den bredare diskussionen om välfärdsstaten.

Till skillnad från traditionella industribranscher jobbar de flesta inom servicesektorn på arbetsplatser med 1-5 anställda, ofta väldigt mobilt – servicearbetare byter mellan arbetsplatser och -bilder. Av fackmedlemmarna är 80 procent kvinnor, mer än hälften är under trettio år gamla och medellönen för medlemmar med heltidsanställning ligger runt 2 000 euro i månaden. Antalet invandrare har också stigit från 3 000 till rejäla 9 000 under de senaste sex åren. Den statistiska profilen medför nya problem och ett annorlunda ansvar.

Ylitalo säger att frågan om vad välfärdsstaten kan erbjuda låginkomsttagare är central i PAM:s arbete. Dagvård är viktigt, så även social- och arbetslöshetsskyddet samt boendestödet och -säkerheten.

Arbetskraftsutbudet i brännpunkten

PAM kan sägas vara ett mikrokosmos som representerar dagens samhällsförändringar. Kampen står mot trenden av allt sämre arbetsmöjligheter och -villkor. Brännpunkterna är låglönearbete, deltid och prövningen av arbetskraftutbudet.

– Låt dem hålla sin tyska modell, utbrister Ylitalo om förslagen som har hörts från axeln VartiainenSoininvaara, med rapporten för statens ekonomiska råd i spetsen.

– Bakom hela den här idén om att skapa nya låglönejobb i Finland ligger ett marknadsliberalt tänkande. När det nu helt enkelt inte ur en individs synvinkel är så att ”marknaden fixar alla situationer”.

Ylitalo ser det som en i högsta grad suspekt tanke att frågan om Finlands framtid skulle lösas genom att skapa mera lågavlönade jobb, då medelinkomsten för dem som är deltidsanställda i servicebranschen redan nu ligger på ungefär 1 200 euro i månaden.

– Det är konstigt att tänka sig att sysselsättningsfrågan skulle lösas genom att skapa hurdana arbetsförhållanden som helst. Vi vet ju vilka problem vi har i branschen redan nu.

Enligt Ylitalo känns det ibland som om man medvetet skulle sträva efter att skapa en tudelad arbetsmarknad – ett spår som leder mot den gråa ekonomin. Diskussionen går till frågan om globalisering och arbetskraftsimport. Service kan kanske inte flyttas till billigare länder men arbetskraft kan hämtas hit.

– Uttrycket låter som om det skulle handla om boskap, en väldigt förnedrande term. Frågan hänger samman med prövningen av arbetskraftsutbudet.

Denna prövning, på finska det kanske aningen elegantare saatavuusharkinta, har länge varit en het potatis i många politiska kretsar. Grundprincipen i prövningen av arbetskraftsutbudet är att man inom lågavlönade sektorer skall se efter ifall det finns arbetslösa sökande (antingen medborgare eller personer som redan vistas i landet) till ett jobb före man anställer utländsk arbetskraft. Detta för att skydda inhemska arbetare och för att se till att arbetsvillkoren på lång sikt inte försämras för alla.

Lagen har dock ifrågasatts både av vissa vänstergrupper och av liberalhögern – prövningen har anklagats för att vara såväl ett hinder för ekonomisk tillväxt som ett uttryck för klassegregeringen i den finländska immigrationspolitiken.

PAM står ändå bakom praktiken.

– Det är viktigt att detta görs, då vi måste främja sysselsättningen och arbetskraftsreserven är stor redan nu. Man kan inte bara hoppa över dessa människor och i stället hämta in ännu fler, menar Ylitalo.

Det är också viktigt att fråga sig i vilken situation dessa importerade människor hamnar. Att prövningen skulle slopas skulle enligt Ylitalo betyda att om sina rättigheter omedvetna människor skulle tas hit för att arbeta. Detta, menar hon, skulle å sin sida skulle leda till att lönerna dumpas och att den dubbla arbetsmarknaden breder ut sig ytterligare. Därför är det en viktig sak för PAM att det i det nuvarande regeringsprogrammet står skrivet att man inte kommer att röra prövningen av arbetskraftsutbudet under denna regeringsperiod.

I programmet stipuleras också att erfarenheterna från Sverige skall gås igenom före frågan behandlas. Sverige har nämligen avskaffat praktiken.

– Sverige har nu blivit ett genomfartsland till Europa. Då myndighetskontrollen av arbetarflödet har minskat har facken varit tvungna att sköta kontrollen själv. Man har hittat allt möjligt: människohandeln har ökat och så även försäljningen av uppehållstillstånd. Problemen har blivit fler och bredare.

Då exploateringen av utländsk arbetskraft överlag har ökat under de senaste åren – också i Finland – menar Ylitalo att de svenska erfarenheterna pekar på att det är en väldigt dålig idé att avskaffa prövningen av arbetskraftsutbudet.

 

Hyrt arbete och nollkontrakt

Sedan PAM grundades år 2000 har bemanningsföretagens roll i servicebranschen ökat enormt. Enligt fackföreningens uppgifter finns över 100 000 människor idag på bemanningsföretagens lönelistor. Allra mest används bemanningsföretagens tjänster i hotell- och restaurangbranschen. Enligt Ylitalo varierar mängden inhyrda deltidsarbetare enligt det allmänna ekonomiska läget. I praktiken betyder detta att det är de inhyrda arbetarna som först blir utan jobb då den ekonomiska situationen blir sämre.

Trots att Finlands arbetsskyddslag ser till att inhyrda arbetare jobbar under samma kollektivavtal som de direkt anställda, är situationen utmanande. Osäkert deltidsarbete genom bemanningsföretag kan ses som en symbol för den dystra realiteten för många av dagens servicearbetare.

– Å ena sidan organiserar sig de som jobbar på bemanningsföretagen. Vår grunduppgift är att se till att de inhyrda är i samma ställning som de som jobbar direkt för användarföretagen, säger Ylitalo.

– Å andra sidan uppstår det en konfliktsituation då användarföretaget har egna deltidsanställda, men väljer att istället för att ge dem extra timmar ta in hyrda inhoppare.

Varje deltidsanställd har nämligen en laglig rätt att sträva efter heltidsjobb, och blir alltså lidande då företaget använder sig av inhoppare. PAM har också varit med i ett rättsfall där det slogs fast att ett företag är skyldigt att erbjuda sina egna arbetare möjligheten till extratimmar före man har rätt att andvända bemanningsföretagens tjänster.

I ett annat rättsfall för ett drygt år sedan slogs det fast att bemanningsföretagen skall erbjuda sina anställda tillsvidarekontrakt, även om användarföretagen endast skulle ha behov av tidsbundna arbetare. Förut kunde det hända att arbetaren förlorade sitt jobb på bemanningsföretaget då användarföretaget kände att de inte längre behövde arbetskraften.

För arbetsgivarna är nollkontraktet det nya sättet att kringgå problemet. En tillsvidareanställning hjälper inte mycket ifall arbetskontraktet med säkerhet lovar endast noll timmar arbete per månad. Enligt Ylitalo är det också just det ofrivilliga deltidsarbetet som är ett av servicesektorns centrala problem idag.

– Ungefär 40 procent av de som jobbar deltid gör det ofrivilligt. Visst kan ju deltidsarbete också vara en fin möjlighet, men för många är det tvärtom: man jobbar deltid för att inget heltidsarbete finns att få.

Med möjlighet syftar Ylitalo på dem vars egen eller exempelvis föräldrars hälsosituation inte tillåter heltidsarbete. PAM strävar efter att alla skall ha en tillräcklig utkomst, vilket i dagens läge – med dagens löner – kräver arbete på heltid.

– Medelinkomsten för heltidsarbetande, runt 2 000 euro, är ingen strålande inkomst i sig, så tänk dig sedan vad det blir för dem som jobbar deltid. Du kan själva räkna ut vad det blir med trettio, tjugo eller tio timmar i veckan!

 

Otso Harju


Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.