Såren efter det blodiga inbördeskriget är oläkta och maoiststyret har brakat samman. Nepal har precis utlyst nyval, samtidigt som landet töms på arbetskraft.
Trafiken står stilla och avgasen är tät på Kathmandus smala gator. Dammet yr och de flesta jag ser bär munskydd. Nepals huvudstad har växt stadigt sedan den tio år långa konflikten mellan maoistrebeller och centralregeringen. Då flydde man undan kriget, nu flyttar man hit för att få arbete.
– Jag har fyra systrar och det finns inte jobb för oss hemma, säger Urmila Prasai.
Hon är en av tusentals kvinnor som lämnat landsbygden för ett liv som hushållerska med en månadslön på drygt 115 euro. Det gör att familjen har råd att äta, men inte så mycket mer.
– Jag lever ur hand i mun, men vill inte flytta till Gulfen. Jag vill vara med mina barn, säger Urmila Prasai.
Två av hennes systrar bor i Saudiarabien där de tjänar minst det dubbla genom att jobba som hembiträden åt välbärgade familjer.
– Min ena syster ringer hem och gråter. Hon sover bara 4-5 timmar per natt och är så trött så att hon svimmar. Det är ett hårt liv, säger Prasai.
Hennes systrar kommer sällan till Nepal, men pengarna de skickar hem gör att familjen håller sig flytande. Många nepaleser gör likadant och landet är helt beroende av migrantarbetarnas pengar. Nästan en fjärdedel av Nepals BNP kommer från penningförsändelser, enligt Världsbanken. Stora belopp kommer in i landet genom informella kanaler, så troligen är siffran ännu högre.
Urmilas porslinsarmband klirrar och den rosa sjalen glider ner över axeln. Jag frågar om hon tänker rösta i de stundande valen, men hon skakar på huvudet.
– Jag är registrerad i min hemby, så jag har inte tid att åka dit.
Småbyar stöder vänstern
Det bergiga landskapet i Nepal är svåråtkomligt och eftersatt. Jordbruken är små, vattenförsörjningen är ofta bristfällig och elektriciteten fungerar bara stundvis. Det är i dessa byar som maoisterna har de flesta av sina anhängare.
– Fattigdomen är utbredd och det finns ett skriande behov av att göra landet mer jämställt. Det är i marginaliserade grupper som vänsterpartierna har sitt största stöd, säger Leena Rikkilä Tamang, som jobbar för IDEA, International Institute for Democracy and Electoral Assistance.
Det har gått sju år sedan ett fredsavtal slöts mellan det maoistiska kommunistpartiet UCPN(M) och centralregeringen, men det finns fortfarande djupa sår i befolkningen. Omkring 14 000 människor dog i konflikten och många har försvunnit spårlöst.
– Troligtvis är de döda, men ingen vet vart de begravts eller hur de dött, berättar Leena Rikkilä Tamang.
Det har precis skapats en särskild amnesti för politiska våldsbrott genom en förordning för sanning, försoning och försvinnande.
– Polisen, militären, maoisterna och framförallt Kongresspartiet har blodiga fingrar och vill inte att det ska komma fram, säger Rikkilä Tamang.
Det maoistiska kommunistpartiet UCPN(M) vann valen som hölls 2008, men har inte kunnat enas om en konstitution med de andra partierna. Det har lett till att landet just nu styrs av en interimsregering som leds av högste domaren Khil Raj Regmi. Han har utlyst nyval och förhoppningen är att det ska leda till politisk stabilitet.
– Det var en överraskning för alla att maoisterna vann. Många var glada för att de gått från att vara en gerilla till ett politiskt parti, men nu är det svårt att veta vad som sker, säger Leena Rikkilä Tamang.
Val i juni
Varje månad är det strejk i minst ett par dagar. Det innebär att alla affärer är stängda och att taxibilar inte är tillåtna på vägarna.
– Om någon bryter mot strejken och håller sin affär öppen kommer han eller hon att bli attackerad, säger Ambika Kumari Dhakal, som är medlem i CPN(ML), som utskrivet betyder Communist Party of Nepal, Marxist-Leninist.
Hon är klädd i turkos och orange kurta med matchande sjal och sitter i ungdomsförbundets lokaler i utkanten av Kathmandu. På stenväggen hänger bilder av Marx, Lenin och Stalin. Partiet förbereder sig för fullt inför valet som officiellt ska äga rum i juni.
– Makten har delats upp igen. Det är svårt då den funnits hos en liten grupp i årtionden, säger Leena Rikkilä Tamang.
Under tiden fortsätter unga att söka lyckan i oljerika gulfländer, grannlandet Indien, i Europa eller i USA.
Fakta: Nepal
1962 ändras grundlagen så att den högsta makten ges till kungen.
1980 går kungen med på att ordna parlamentsval, men som inte baserar sig på politiska partier.
1991 Kongresspartiet och vänsterpartierna går samman i en stor demokratirörelse som leder till att kungen avstår från makten, tillåter politiska partier och friger politiska fångar. En ny grundlag träder ikraft.
1996 Maoisterna inleder en väpnad kamp på landsbygden för att störta monarkin. Målet är att grunda en kommunistisk folkrepublik.
2001 Kronprins Dipendra dödar kung Birendra och flera andra ur kungafamiljen. Kungens bror Gyanendra kröns till kung. Maoisternas väpnade kamp intensifieras.
2002–2005 Våldsamma strider pågår mellan armén och rebellerna. Flera försök till vapenvila misslyckas. Maoisterna utlyser generalstrejk sedan hundratals människor dödats i konfliktens värsta blodbad.
2006 Hundratusentals människor samlas på Kathmandus gator för att demonstrera mot kung Gyanendra. Det leder till att hans makt begränsas och att han fråntas posten som arméns överbefälhavare. Fredsavtal undertecknas i november.
2008 Maoisterna vinner valet och bildar en regering. Pushpa Kamal Dahal känd under namnet Prachanda blir Nepals premiärminister, men avgår inom ett år.
Källor: IRINNews, BBC, Himalayan Times, global.finland.fi
Julia Wiræus
