Det har gått nästan tre månader sedan kenyanerna gick till val. I ett land där politiken hela tiden lever känns det som tusen år. Valet den 4 mars föregicks av ett starkt fredsinitiativ med händelserna efter valet år 2007 i åtanke. Nu lever landet mitt i nya spänningar efter det omstridda valresultatet, skriver Nyambura Mutanyi.

Kring valet i mars var Kenya så inställt på fred att alla försök att lyfta fram medborgares öden i vissa delar av landet (exempelvis vid Tanaflodens deltaområden där civila oavbrutet föll offer för anfall från paramilitära gäng) fördömdes som provokationer. Fred var ordet alla samlades kring under tiden efter valet.

Uhuru Kenyatta, ättling till den första kenyanska presidentens familj ställdes emot Raila Odinga, ättling till landets första vicepresident. När Kenyatta gick in i valkampanjen stod han samtidigt åtalad i den internationella brottmålsdomstolen ICC och utnyttjade åtalet för att framställa sin kandidatur som en protest mot västerländsk imperialism. Det faktum att han hörde till de sex personer som ställdes till svars för kaoset som utbröt i landet vid tiden för valet år 2007 struntade man behändigt nog i. Odinga, framställde å andra sidan sig själv som den reformvänliga kandidaten som skulle göra rent i regeringen och göra politiken etisk. Det här trots att ett flertal korruptionsskandaler inträffat under hans styre.

Det som främst upptog allas tankar var behovet att avvärja en liknande katastrof som våldet efter valet för sex år sedan. Läget var då så allvarligt att Mwai Kibaki, som deklarerades till valets segrare, installerades i skydd av mörkret. FN:s före detta generalsekreterare Kofi Annan behövdes för att förhandla ett avtal som upprättade en koalitionsregering som skapade fred i landet och utlovade en ny konstitution som skulle värna om decentralisering och minska presidentens maktbefogenheter som ett försök att förhindra att våldet upprepar sig.

 

Röstberättigade utan rösträtt

Valet i år genomfördes inom ramen för den nya konstitutionen. En nyckelinstitution med uppgift att övervaka att valet var fritt och gick rättvist till var IEBC (Independent Electoral & Boundaries Commission). Före valet stod IEBC och staten mot varandra i en dragkamp om införskaffandet av utrustning för biometrisk registrering av väljare (Biometric Voter Registration, BVR). Det eländiga misslyckandet i användningen av den här tekniken kom att bli en av de största besvikelserna under valet.

Förut var kenyanerna tvungna att vänta tre eller fyra dagar på valresultatet. Av någon anledning gick det en vecka före rösterna i det första ”digitala” valet (en felaktig term eftersom valsedlar fortfarande behövdes) hade räknats. En orolig anda präglade landet och röster som uttryckte missnöje med den långsamma rösträkningen drunknade i ständiga uppmaningar till fredlighet. Avvikande åsikter ogillades på alla håll och väljarna uppmanades att lita på IEBC, en institution som nekat många röstberättigade deras rösträtt på grund av störningar i den elektroniska väljarregistreringen. Medierna, som för sex år sedan pekades ut som en del av problemet efter valet, var särskilt måna om att undvika att locka till uppror och utövade därför självcensur och publicerade inga avvikande eller ifrågasättande synpunkter. Senare ansåg man att medierna på så sätt hade misslyckats att bära sitt ansvar som den fjärde statsmakten.

 

Acceptera Kenyatta, gå vidare

Rösträkningen avbröts och startades om och efter det andra försöket att räkna rösterna utropades Kenyatta till vinnare. Meddelandet mottogs både med jubel och misstro eftersom Odinga hade lett opinionsmätningarna under hela valkampanjen. Många kenyaner blev förvirrade av att ett förbluffande stort antal röster förkastades, och olika resultat delgavs av samma vallokaler. Odinga och hans väljare kände att de snuvades på segern.

Med tillit till domstolsväsendet som förnyats i och med 2010 års konstitution lämnade Odinga och Koalitionen för reformer och demokrati (Coalition for Reforms and Democracy) in en skrivelse till högsta domstolen. Under hela den perioden var Kenya ett land på helspänn. Medelkenyanens liv påverkas alltid direkt av politiska händelser. Valutakursen var högst ofördelaktig och investerarna var försiktiga under tiden efter valet, vilket gjorde att varupriserna steg. Prisstegringarna gav de många kenyaner som lever vid eller under fattigdomsgränsen stora bekymmer.

Folk satt fastklistrade vid sina skärmar och nära sina radioapparater. En lördagseftermiddag nästan en månad efter valdagen meddelade högsta domstolen att Kenyattas valseger skulle förbli giltig. Tillkännagivandet delade Kenya skarpt. Till och med Kenyattas anhängares glädje dämpades av vetskapen att resultatet sågs som orättvist. Ett nytt ledmotiv dök upp, nämligen tanken om att ”gå vidare”. Huvudpremissen var: ”Folket har talat och sagt att de vill att Uhuru Kenyatta ska vara president. Folkets vilja måste respekteras och den har försvarats av landets högsta domstol. Låt dem som känner sig upprörda acceptera resultatet och gå vidare.”

 

Temporär eller permanent splittring?

Sociala medier kom att bli slagfältet där folket gav uttryck för den bitterhet som årets val födde. Eftersom radiostationer hade spelat en avgörande roll för att sprida uttalanden som närt spänningen efter valrörelsen år 2007 övervakades de noggrant, i motsats till de sociala medierna. Kenya klassas som en av de mest tekniskt kunniga staterna på den afrikanska kontinenten och nu utnyttjades den här kunnigheten för att skriva meddelanden som angrep andra partier eller individer på grund av deras stamtillhörighet. Sex år tidigare hade man använt djungelknivar och pilar, nu inleddes ett ordkrig.

Ett antal människor resonerade att decentralisering av makten skulle skapa flera kanaler för åsiktsyttring. Guvernörsposterna som den nya konstitutionen skapade etablerades över hela landet, men man fann snart att de var tämligen maktlösa eftersom lagstiftarna lagt upp hinder för utbetalning av statliga medel samtidigt som man strävar efter att göra samma kapital tillgängligt. På ett för kenyanerna bekant sätt har lagstiftarna sedan dess höjt sin egen lön i strid med riktlinjer som skapats av organ som konstitutionen förordnat. I mitten av maj gick medborgare ut i protest mot de här försöken och landet väntar på att se hur det hela ska sluta.

Med en regering som består av teknokrater (i motsats till politikerna som brukade sitta i regeringarna före den nya konstitutionen trädde i kraft) är många nyfikna på att se hur landets andra Kenyattaregering kommer att klara sig. Regeringens arbete har potential att endera lappa ihop klyftan som deras seger rev upp bland kenyanerna eller att göra den här uppdelningen permanent.

 

Fakta: Val i Kenya

• Valet i december 2007 följdes av våldsamheter där 1200 personer dog och 600 000 personer tvingades på flykt inom landets gränser. Våldsamheterna blossade upp efter att uppgifter om valfusk läckt ut till allmänheten. Under en längre tid hade det ändå pyrt ett utbrett missnöje över ojämlik tillgång till land och vatten samt bostadsbrist som i samband med valet spillde över i våld.

• Internationella brottsdomstolen ICC:s åtal mot den nyvalde presidenten Uhuru Kenyatta för brott mot mänskligheten hänger ihop med Kenyattas roll i våldsamheterna efter valet 2007. Kenyas permanenta representant i FN, Machara Kamau, har under våren försökt få ICC att förflytta rättegången till en kenyansk domstol. Kamau hävdar, enligt allafrica.com, att en fortsatt rättegång i Haag skulle ”destablisera Kenya.”

Källor: IPS, IRINNews, allafrica.com

 

Nyambura Mutanyi

Översättning Emma Nippala

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.