Hisham al-Ashri är en man som njuter av strålkastarljuset. Vissa journalister ställer honom gärna i det då de framställer honom som en galjonsfigur för salafisterna i Egypten, istället för att se honom som den lite udda filur han är. Man kallar honom ”shejk” i bemärkelsen troslärd och ”predikant”, fastän han aldrig studerat islam vid någon institution och endast predikar politik. Det som gör honom intressant speciellt för islamkritiska amerikanska medier är inte att han skulle ha någon viktig insideinformation att komma med. Han råkar bara vara en av de få radikala islamister som talar flytande engelska och dessutom erbjuder allt det man vill höra; agressiva uttalanden som förstärker bilden av hur enfaldiga och grymma salafister är. Att Hisham är en ensamvarg utan politiskt stöd från någon gruppering vinner varken medierna eller Hisham på att nämna.
Hisham är en socialt aktiv man i medelåldern med två fruar och två barn. En stor del av sitt liv har han bott i New York och han känner sig troligen mer bekväm med utlänningar än bland egyptier. En av hans favoritsysselsättningar är att försöka konvertera mänskor till islam genom agressiv argumentering, men hans framgång kan man tvivla på. Till The New Republic sade han ”Jag hatar alla judar och kristna, vem som helst som inte är muslim”. ”Jag är demokratins fiende” har han påstått åt Fox News och på en egyptisk tv-kanal sade han att kristna kvinnor som inte bär huvudduk på gatan kan förvänta sig att bli våldtagna. I Egypten är det svårt att hitta någon som sympatiserar med hans påståenden och bland annat stormuftin Ali Gomaa uttalade sig direkt till Reuters och sade att sånt idiotiskt prat endast syftar till att ytterligare destabilisera en redan spänd situation. Hishams uttalanden spelar såväl islamisthatet i Egypten som den västerländska islamofobin i händerna.
Jag träffade Hisham i Egypten år 2011 genom hans arbete vid en organisation som stöder egyptiska och utländska konvertitmuslimer. Precis som flertalet västerländska reportrar blev jag genast intresserad av hur en så internationell och pratglad personlighet kunde bära på så mörka idéer. Det blev början på många dagar fyllda med diskussioner om religion och politik, tedrickande och små utflykter i Kairo. En dag hängde jag med honom till amerikanska ambassaden där det fanns ett litet protestläger, som krävde befrielse av den blinde islamistledaren Omar Abdel Rahman som sitter i livstidsfängelse i USA. Demonstrationen hade samlat ett tiotal män som satt och drack te på utbredda filtar. Fox News reportrar anlände och blev lite besvikna på hur lugnt allt verkade och de frågade en representant för demonstrationen ifall det aldrig kom fler människor dit. Han svarade att det ibland hade varit mer folk på plats, men då gick det så vilt till att man föredrog en mindre men fredfull demonstration. Reportern blev genast ivrig och undrade om de inte kunde försöka få mer folk på plats igen, till exempel till torsdag kväll då veckoslutet inleds. Hisham som fungerat som tolk sade ”Javisst kan det bli mer folk till torsdag, vi skall fixa det”.
Nu blev det dags att filma ett inslag. Fox News-reportern gick genom lägret, tittade allvarsamt i kameran och rapporterade med dramatisk röst.
Now there is a small sit-in here outside the American embassy and everything seems peaceful. But this could very well change…
Jag vet inte om demonstranterna lyckades få till en mer nyhetsduglig våldsam demonstration eller inte, men kärleksförhållandet mellan media som ville se våldsamma islamister och islamisterna som ville ha uppmärksamhet gick inte att ta fel på.
I Egypten fick Hisham ingen uppmärksamhet alls förrän långt efter att han utomlands började betraktas som ett språkrör för salafisterna. Det var först då han grundade rörelsen ”Främjande av dygd och förhindrande av synd”, en egyptisk version av den ökända saudiska sedlighetspolisen, som egyptierna lade märke till mannen. Grundandet var inget annat än ytterligare ett medietrick. Det fanns ingen rörelse – endast en idé vars eko hördes till andra sidan jorden. All synlighet han givits ledde till att han fick ett jobb som tv-värd för en religiös talkshow. De amerikanska medierna hade placerat honom i ett stålkastarljus dit han aldrig kommit utan deras hjälp.
Inga Härmälä
