1,2K

Serietecknaren Sebastian Nyberg säger vad han tycker och är inte rädd för att komma på kant med någon. 

– En berättigad provokation får man dra hur långt som helst, säger serietecknaren Sebastian Nyberg.

– Man kan säga sanningen fast det skulle betyda att folk går ut på gatan och bränner bilar. Om man fajtas för den större sakens skull får man gå hur långt man vill.

Att provocera bara för sakens skull tycker Nyberg ändå inte att lönar sig i det långa loppet.

– Fast i bland gör jag det ändå, men i längden kanske både man själv och läsaren tröttnar på det.

Nyberg har aldrig publicerat en serie han i efterhand ångrat. Största delen av responsen han har fått av sina läsare har varit positiv.

– På bloggen brukar jag vara så pass bitsk att jag tror att folk inte vågar komma med negativa kommentarer. Men en gång när jag tecknade för Papper gjorde jag en pensionär från Grani ilsken, fast det var ju chefredaktören som sedan fick tas med henne.

 

Populär serieblogg

Under 2000-talet har Nyberg gjort sig bekant för en stor finlandssvensk publik genom att rita för Hufvudstadsbladet och genom att ge ut tre egna seriealbum. Hans första seriealbum Feta Blås nådde affärerna för åtta år sedan, det andra, Bråkstakarpersoner, året därpå och det senaste, Insektpolisen, för fyra år sedan.

I slutet av fjolåret och efter årsskiftet tecknade Nyberg serier för Hbl:s digitala veckomagasin Hbl+ och det har gått några år sedan det senaste ablumet gavs ut, men Nyberg har ingalunda slutat teckna. På hans populära serieblogg dyker något nytt upp några gånger per vecka och han har bollat med tanken att påbörja arbetet med en större helhet.

– Det kunde bli ett till seriealbum, men jag har inte grundidén klar.

Något som liknar Insektpolisen är det åtminstone inte frågan om. Nyberg säger nämligen att han aldrig mera tänker göra en så sammanhängande berättelse i serieform.

– Seriealbum som inte hänger ihop är lättare att göra för man kan helt enkelt kasta bort sådant som man tycker att är dåligt. Fast en del etablerade författare säger ju att man ska fullborda det man har påbörjat för att man själv inte kan veta vad som är bra.

Genom att publicera serier på bloggen har Nyberg märkt att det kan vara sant.

– En serie man själv är nöjd med kan helt gå läsarna förbi, medan sådant man satt upp bara för att sätta upp något kan bli jättepopulärt.

 

Absurda händelser

Sebastian Nyberg beskriver i korthet sin stil som ”svart-vit”, men berättar att han i sina album har experimenterat med estetiken. Seriebloggen däremot behåller samma stil dag efter dag, och Nyberg säger att han vill hålla den så enkel som möjligt för att det ska gå snabbt att teckna.

– Jag tycker inte att jag kan säga att jag har en egen stil, säger Nyberg och motiverar sin åsikt med att han inte tecknar på heltid.

Nybergs olika serier skiljer sig utseendemässigt från varandra och bloggen är en egen grej, men i synnerhet i seriealbumen kan man hitta gemensamma drag. Kännetecknande för Nybergs serier är en speciell, inte alltid särskilt rumsren humor och absurda händelser med olika konstiga, ofta rätt ruskiga och fula typer i centrum. I Bråkstakarpersoner lever borgerliga familjen utåt sett idylliskt men matar sitt tredje barn med hundkorv medan bibeltrogna familjen stenar Jesus för att de anser honom vara för liberal.

 

Ocensurerat är bäst

På frågan om han undviker några särskilda ämnen svarar Nyberg:

– Inte egentligen… Bara det som inte är roligt.

Nyberg har inte heller några favoritämnen, men när han tittat på sina serier i efterhand gillar han de serier i vilka han lyckats fånga och klä något allmänt förekommande men ofta ignorerat fenomen i ord. Nyberg har under åren lärt sig att vissa ämnen passar bättre på bloggen än andra. Två tumregler har han:

– Ocensurerat funkar bäst. Ju ärligare man är, desto bättre. Man får inte predika för mycket, det får inte vara för gnälligt.

Varifrån Nyberg får idéer till sina serier vet han inte alltid riktigt.

– Ibland snappar jag bara upp någonting. Med tiden lär man sig vad som är en bra idé, det är lite som att vara loppisfyndare.

Då och då ritar Nyberg serier utgående från en enda replik.

– Det händer att det finns en replik som jag vill få med och så bygger jag upp en hel serie kring den.

Idéerna kan komma när som helst och man får inte glömma bort dem.

– När jag får en idé skriver jag ner den och om jag har tid tar jag fram papper och penna och ritar den. Jag har vant mig vid bloggens format med fyra rutor, så först strukturerar jag dialogen och sedan ritar jag serien med miner och gester och sådant.

 

Utlopp för kritik

Nyberg försöker inte förmedla några underliggande budskap med sina serier utan kritiken som han ibland vill komma med är rätt uppenbar. Han säger att serietecknandet fungerar väl som ett sätt att kanalisera irritation och fast han strävar efter att underhålla läsaren ritar han främst för sin egen skull.

Anledningen till att Nyberg valt serieformen som uttrycksmedel för sin kritik är att han tycker att den fungerar ganska bra, och han gillar hur dialog, ansiktsuttryck och rytm samspelar i en helhet. Samtidigt är men tecknandet också något som ”bara har blivit”.

– Kanske det är det enda jag kan.

 

Emma Nippala