Bland de estniska filmerna i årets upplaga av filmfestivalen Kärlek och anarki, återfanns fjolårets Oscarsbidrag Mushrooming – en underhållningsfilm som parodierar underhållning, enligt Ny Tids recensent.
Innan filmen Mushrooming (Seenelkäik) börjar frågar jag mig: Vad sjutton vet jag om estnisk film? Inte mycket, kommer jag fram till.
Och kanske är det heller inte så konstigt. Den estniska filmproduktionen har under de senaste åren varit tämligen liten. Begränsade resurser i ett litet land ger kanske inte de mest gynnsamma förhållandena för storskalig filmproduktion. Men estnisk film har haft framgångar. 1969 slog Grigori Kromanovs Den sista reliken (Viimne reliikvia) sovjetiskt rekord i antal biobesök genom att sälja 44,9 miljoner biljetter. Sådana publikframgångar kommer dock inte Mushrooming att få, trots att filmen förra året faktiskt blev utnämnd till Estlands Oscarsbidrag.
Studsa på bollar
Regissören och manusförfattaren Toomas Hussars berättelse börjar i en nybyggd lyxig villa som ägs av politikern Silvi Säinas. Där sitter den något gråa och okarismatiska politikern Aado Kägo och tittar på den estniska konstnären Eduard Wiiralts målning Ljugande tiger. Och det är genom denna tavla som vi ska förstå filmens handling. Mushrooming är en satir som avhandlar det politikerförakt som många ester idag känner.
Aado sitter och väntar på att han och Silvi ska åka iväg till en tv-studio, där ska de vara med i ett underhållningsprogram som går ut på att studsa runt på bollar och samla poäng – underhållnings-tv när det är som hjärndödast. Aardo tycker också själv att det är poänglöst, men hans politiska rådgivare menar att underhållning och mänskliga politiker är vad folk vill ha.
Tv-framträdandet går inte så bra för Aado. Han svettas och ser stel ut i de lila tävlingshängselbyxorna. Men det ska sägas att Aado är en man som sällan verkar trivas. Efter tävlingen far han ut i skogen för att plocka svamp med sin fru. Aado är fåordig och sur, och inte blir det bättre när han på väg mot svampskogen träffar rockstjärnan Zäk som tigger om skjuts till Tallinn. Aado säger nej, men hans fru säger ja. Ännu värre blir det när en journalist ringer och frågar varför partiet betalat Aados resa till Peru. Aado får panik och kör långt in i skogen. Sedan får vi följa trions väg tillbaka.
Den något märkliga skogen tillför ett spänningsmoment i filmen, som varvas med tokrolighet. Det är underhållande, men när filmen är slut och roligheterna är över så känns filmen platt. För även om filmen har sin charm med den uppenbara parodin – folk är dumma, politiker trixande och journalister maktlösa – så känns budskapet populistiskt och schablonartat. Mushrooming blir till en underhållningsfilm i samma anda som det underhållningsprogram den i början parodierar.
Per Sandström
Mushrooming. Estland, 2012.
Manus och regi: Toomas Hussar. Foto: Rein Kotov I rollerna: Hendrik Toompere Jr., Hilje Murel, Elina Reinold, Üllar Saaremäe, Raivo E. Tamm, Juhan Ulfsak m.fl.
