Dylan Mohan Gray har skrivit, regisserat och producerat dokumentärfilmen Fire in the blood, som visar hur västerländska läkemedelsföretag har orsakat tio miljoner människors död i Afrika efter att de förvägrats tillgång till billiga aidsmediciner.
När jag träffar Dylan Mohan Gray som är i Helsingfors för att närvara vid Finlandspremiären av Fire in the Blood som visades på Kärlek och anarki-festivalen, säger han att filmen lika gärna kunde ha handlat om någon annan sjukdom, då problemet inte ligger i sjukdomen utan i läkemedelsföretagens inflytande i politiken.
– För mig handlar filmen inte om hiv – den handlar om pengar, makt och företag och om hur människor behandlar varandra. Det som intresserade mig var den mycket starka koalitionen mellan regeringar och stora företag som arbetar emot folkets intressen. Och med att arbeta emot menar jag att döda miljontals mänskor.
Fire in the blood beskriver händelseförloppet mellan upptäckten av den antiretrovirala medicineringen år 1996, som innebar en revolutionerande livsförbättring för hiv-smittade, fram till att medicinerna i slutet av 2011 användes av mer än sex miljoner mänskor i subsahariska Afrika. Under filmens gång får man följa med aidsaktivister i Sydafrika och det indiska läkemedelsföretaget Cipla, som valde att sälja generiska varianter av de antiretrovirala medicinerna till produktionspriset – ca 100 dollar i året – till skillnad från de stora läkemedelsföretagen som krävt upp till 15 000 dollar för samma medicin. De västerländska läkemedelsföretagen lyckades i samarbete med regeringarna hindra de flesta afrikanska länderna från att köpa de generiska medicinerna producerade i Indien fram till år 2003.
– Det intressanta var den totala avsaknaden av moraliskt ifrågasättande eller ens tvekan att göra något som helt uppenbart resulterar i att många miljoner mänskor dör en fruktansvärd död, länder ödeläggs och familjer slits sönder.
Möjligheter finns
De antiretrovirala medicinerna finns nu tillgängliga till ett rimligt pris i de flesta fattiga länder, men ännu kvarstår problemen. Filmen lyfter fram den positiva historien och fokuserar på segern i kampen för aidsmedicinerna, men mot slutet av filmen vänder stämningen. Mannen som vi just sett gråta av glädje då han får beskedet att han är en av de utvalda som kommer att få antiretroviral medicinering, kommer troligen inte att få tillgång till bättre aidsmediciner då sådana utvecklas. Också andra sjukdomar, som malaria och astma, dödar hundratusentals människor årligen, men det pratar ingen om.
– Den framgång vi visar i filmen säger att vi vann slaget, men att vi förlorar kriget. När det handlar om tillgång till medicin, var det speciellt hiv som gjorde problemet känt för allmänheten. Med hiv har har vi sett hela samhällen och länder ödeläggas, unga människor drabbas och familjer förstöras.
En hel del andra mediciner skyddas fortfarande av patentlagar, rigorös lobbningsverksamhet och en utrikespolitik driven av ekonomiska intressen. Politikerna i Europa och USA verkar fortfarande tänka mer på att skydda patenter än patienter, men Gray vågar ändå hoppas på en förändring.
– Jag tror att det första steget skulle vara att människor blev medvetna om det här helt dysfunktionella systemet som bortsett från de moraliska och humanitära aspekterna är ekonomiskt ineffektivt och instabilt. När vi erkänt att systemet är ruttet, finns det en hel del möjligheter att åtgärda det. Det handlar om lagstiftning som går att ändra på. Även i patentlagstiftningen finns det redan nu mekanismer som skulle kunna användas för att öka tillgängligheten av läkemedel.
– I filmen sägs det att ”de människor som drar nytta av systemet är inte de som kommer att förändra det.” Många organisationer fokuserar på att förändra läkemedelsföretagens agerande, men personligen tycker jag att det är en dålig strategi. Det är systemet som driver dem att bete sig på det här sättet.
Från Kanada till Indien
Gray växte upp i Kanada med en indisk far och flyttade efter gymnasiet till Ungern för att studera central- och östeuropas historia. Under skoltiden hade han hållit på med småskaliga filmprojekt och teater, men eftersom han saknade kontakter i branshen vågade han inte hoppas på en karriär inom filmindustrin, utan snubblade av en händelse in i den först i Europa.
– Det var inget medvetet beslut att lämna historien för filmen, och jag tänkte länge att jag skulle fortsätta inom det akademiska. Jag är främst intresserade av historiografi, det vill säga av hur historia skrivs och hur historiska berättelser används för politiska syften. Jag tror att varje film jag är intresserad av att göra har ett politiskt och historiskt moment och därför kändes det aldrig som om jag lämnade ett yrke för något helt annat.
Han ångrar inte heller att han lämnade den akademiska världen.
– Inom filmindustrin har jag åtminstone ett eget företag, kan producera mina filmer själv och har en viss nivå av självständighet att göra saker som jag vill.
Under åren i Ungern jobbade han med filminspelningar, under vilka han träffade sin indiska fru, och sedan tio år tillbaka bor de i hennes hemstad Mumbai. Indien är också ett av de länder där han satsar på att marknadsföra Fire in the Blood, eftersom Indien gått i spetsen för produktionen av billiga mediciner.
Indien visar vägen
För att beviljas patent på ett läkemedel i Indien måste man sälja den patenterade produkten till ett pris som människor har råd att betala.
– Den indiska regeringen är ganska strikt ifråga om vilka patent den beviljar, vilket inte gäller för andra länder. Man ser att den faktiskt gör det svårare för läkemedelsföretagen att få igenom patent som inte är seriösa, där till exempel bara någon minimal beståndsdel bytts ut för att utvidga och förlänga gamla patent.
Förutom aidsmediciner tillverkar man också cancermediciner till ett skäligt pris.
– Till exempel: ett nytt läkemedel mot cancer kostar 80 000 dollar per år, och knappast någon i Indien skulle ha råd med det. Då beviljar man ett indiskt företag rättigheten att producera en motsvarande generisk medicin för 2 procent av originalmedicinens pris. Det är en helt laglig sak att göra. Indien är lyckligtvis tillräckligt stort för att stå på sig. De flesta av de billiga generiska läkemedel som i dag produceras i Indien kommer att påverkas om läkemedelsindustrin i Indien skulle förändras och det skulle i sin tur få konsekvenser för hela det globala syd.
Gray hoppas på en stor spridning av Fire in the blood, som i höst haft premiär i USA, Europa och Indien. Han vill skapa en global debatt kring ämnet och snart kommer filmen också att visas i en förkortad version på tv i Finland, Norge och Danmark.
– Det är så man får flest människor att se filmen, genom att filmen kommer till dem snarare än att de måste gå till filmen.
Text & foto Inga Härmälä
Fjärrlinjen: Ekonomisk vinning på aids
Sänds to 24.10.2013 kl. 22.00 på TV1
