Martina Reuter frågar i Ny Tid 46/2013 om fundamentalismen i sig är oförenlig med rättvisa eller om man i princip kan tänka sig en fundamentalistisk tolkning av religiösa grunddoktriner som genuint skulle främja fred, rättvisa och miljö.
Fundamentalism är ett svårt ord. Ursprungligen innebar det att kristna ville betona Bibeln som grund för den kristna tron och försvara den mot liberala historisk-kritiska tolkningar. Numera används termen oftast om muslimska eller kristna strävanden att omforma samhället enligt religionens normer.
Ofta menar man att religioner kan föra dialog, bara om de har genomgått en upplysningsperiod och fått en historisk-kritisk distans till sina grunder. Så är det knappast. Kristna och muslimer har i århundraden runtom i världen levt fredligt sida vid sida, eventuellt inte i direkt dialog men åtminstone i respekt för varande och med gemensamma värderingar. Den samlevnaden hotas nu på många håll av framväxande politisk fundamentalism, både bland muslimer och kristna.
Inom fredsarbetet spelar de kristna radikalpacifisterna en stor roll. Bland dem finns inte bara religiöst liberala kväkare utan också tjeckiska brödrakyrkan, adventister och andra frikyrkliga som kan betecknas som fundamentalister i den ursprungliga bemärkelsen. Också många muslimer betonar att islam i grunden är en fredsreligion och att terrorism och självmordsbombningar strider mot Koranen. De har svårt att få sin röst hörd både i islamistiska samhällen och i västliga medier.
I Nya Argus religionsnummer (nr 10-11/2013) finns ett par exempel på hur muslimer med fundamentalistiska argument verkar för jämlikhet och demokrati. Johanna Holmström skriver om den muslimska kvinnan Amina Wadud, som med Koranen som grund kräver att de muslimska kulturerna skall erkänna kvinnan som likvärdigt subjekt i samhället. Faruk Abu-Chacra skriver om hur muslimska sekularister motsätter sig ett islamistiskt samhälle med hänvisning till en koransura som betyder ”inget tvång i religionen”.
Till och med den islamistiska fundamentalismen innehåller drag som kan främja global rättvisa. Ingen annan rörelse i dagens värld ifrågasätter så starkt den västerländska konsumtions- och tillväxtkulturen, som hotar livet på jorden. Det islamiska bankväsendet som inte tillåter ränta är en utmaning till den västerländska kasinoekonomin. En orsak till att islamistiska rörelser som Hamas, Hizbollah och Muslimska brödraskapet har blivit så populära är deras omfattande sociala arbete.
Ingen kan veta hur den religiösa fundamentalismen utvecklas. Det finns fundamentalistiska tolkningar som genuint främjar fred, rättvisa och miljö. Frågan är om de kan hävda sig mot den destruktiva politiska fundamentalismen som idag växer sig starkare.
Ulf Särs
