Ett nytt år med nya möjligheter, skulle min mor säga. Möjligheter att påverka, att delta och att göra en skillnad. Att visa vad man står för och att omsätta de värderingar man är beredd att slåss för i praktik och handling.

Men jag känner mig trött och förvirrad. Världen är så mycket mer komplicerad än den utger sig för att vara och all handling jag skridit till lämnar mig emellanåt fundersam och obeslutsam. När jag stannar upp och försöker dra streck mellan ord och handling, mellan värdering och konsekvens på samma sätt som Bamse-tidningarnas knep-och-knåp sidor, uppmanade mig att göra som barn, hittar jag inte rätt. Strecken är i alla fall inte lika raka som tidigare.

Vi uppmanas till handling. Handling är värdefullt och den som påverkar vinner makt, och kan påverka än mer och få mer gjort. Trappan som vindlar uppåt har steg av makt, handling och fokus. Och det är klart att ingen handlar i blindo, alla har något att kämpa för och vet vart trappan leder. Tror vi.

Hur många kan egentligen på ett vitt ark skriva, säg, fem ledstjärnor som under det gångna året lyst upp trappstegen på vägen uppåt? Hur många kan koppla värderingar och känslan av vad som är rätt och fel till de konkreta handlingar vi tar i vardagen, på jobbet, hemma och i frivilliguppdrag? Och hur många kan dessutom, och det är här jag själv i varje fall felar, visa att kopplingarna är riktiga och grundade på något annat än mitt eget tycke och tänk?

Jag saknar tid att stanna upp, att fundera efter och att säkerställa. Jag vill skriva ner de där fem ledstjärnorna med neonpenna och varje dag tillbringa en tillräcklig stund med att fundera på konsekvenserna av mina handlingar för var och en av stjärnorna. När jag ställs inför ett problem, en yrkesmässig utmaning eller nya situationer vill jag veta, inte bara känna, hur jag ska handla för att följa den väg jag valt.

Jag skräms av min egen osäkerhet. Jag vill ju tro att mina ledstjärnor är starka och stammar från såväl uppfostran som utbildning, och att kunskapen finns inom den känsla de ger mig inför beslut och vägval. Men världen är komplicerad och utan reflektion litar jag inte på att inte bli omkörd av komplicerade samband.

Än mer skräms jag av känslan att inte längre kunna lita på samhället omkring mig. Som sagt, hur många kan koppla sina grundläggande värderingar på ett hållbart sätt till de handlingar och beslut de fattar var dag? Politiker, samhällspåverkare, konstnärer, lärare, föräldrar. Och egentligen vet jag inte om det är världen som ändrats, människorna i den eller jag.

Ett nytt år med nya möjligheter. Den enda jag direkt kan influera är mig själv och därför lovar jag mig själv att under detta nya år ta mig tillräckligt med tid för att söka den kunskap jag behöver för att dra rakare streck mellan värderingar och handlingar.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.