I de utslagnas värld

av Anna von Bonsdorff

Det blir kroppsligt, ångestladdat och suggestivt när Sirius Teatern tar sig an Lars Noréns pjäs Under. På Universums scen stapplar en grupp utslagna missbrukargestalter omkring, just sådana som gärna göms undan i representativa sammanhang. Här får publiken emellertid komma dem nära. Riktigt nära.

Det blir en djupdykning i en annan värld, en kall och hård sådan. Under hör till Noréns 90-talspjäser om människor på samhällets bottenskikt, en konsekvens av en hårdnande nyliberal politik. Just den här pjäsen har förmodligen inte mist sin aktualitet en enda gång sedan den skrevs 1998. Ekonomiska åtstramningar och ett upptrappat konkurrenstänkande är liksom vardagsmat fortfarande, och den som faller av kärran riskerar att krascha hårt och förbli liggande.

På den avskalade scenen kämpar Wilhelm Grotenfelt, Paul Holländer och Paul Olin med att komma upp på fötterna, hållas stående och lägga sig ner igen. Anders Carlssons regi och Andriana Seeckers koreografi ställer nämligen kropparna i fokus. Genom krypande, klängande och vacklande steg kommer de trötta, slitna kropparna till tals och förmedlar egna historier.

Rent handlingsmässigt händer det inte så mycket på scenen. Det är snarare en hopplös situation som pågår, ett uppgivet tillstånd som blottläggs in i minsta detalj. Skådespelarnas repliker utgörs av ett upphackat språk som framför allt i början av pjäsen ger det hela en absurd prägel och för tankarna till Samuel Beckett.

Det finns en poäng med alla påbörjade meningar som varken avslutas eller leder vidare. Det förstärker nämligen effekten av de urholkade gestalterna på scenen. Att både slutföra en tanke och uttrycka den verbalt blir helt enkelt för mycket på en gång. Den här problematiken leder vidare till frågan hur man egentligen ska gå vidare när den verbala kommunikationen krackelerat ordentligt.

Under är en inblick i en tillvaro extremt långt borta från ordning, reda och en vardag som de flesta skulle kunna känna igen sig i, där blotta ansträngningen att kasta en pappmugg kan bli alldeles för stor. Förutom en rejäl dos hopplöshet och ångest inrymmer pjäsen också en hel del bibliska anspelningar och symbolik. Den svarta konfettin som emellanåt singlar ner från taket talar sitt eget sorgespråk. Men i gränslandet mellan verklighet, dröm och symboliska upplevelser smyger sig även hoppet och tanken om försoning in och antyder att det inte är slutkört för mänskligheten, inte riktigt än.

Med uppsättningen av Under bjuder Sirius på ett experimentellt inslag vad vårens teaterutbud beträffar, vilket känns välkommet. Under är inte direkt en lätt pjäs. Publiken utmanas, både genom att få tolka skådespelarnas kroppsspråk framom det verbala språket, och genom att ställas öga mot öga med samhällets så kallade avigsidor.

Och visst rör det sig om en samhällskritisk pjäs. Även om få saker sägs explicit får man ändå fråga sig vad för slags omsorgs- och välfärdssamhälle som lämnar utslagna individer vind för våg, och vad för slags värld som driver fram urholkade, snudd på avhumaniserade, människor.

Anna von Bonsdorff
Foto: Tani Simberg

Under. Text: Lars Norén. Regi: Anders Carlsson. Koreografi och visualisering: Andriana Seecker. Ljus: Ada Halonen. Ljud: Anders Carlsson, Dimitri Paile, Wilhelm Grotenfelt. Mask: Tuija Luukkainen. Scenteknik: Eric Mutel/Martin Stenius. På scenen: Wilhelm Grotenfelt, Paul Holländer, Paul Olin.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.