827

Ur ett snävt nyttoperspektiv måste samhället misstro, övervaka, kontrollera och aktivera människor som lyfter arbetslöshetsunderstöd. Men det snäva perspektivet verkar också vara trångsynt, och ekonomiskt sett kortsynt. Markus Kananen analyserar debatten om aktiveringspolitiken.

Det paradigmatiska sättet att resonera kring socialpolitiska frågor är för tillfället starkt präglat av ekonomiskt tänkande och lönsamhetsretorik. Denna lönsamhetens retorik innebär att politiska beslut främst måste avvägas mot den ekonomiska nytta de medför för samhället. Jag vill hävda att människorelationer, vad politik i sista hand handlar om, inte bäst går att förstå i termer av lönsamhet. Lönsamhetens retorik döljer aspekter i människorelationer vilka inte går att förstå som en form av nytta. En sådan aspekt är tillitens roll i våra liv.

Jag vill vidare påstå att ekonomisk nytta inte går att förstå utan att man tar dessa egenvärden i beaktande. Till synes paradoxalt går det alltså inte att avgöra vilken nytta en politik medför, om man i avvägandet enbart utgår från en snäv uppfattning av nytta.

Lars Hertzberg skriver i artikeln On being trusted (publicerad i antologin Trust, sociality, selfhood, 2010) att den filosofiska diskussionen kring tillit tenderar att koncentrera sig på ett aktörsperspektiv. Den vanligaste frågan gällande tillit är nämligen i vilka situationer det är smart att lita på en annan människa. Men frågan anlägger ett perspektiv på tillit som kan förvanska vår uppfattning om vad tillit egentligen handlar om. Att fråga sig om det ”lönar sig” att lita på någon är att göra tilliten villkorlig.

Hertzberg diskuterar ett exempel från femtiotalsfilmen Los olividados. I filmen finns en pojke, Pedro, som hela sitt liv har levt i ett cyniskt och brutalt gatugäng. Han blir intagen på ett rehabliteringscenter för ungdomar där skolans rektor skickar honom på ett ärende och ger honom 50 pesos för att uträtta det. Rektorn litar således på Pedro men, som Hertzberg påpekar, finns det ingenting som hindrar Pedro att sticka iväg med pengarna. Ur ett snävt nyttoperspektiv verkar det således inte finnas någon orsak för rektorn att lita på Pedro, tvärtom talar allt för att Pedro kommer att ge sig iväg med pengarna. Man kunde också tillägga att det, ur ett snävt nyttosperspektiv, ter det sig helt oförklarligt att Pedro inte sticker.

 

Arbetslöshetsunderstöd

Det är just ett nyttoperspektiv som kan sägas vara rådande i vår socialpolitik. Som exempel kan man ta aktiveringspolitiken. Med aktiveringspolitik syftar man på att arbetslösa nuförtiden måste ta del i obligatoriska aktiveringsåtgärder för att få arbetslöshetsunderstöd.

En representant för nyttoperspektivet är utan tvekan Juhana Vartiainen, generaldirektör för Statens ekonomiska forskningscentral. I kolumnen Aktiveringspolitikens filosofiska underlag, publicerad i Hufvudstadsbladet den 30 oktober 2013, citerarVartiainen professor Torben Andersen som påpekat att nordamerikaner har svårt att förstå varför nordbor överhuvudtaget ids arbeta i låglönejobb samtidigt som de har möjligheter till att lyfta socialstöd. Vartiainens syfte med citatet tycks vara att påpeka att vissa människor helt enkelt är lata, och att arbetslöshetsunderstöd måste anpassas till detta faktum. Om man tänker i dessa banor verkar den enda rimliga  slutsatsen vara att villkorliggöra arbetslöshetsunderstödet genom obligatoriska  aktiveringsåtgärder. Frivillighet skulle inte vara ekonomiskt hållbart.

Hertzberg presenterar ett fräscht perspektiv på tillit, ett perspektiv som synliggör aspekter på tillit som inte kommer fram om man enbart tänker ur det pespektiv som personen som skall lita på någon representerar. Hertzbergs poäng med berättelsen om Pedro är att diskutera varför förtroendet som rektorn visar Pedro kan bli en särskild orsak för Pedro att inte svika hans förtroende. I filmen går det också så att Pedro inte bedrar rektorn. Orsaken till detta, säger Hertzberg, är att rektorn behandlar Pedro som en medmänniska. Genom att visa tillit visar han vad människovärde är, Pedro inser att han har ett värde inför en annan människa och denna insikt leder till att han inte vill bedra rektorn.

Nu kunde en cyniker påpeka att även om det i princip är möjligt att tillit leder till respekt för tilliten, så händer det inte ofta och därför är tillit inte heller någon bra utgångspunkt för socialpolitik: en stor del av människorna vill ändå bara utnyttja systemet. Det skulle dock vara att missa själva poängen. Om rektorn inte visat respekt mot Pedro skulle deras relation knappast kunna bli en relation mellan två människor. Den skulle istället bli en relation som betingas av makt. Detta skulle i sin tur knappast leda till något bra slutresultat, eftersom en mänsklig relation endast uppstår då man visar tillit gentemot varandra.

 

Politik och moral

Med andra ord finns det fler aspekter av vårt beteende än vilka följder det har. En enkel nyttokalkyl är därför inte en bra utgångspunkt för politik. Nyttoperspektivet i socialpolitiken, som i aktiveringspolitiken, blir ett slags utövande av makt. Det är mycket möjligt att ett snävt nyttotänkande – just på grund av frånvaron av tillit – inte ens är ekonomiskt hållbart. Och det är också möjligt att aktiveringspolitiken inte alls åstadkommer det den är avsedd för. Janne Strang påpekar i ledaren Gratis pengar aktiverar i Hbl den 10 januari 2014, att det inte alls är klart att ett ovillkorligt bidrag utnyttjas.

Roten till tanken om att man i politiken enbart kan utgå från nyttan, finns till en del i en idé om hurdana människor i verkligheten är. I själva verket kan vi dock problematisera tanken om att det skulle finns något sådant som ”hurdana människor faktiskt är”. Hertzberg påpekar i sin artilel att den inställning vi tar mot människor också har en inverkan på hur andra inställer sig mot oss. Om jag helt enkelt tänker på dig som en resurs jag kan utnyttja, varför skulle då inte också du tänka på samma sätt om mig? Den här tankegången kan utan större problem utvidgas till politiken. Politiska åtgärder är nämligen inte enbart reaktioner på hur en utanförliggande verklighet ser ut, det vill säga på hurdana människor i verkligheten är, utan kan bättre uppfattas som ställningstaganden till hur vi bör leva våra liv med varandra. Det har alltså långtgående konsekvenser för kulturen om staten väljer en snäv uppfattning av nytta som utgångspunkt för sin politik. Om vi utgår ifrån att det inte lönar sig att visa tillit mot andra kommer vi att bidra till ett samhälle där det blir allt svårare att handla mänskligt, och vi blir tvungna att allt stramare definiera vem som är värd ett mänskligt bemötande.

Det ekonomiska tänkandet i socialpolitiken verkar vara en följd av ett (kvasi?)vetenskapligt förhållningssätt. Det finns alltför lite forskning om moralens betydelse för våra handlingar, vilket lett till att det vanliga sättet att forska om människor är att se dem som objekt som följer lagbundenheter. Det här är i synnerhet sant ifråga om den ekonomiska vetenskapen. Då man föreslår politiska åtgärder bör man inte glömma bort att politik i grunden handlar om moral. Varför? För att moral inte enbart handlar om vad som är rätt och fel, utan också om betydelsen av människors förhållningssätt. Det här betyder bland annat att vi inte kan avgöra vad som är ekonomiskt onyttigt förrän vi beaktat vilka moraliska betydelser en politisk handling har. Frågan om aktiveringspolitiken är en önskvärd politik kan alltså inte avgöras skilt från vilken inverkan den har på vår kultur, till exempel i termer av tillit. Att fokusera enbart på den ekonomiska sidan är ett sätt att se förbi det som gör mänskligt liv värdigt.

 

Markus Kananen