Postbokhandelns återkomst

av Otso Harju

Hur erbjuder en tidning i dagens läge mervärde åt sina läsare? Kansan uutiset har valt att satsa på en nät- och postbokhandel med ett handplockat urval böcker. På så sätt vill man nå också de läsare som inte har lyckan att bo granne med någon alternativ bokhandel.

Den nyaste bokhandelsaktören i Sörnäs är Kansan uutiset (KU). Vänsterförbundets tidning, med sina tiotusen prenumeranter, utvidgade i december förra året sin verksamhet genom att i öppna en liten bokhandel i redaktionslokalen. Den fysiska bokhandeln är dock sekundär – det är på nätbutiken och postförsäljningen man vill satsa. Näthandeln öppnar i dagarna.

– Det är nog inget företag som räddar sin ekonomi med bokförsäljning. Det här handlar om att erbjuda mervärde till våra läsare, säger KU:s vd Pirjo Virtaintorppa.

Helsingforsarna åtnjuter en särställning när det kommer till alternativa böcker och förlag. De större småförlagen har alla sina egna bokbutiker i stan och större och mindre bokevenemang ser till att informationen sprids. I största delen av landet är det inte alltid så. KU:s läsare är spridda över hela landet, med endast en femtedel av prenumeranterna bosatta i huvudstadsregionen. Tidningens nätbutik och postförsäljning vill nå dessa människor. KU:s sidor fungerar som reklamutrymme. Man har redan länge hållit på med bokgåvor för nya prenumeranter, och detta kan ses som en utvidgning av systemet.

Det hela fick sin början i och med resultaten av en läsarundersökning som gjordes våren 2013. En stor del av läsarna uttryckte, föga förvånande, ett intresse för historia, samhälle och kultur utanför huvudfåran. Man ville ta vara på detta intresse och erbjuda läsarna något extra.

– I dag hörs det ju främst dåliga nyheter från mediafältet. Vi ville skicka positiva signaler, visa att vi är vid liv, skapa lite positivt prat, säger Virtaintorppa.

 

Små förlag, tidlösa böcker

På hyllorna i KU:s kontorsbokhandel finns alltså främst historia, en hel del om Finland och arbetarrörelser, men även böcker om internationella frågor och personer. Ett brett spektrum av små förlag är representerade, och bland biografierna finns också ett antal skönlitterära verk och finska serier. Urvalets storlek är inte något egenvärde, det handlar mera om ett kuraterat utbud av för läsarna potentiellt intressanta verk. Man vet att man inte kan tävla med de stora förlagen eller marketarna.

Into kustannus böcker är naturligtvis välrepresenterade. Förlaget som har sitt kontor på andra sidan Tavastvägen ligger inte bara geografiskt nära Kansan uutiset, även förlagets ideologi godkänns av vänstertidningen, trots att Intos syster, tidningen Voima tävlar med KU om annonser.

Vissa av förlagen bakom böckerna i hyllan är okända även för den mera insatta. Dessa förlag består ofta av ett par eldsjälar som inte alltid är så bra på att marknadsföra sina produkter. Virtaintorppa säger att hon under Helsingfors bokmässa gav sitt kort åt flera intressanta mikroförläggare, men att de aldrig tog kontakt.

– Vi erbjuder gärna riktigt små förlag en möjlighet att få ut sina böcker, men enbart om vi på riktigt tycker att de är bra, inte bara för att förlaget är litet och för att vi vill vara solidariska, kommenterar Virtaintorppa.

I ett klimat där nya böckers livslängd blir allt kortare vill KU:s bokhandel satsa på möjligast tidlösa böcker. Böckernas publiceringsdatum är sekundärt i jämförelse med deras innehåll. Detta är inte bokhandeln för nyheter eller storsäljare.

– Det gör riktigt ont i hjärtat när jag tänker på att förlagen förstör osålda böcker efter tre år, skrattar Virtaintorppa.

 

Jallu försäljningsfavorit

Det finns en trend av allt bredare verksamhet på mediafältet, även bland mindre aktörer, om inte av andra orsaker så för att visa att man hänger med i spelet, för att visa att man bryr sig om sina läsare. Resurserna är knappa för små tidningar, och man har inte pengar att anställa några nya människor för nya poster, men man gör vad man kan för att erbjuda mervärde.

Därför har man också de fysiska försäljningshyllorna på KU:s redaktion, säger Virtaintorppa. Nätbokhandeln skulle lika bra kunna fungera från ett lagerutrymme, men på det här sättet visar man att det är okej att titta in på redaktionen. När någon gör det, så tar de ofta med sig ett par böcker eller fler.

Läsarundersökningen visade att KU:s prenumeranter till 57 procent är anhängare av Vänsterförbundet, vilket för Virtaintorppa är glädjande – det visar att människor läser tidningen för att de anser att den är bra, och inte enbart av partipolitiska skäl.

Bokreklamen i tidningen har fungerat som beställningsblanketter. Det är bara att kryssa för och skicka lappen till redaktionen. Trots att det påminner om nittiotalet (barnens bokklubb etc.) intygar Virtaintorppa att systemet faktiskt fortfarande fungerar. Ibland krävs det att någon föreslår något, och tidningens äldre läsare surfar inte i nätbutiker, säger hon och tillägger att höstens annonser hämtade in en mängd beställningar.

En av läsarnas favoriter har varit boken om ”ädelbrännvinet”, Jonna Pulkkinens Jallu, som utkom på Minerva kustannus förra året.

– På ett sätt överraskande och på ett annat sätt kanske inte, säger Virtaintorppa leende.

 

Otso Harju

 

Intervjun utgör del 2 i Ny Tids serie om alternativa bokhandlar.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.