Kan man lita på vad som sägs om Ukraina? Läser man stora tidningar i väst råder det ingen tvekan om att landet gjort sig av med en diktator och att Ryssland åter börjat uppträda opåkallat aggressivt.

Ryska medier ger naturligtvis en helt annan bild av händelserna. De påminner om att Viktor Janukovytj 2010 utsågs till president i ett val som EU inte hade några anmärkningar emot. Ryska medier misstänkliggör också delar av den nya ukrainska regeringen. I väst säger man att talet om nazisternas inflytande över oppositionen är rysk propaganda eller i alla fall överdrivet.

Ändå har det högerextrema partiet Svoboda fått fyra ministerposter i den nya regeringen. Och en medlem av partiet har utsetts till ny riksåklagare. Svenska miljöpartiets tidigare språkrör Birger Schlaug påpekar att partiet tidigare hette Ukrainas Socialnationalistiska parti ”och hade en spegelvänd version av den symbol (varghaken) som användes av Waffen-SS”.  Judiska organisationer har varnat för Svoboda, vars partiledare gjort en rad antisemitiska uttalanden genom åren.

Dagarna efter att Janukovytj flytt Kiev intervjuar jag den italienske filosofiprofessorn Domenico Losurdo i hans hem som ligger på en av de vackra kullarna utanför universitetsstaden Urbino.

Losurdo beskriver händelserna i Ukraina som en ”statskupp”. Våldet var understött från utlandet. ”Demonstranterna var organiserade av militära eller paramilitära enheter.  De byggde barrikader som om man förberedde sig för ett slag eller krig. Och varje försök av de ukrainska myndigheterna att återställa ordningen fördömdes på förhand av väst som brott mot de mänskliga rättigheterna. Väst ville förlänga kaoset så länge som möjligt, för att visa den ukrainska allmänheten, och polisen, att regeringen var maktlös, att demonstranterna var mäktiga och hade stöd från väst. Man ville att kaoset skulle fortsätta tills polisen beslöt sig för att byta läger. ”

Om det här bara är en konspirationsteori, eller om utländsk säkerhetstjänst verkligen spelat en roll på Kievs gator är svårt att veta. Frågan är om det är rimligt att tänka sig att stormakterna i väst inte skulle försöka stoppa en ukrainsk regering som försöker närma sig Ryssland i stället för EU? Det är ganska väl belagt att CIA ända sedan andra världskriget avsatt regeringschefer (i Chile och Iran, till exempel) och bedrivit omfattande men hemlig opinionsbildning i andra länder. Har man plötsligt slutat med detta? Är Ukraina av mindre strategiskt intresse än Chile eller Nicaragua?

Är inte utvecklingen i Ukraina lik den i Egypten? En demokratiskt vald regering, som ogillas av västvärlden, utsätts för massiva våldsamma demonstrationer, tills det att militären byter sida och störtar regeringen.

I taxin på väg till Urbino slår det mig att även händelserna i Venezuela beskrivits på liknande sätt. Socialisterna har vunnit fyra nationella val i rad men demonstrationerna blir allt fler och allt våldsammare.  Le Monde Diplomatiques förre chefredaktör, Ignacio Ramonet, kallar det som nu sker i Venezuela för en långsam statskupp. Inte heller han har väl några bevis att visa upp. Men en märklig detalj har framkommit. Två av dem som nyligen dödats i sammanstötningarna i Venezuela, en regeringsanhängare och en oppositionell, visade sig ha skjutits med samma pistol. Det kan vara en slump, eller så finns det de som vill underblåsa konflikten.

 

Pierre Gilly


Lämna en kommentar