Det finns en växande föreståelse för att jämställdhet inte bara är något som berör kvinnor. Men på vilket sätt kommer mansfrågor upp i jämställdhetspolitiken? Bert Bjarland jämför två aktuella rapporter, en finländsk och en svensk.

Jämställdhetspolitiken har kommit till ett skede där vikten av att också män engagerar sig i jämställdhetsarbetet måste lyftas fram. Jämställdhet ses inte bara som en kvinnofråga utan i allra högsta grad också som en mansfråga. Det här tycks man vara överens om i alla nordiska länder.

En av dåvarande minister Arhinmäki i januari 2013 tillsatt arbetsgrupp med uppdraget att utreda mansfrågor i jämställhetspolitiken publicerade en mellanrapport om mansfrågor i jämställdhetspolitiken den 19.2.2014, Mieskysymyksiä tasa-arvopolitiikassa. På hösten ska den slutliga rapporten presenteras under ett seminarium som social- och hälsovårdsministeriet kommer att stå värd för.

Ungefär samtidigt publicerades en svensk motsvarande utredning om män och jämställdhet, Män och jämställdhet. En motsvarande utredning lär också ha publicerats för ett knappt år sedan i både Norge och Danmark. Här ska jag göra en grov jämförelse mellan den finska rapporten och den svenska utredningen.

Den finska rapporten räknar i slutet av varje kapitel upp punkter som inte är avsedda att vara slutliga rekommendationer utan ge upphov till diskussioner som förhoppningsvis ska kunna bidra till utformandet av den slutliga rapporten.

Den svenska utredningen är slutlig och ger i början av varje kapitel lägessammanfattningar och slutsatser av vilka en del är formulerade så att de kan uppfattas som underförstådda eller direkta rekommendationer. Men formellt ges inga rekommendationer; detta överlåts åt uppdragsgivaren, regeringen.

Den finska rapporten omfattar 63 sidor, inklusive två bilagor, medan den svenska utredningen innehåller över 700 sidor inklusive 23 bilagor. Den svenska är naturligtvis utförligare och rapporternas struktur och indelning i ämnesområden är också olika. Men ett antal gemensamma frågeställningar är inte svåra att hitta och i fråga om rekommendationerna finns både likheter och skillnader.

 

Social- och hälsovård

Den finska rapporten  lyfter fram att många män upplever social- och hälsovården som ett alltför kvinnodominerat område, där de som män upplever sig som direkt eller indirekt diskriminerade. Därför ska social- och hälsovårdssektorn samt föräldrarådgivningen genuskonsekvensanalyseras och flera män rekryteras. De grupper av män som löper den största risken att insjukna ska identifieras. Alkohol ska identifieras som en orsak till mäns ohälsa och utsatthet.

Den svenska utredningen vill informera män bättre om nuläget (sjukskrivning, livslängd) och risker förknippade med stereotypt manliga värderingar och beteenden såsom ovilja att söka vård. De sociala skyddsnäten ska göras bättre på att fånga upp unga industriarbetande män.

I båda rapporterna anses grundproblemet vara mäns ovilja att söka vård. I Finland vill man ändra på social- och hälsovården så att den känns mindre främmande för män medan man i Sverige vill få män att bli medvetna om och ändra inställning till sin hälsa, men också förbättra vården. Den svenska utredningen inkluderar mäns sexualitet och sexuella kränkningar av flickor och kvinnor. I Finland vill man alltså ändra på vården, i Sverige på männen och skyddsnäten.

 

Föräldraskap och separation

Den finska rapporten vill uppmuntra män att ta ut mera föräldraledighet genom införandet av 6+6+6-månadersmodellen. Beslutfattande och fördelning av föräldraförmåner vid separation, skilsmässa och delad omvårdnad ska genusgranskas. Särboende fäders ställning ska förbättras, växelvis boende ska prioriteras högre och ingångna avtal i fråga om omvårdnad och umgängesrätt ska vid behov följas upp.

Den svenska utredningen vill uppmuntra män att öka användningen av föräldraledighet, bland annat genom att göra föräldraförsäkringen till en individuell rättighet för varje förälder utan möjlighet att föra över dagar till den andra föräldern. Föräldrautbildningen för pappor ska förbättras. Vårdnadstvister ska genusanalyseras och ges mera synlighet och resurser sättas in på att minska eller undvika konflikter.

I både den finska och svenska rapporten  vill man öka pappornas användning av föräldraledighet, genom att införa 6+6+6-månadersmodellen, respektive genom att göra föräldraförsäkringen individuell.

I båda rapporterna rekommenderas genusgranskning av beslutsprocessen i rättsinstanserna vid separationer och vårdnadstvister. I Finland vill man förbättra särboende fäders ställning och följa upp ingångna avtal, i Sverige vill man satsa resurser på att undvika vårdnadskonflikter. Lite förenklat kan man säga att i Finland vill man förbättra fäders ställning vid tvister, i Sverige vill man undvika tvisterna.

 

Skola och utbildning

Den finska rapporten  vill att jämställdhet ska skrivas in i dagis- och förskolelagen.  I läroplanerna för dagis och förskola ska ingå jämställdhets- och genusmedvetenhetsfostran samt information om sexuella inriktningar och regnbågsfamiljer. Personalen ska vidareutbildas för större genusmedvetenhet och för att bearbeta dolda genusattribuerade attityder.

Flexibel grundundervisning och inlärningsmetoder med elevmedverkan ska stödas, till exempel i små grupper där undervisning i klass med ungdomsledare närvarande omväxlas med studiebesök och praktik på en arbetsplats. Att hitta rätt yrke ska underlättas genom att underlätta möjligheterna att byta studieriktning och införa mera flexibla tidsgränser för examina. Pojkar ska erbjudas ett bredare spektrum av yrken och fås att söka sig till traditionellt ”kvinnliga” yrken. Lärlingsavtalen ska utvecklas till ett reellt alternativ för inskolning i ett yrke.

Den svenska utredningen vill att pojkar och män ska motiveras att investera mer i utbildning och förberedas på ett arbetsliv i kontinuerlig omvandling och på att den fördel de haft på arbetsmarknaden på grund av sitt kön är på väg att försvinna. Pojkar och män ska uppmuntras att söka sig till traditionellt kvinnliga utbildningar.

Skolan ska åtgärda anti-pluggkulturer, arbeta normkritiskt och stötta samt synliggöra pojkars engagemang i utbildning. Sexualundervisningen i skolan ska lyfta fram frågor om sexuella kränkningar, respekt och om hbtq. Mäns sexuella kränkningar av kvinnor på internet ses som ett växande samhällsproblem. Sexism, trakasserier och ”skojbråk” ska mötas med nolltolerans. Utbildningssystemet ska förstärka likvärdigheten mellan skolor och motverka ökade kunskapsskillnader mellan dem.

Förenklat kan man alltså säga att den finska rapporten vill åtgärda skolsystemet, den svenska pojkkulturer, dåliga skolor och sexuella kränkningar, också på internet. I båda rapporterna uppmanas pojkar och män att söka sig till traditionellt ”kvinnliga” yrken.

 

Våld

Den finska rapporten  vill att män ska lära sig hur man löser konflikter utan våld. Medier och underhållnings- och spelindustrin ska uppmuntras att ge rum för en mera mångfacetterad mansbild. Eventuell korrelation mellan genus och utdömda straff för samma brott ska utredas.

Den svenska utredningen vill att mäns våld mot andra män, särskilt bland unga män, ska uppmärksammas mer och toleranströskeln sänkas. Mäns våld mot kvinnor ska uppmärksammas ytterligare, både generellt och med fokus på särskilt utsatta grupper av kvinnor. Arbetet mot sexuellt våld, trakasserier, hatbrott och hedersvåld ska stärkas. Satsningar på våldsprevention ska utökas.

I båda rapporterna vill man minska mäns våld mot andra män och i synnerhet mot kvinnor,  i Finland genom att bearbeta attityderna till våld via medierna, i Sverige genom att satsa på prevention av våld i allmänhet och genusrelaterat i synnerhet. Den finska rapporten rekommenderar utbildning i konfliktlösning utan våld, den svenska stöd till arbete med våldsamma män.

Sammanfattningsvis kan man säga att den finska rapporten fokuserar på mäns problem med jämställdhetspolitiken; man vill göra den mindre skrämmande genom att öka mansspecifikt kunnande och tillämpa mer genuskonsekvensanalys. Den svenska utredningen fokuserar på ett jämställt samhälles krav på män; man vill minska på sådan valfrihet som i praktiken minskar på jämställdheten. Dessutom vill man konfrontera det i subgrupper ökande motståndet mot jämställdhet.

 

Bert Bjarland

 

Mieskysymyksiä tasa-arvopolitiikassa, väliraportti. Raportteja ja muistioita 2014:3. Helsingfors 2014: http://www.stm.fi/julkaisut/nayta/_julkaisu/1875322
Män och jämställdhet. Betänkande av Utredningen om män och jämställdhet. Stockholm 2014, Statens offentliga utredningar:
http://www.regeringen.se/sb/d/18285/a/233945

2 kommentarer

Mikko Ahola 6 maj, 2014 - 14:52

I Sverige man förstår begreppet ”våld” olikt som i Finland. I Finland väld betyder fysiskt våld. Däremot i Sverige använder man begreppet i sådåana fall där ingen fysiskt våd förekommer.

Reply
Bert 7 maj, 2014 - 00:03

Begreppet ’våld’ förstås nog på samma sätt i Sverige och Finland. Dvs det omfattar både fysiskt och psykiskt våld.
Men eftersom finska män ju är dubbelt så våldsamma som svenska män, mätt t.ex i antalet dödade kvinnor per capita, kan det ju hända att den finske mannen kanske inte räknar psykiskt våld som ’riktigt’ våld ?

Reply

Lämna en kommentar