Ny tidskrift plirar på politiken

av Fredrik Sonck

Då Malin Kivelä och Stella Parland grundar en ny tidskrift är syftet att redaktörerna själva ska ta klivet ut på den hala isen mellan politik och poesi. Det första numret av Plir kommer ut i början av juni.

Duon Malin Kivelä och Stella Parland är förmodligen bekant för de flesta av Ny Tids läsare, inte bara för sina författarskap, utan också som tidigare redaktörer för litteraturtidskriften Kontur, som distribueras med Ny Tid. Vi vill plira på politiken, ur vår egen lite skeva synvinkel, berättar Malin Kivelä i en intervju om projektet.

– Stella fick idén till tidskriften år 2011 efter Sannfinländarnas skräll i riksdagsvalet. Vi var helt slagna med häpnad. Var ett sådant valresultat möjligt i Finland i dag? Vi hade nog befunnit oss på någon helt annan planet, som inte sett detta komma. Stella föreslog att vi skulle grunda en politisk motståndstidskrift och jag hoppade förstås på, fastän ingendera av oss är särskilt politiska.

De hade nyligen lämnat Kontur som de drivit i sju år och upplevde båda att de saknade ett forum för att relativt snabbt kunna reagera på olika händelser. Dessutom väckte högerpopulisternas framfart frågor om konstens ansvar. Medan det för några decennier sedan var helt naturligt för konstnärer att vara samhälleligt engagerade, kände Kivelä och Parland att det var obekvämt att skriva om politik.

– Är det för att vi tillhör den så kallade ironiska generationen, som har svårt att tala allvar över huvud taget, eller har gränserna mellan konst och politik blivit strängare? Är det den egna självkritiken som kommer i vägen? Det är lätt att som konstnär på sätt och vis stå över det traditionellt sett politiska, och med tiden skaffa sig ett dåligt självförtroende vad gäller kunskapen om politiken. Jag forskar i mina egna personliga territorier – som förstås i förlängningen inte saknar samhälleliga aspekter eller utsagor – medan de som kan politiken får sköta den. Man väljer sida, för allt kan man inte koncentrera sig på till fullo.

 

Tvåspråkigt

Enligt Kivelä har det i övriga Norden varit vanligare att små tidskrifter av olika slag ploppar upp lite här och där, efter behov. En tidskrift ska inte vara ett så dödsallvarligt projekt att det hämmar folk, att man inte vågar göra något som ligger utanför det egna primärområdet.

– Vi beslöt oss för att kasta oss ut på hal is. För vi är verkligen bekymrade över den politiska situationen i dagens Finland.

Det första numret av Plir kommer ut i början av juni och fokuserar på främlingsfientlighet (själv stavar tidskriften sitt namn med litet p – ”plir”). Där ingår texter av bland andra författarna Ranya Paasonen, Hassan Blasim och Peter Mickwitz, samt ett längre förord där redaktörerna analyserar tidskriftens uppgift och läget i landet. Alla texter publiceras både på svenska och på finska.

Varför är det viktigt med en tvåspråkig tidskrift?

– Vi vill ju idealistiskt sett nå ut till dem som tänker rasistiskt, påverka dem. Vi ska skicka ett exemplar till Jussi Halla-aho. Han kommer att kasta det i soporna. Faran är verkligen överhängande att endast våra vänner, som redan tänker lika som vi, tar del av tidskriften. Vi tänkte att vi kan nå ens en lite större krets om texterna är på båda språken. Samtidigt blir det ju ett ställningstagande för svenskan i Finland, förstås – vilket i sig kan avskräcka en del av dem vi vill påverka. Att göra den bara på finska var dock uteslutet, eftersom vi båda är svenskspråkiga.

Plir materialiseras antar skriften en litet, tjockt och linnetrådshäftat format. Layoutaren Ida-Maria Wikström ser till att temat – främlingsfientligheten – behandlas både mellan raderna och bokstavligen också på raderna, berättar Kivelä. De olika typsnitten, gotisk fraktur och antikvan Sabon, bär nämligen på egna, fläckiga historier. Den gotiska frakturen associeras ofta till nazism och användes frekvent i 1930-talets Tyskland (Hitler menade att det var det enda typsnitt som kunde framhäva nationens renhet). Typsnittet Sabon ritades å sin sida av Jan Tschichold, en typograf som blev utvisad ur Nazityskland, anklagad för att vara en ”kulturbolsjevik”.

 

Poesi

Också poesin har en roll att spela i plirandet, även om redaktörerna gjort en ”ytterst lättvindig” tolkning av poesibegreppet.

– I mitt tycke har poesin stora begränsningar som politiskt verktyg. Det är som om det uppstår en mur i något skede då man talar om politik och samhälle genom vilken poesin inte kan tränga. Det kan ju också handla om mina egna begränsningar, att jag delar in saker och ting för snävt. Men poesi, som vi är vana med att se på den, blir i politiska sammanhang lätt så banalt, nästan naivistiskt. Det som alla vet att är gott och rätt blir lätt tråkigt och förutsägbart i konsten, eftersom människor i verkligheten är så komplexa varelser. Jag klarar inte alls av 70-talets politiska poesi, som ville undervisa sina läsare om samhället.

Möjligheterna borde ändå vara oändliga, säger Kivelä: poesin är en av de friaste konstformerna medan hela tillvaron om man så vill kan ses som politisk. Och någonstans här i den där omöjliga skarven, på den hala isen mellan poesi  och politik ligger också projektets essens.

– Egentligen kan man ju säga att det här projektet och våra problem med det representerar det dilemma vi vill adressera! Mänsklighetens stora problem, herregud. Det finns alltid grupperingar, klasser, rika och fattiga och aldrig kan dessa förenas. Aldrig kan klyftorna och missförstånden överbyggas. En del förtjänar miljoner på att sälja plastskräp och andra betalar för att göra en tidskrift. Många har varken mat eller mediciner och kan inte läsa. Men man ska väl inte sluta försöka?

 

Fredrik Sonck

 

Plir ska enligt planerna säljas på bokhandlar och kulturinstitutioner. Den går att beställa på  [email protected] och hittas också på Facebook under namnet Tidskriften Plir.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.