Occupy Wall Street-rörelsen hade en briljant slogan: ”We are the 99 %”. Den baserade sig på data av en då ganska okänd fransk ekonom vid namn Thomas Piketty. Idag känner alla hans namn.

När det gäller ekonomisk fördelning är vi tillbaka i slutet på 1800-talet, den mest ojämlika perioden i historien: en liten elit har roffat åt sig en sjukt stor del av världens tillgångar. En enorm omfördelning av makt från folket och demokratin till eliten pågår.

Så var det inte från 1914 och fram till 1970-talet då inkomstklyftorna fortfarande minskade – efter det har de systematiskt ökat. I sitt 700 sidor långa opus Le capital au XXIe siècle/Capital in the Twenty-First Century slår Piketty spik för spik, skattelängd för skattelängd, fast hur kräftgången skett. Marknadens löftesrika drömmar slås i bitar. Hade du till exempel trott att du kan bli rik genom samtidens evangelium om att jobba hårdare, flexa mer, utbilda dig? Nej, rik blir man på kapitalinkomster.

Det fina är att eftersom Piketty är ekonom och kvantitativ forskare (med tunga skattedata från 30 länder) – alltså inifrån det egna skrået – tvingas även ekonomerna lyssna. Boken har blivit en global bästsäljare, på engelska så gott som omöjlig att få tag på (i skrivande stund finns den på Amazon endast för Kindle – tänk att samma firma säljer den läsplattan. Tryckeriet måste vara världens långsammaste).

Piketty berättar till exempel att USA mellan åren 1932–80 hade 81 procents skatt för de högsta inkomsttagarna och nästan lika hög arvs- och fastighetsskatt. Sedan kom Reagan och Thatcher och i ett slag var den gamla civiliserade, upplysta, progressiva världen borta, med sina urmodiga ideal som rättvisa och lika människovärde. Liksom den amerikanska drömmen som enligt Piketty idag endast existerar i de nordiska välfärdsstaterna (och monteras ner med svindlande fart). Arvsskatt och offentliga skattelängder är andra moment på Pikettys förbättringslista som redan finns i Finland.

När politiker i decennier kört med Thatcher som mässat sitt TINA (There is no alternative) och med sin ideologi marknadsfundamentalismen deltagit i kapplöpningen till botten – vad återstår? När fienden har blivit den offentliga sektorn och staten inte längre har råd att bygga vägar, bekosta skolor eller sjukvård för att skatterna till varje pris måste sänkas? Vi har provat den modellen nu, tack, vi ser resultatet även här i Europa. Rövarbaroner och prekariatet återuppstår, tiggarna knäböjer på gatorna, anarkisterna hårdbevakas.

Men vad är trots allt annorlunda jämfört med 1800-talet? Vi har demokrati. Den demokrati som människor då bara kunde drömma om och kämpa för. Den allmänna rösträtten – en människa, en röst – gör globala företag så nervösa att de redan har dränkt USA:s politiska system i pengar – och åtminstone skendränkt demokratin (möjligen avlider den torterade). Det har skett genom den ogudaktiga lagen om oändligt stora kampanjdonationer. Men vi är inte där än.

Och märk väl: vi är fler. Medan du läser överförs förmögenhet från världens fattiga, arbetare och medelklass till ett globalt toppskikt – dit nästan ingen hör. Varför skulle 99 procent av mänskligheten vilja gå den enda procentens ärenden? Varför är medborgarna inte ba: nä. Aktieägarnas intressen är inte våra. Kapitalägarnas och bankernas inte heller. Ingen ska beskattas till döds men mänskligheten gagnas inte av några guppande miljardärer i ett hav av utblottade. Inte ens kapitalismens heligaste – ekonomisk tillväxt – gagnas.

Anu Kantola skriver i sin för övrigt utmärkta recension av Pikettys bok i Helsingin Sanomat att följande generation ”kokad i finanskriser och utmärglad av skatteparadisen knappast går med på att huka inför systemet som vi har skapat för dem”. Men redan vi kan sluta huka.

Det bästa är att det är så enkelt. På söndag är det EU-val. Stig upp, ta röstsedeln som skickats hem till dig, gå in i ett röstningsbås och plita ner en liten siffra. Rösta mot den ekonomiska politik som i dag förs – den förs främst i EU. Rösta vänster.

 

Sara Ehnholm Hielm

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.