Ur läsarsynpunkt blev man inte helt tillfredsställd med upplägget i Klas Lundströms artikel i Ny Tid 20/2014 om gruvindustrin i Montana. Personintervjuerna väckte i sig intresse men man blev inte helt på det klara med vad pratet om Buttes storhetstid egentligen gällde. ”Den tysta miljöskandalen” kan det knappast handla om trots att ”dagbrottet symboliserar den amerikanska västerns (sic!) huvudlösa övergrepp på naturen”.

Sedan är det Frank Littles grav. Erin Sigl, släkting till en av Montanas kopparkungar vet vem Frank Little var, ”det vet alla”, säger hon. Men då hon frågade sin farmor förstod hon på det avvisande svaret att det inte var värt att fråga mer. Men varför får inte vi läsare heller veta mer? Man bara frågar!

Min far och många andra finländare och svenskar som jobbade i gruvan under dess ”storhetstid” (min far mellan 1916 och 1920) kunde däremot ha berättat det som vi läsare inte fick veta. En tydlig ledtråd ser man i det emblem som är fäst på det staket som ingärdar gravstenen. IWW står för International Workers of the World – en fackorganisation som hade stor framgång bland textil- och gruvindustriarbetare när det gällde att organisera strejker för att förbättra arbetsförhållandena och driva igenom lönekrav. Det tre stjärnorna på IWW:s banér står för utbildning, organisation och frigörelse.

IWW drev ofta sina aktioner i sångens tecken, och sånger samlades i organisationens lilla röda sångbok. Den mest begåvade och flitige sångdiktaren hette Joe Hill (alias Joel Emmanuel Höglund) och härstammade från Gävle.

IWW noterades också som en stark och farlig motståndare av skoningslösa arbetsgivare. Efter en strejk i Lawrence skrev dock litteraturkritikern Kenneth McGowan i Forum Magazine: ”Vilken framtid IWW än kan få, har organisationen åstadkommit en mycket stor sak, en sak som stryker ut allt prat om röda fanor, våld och sabotage, och det är uppvaknandet bland ’analfabeter’ och ’patrask’ till en ursprunglig, personlig uppfattning av samhället samt det klara medvetandet om deras egen värdighet och rätt att ta del i samhället. De har lärt sig mer än klassmedvetande, de har lärt sig självmedvetande”.

Vad beträffar Frank Little var han en välkänd, duglig organisatör som IWW hade sänt till Butte 1917, samma år USA gick med i kriget mot Tyskland. Gruvledningen hade kanske å sin sida inspirerats av tongångar som ljöd i till exempel Daily World i Tulsa, Oklahoma: ”Första steget för att slå Tyskland är att strypa IWW-ledningen. Döda dem alldeles som ni skulle döda ormar. Dalta inte med dem, döda dem…”

I Butte sände man efter hårdföra typer från en privatdetektivfirma. Frank Little hämtades på natten från sitt hotell, misshandlades och hängdes i en lyktstolpe. Gruvarbetarna med finländarna i spetsen organiserade en värdig begravning. Den har dokumenterats på film, arbetet i gruvan står stilla. Det är troligt att ”privatdetektiverna” höll sig undan den dagen. Och det är möjligt, till och med troligt, att man vid Frank Littles grav sjöng ur IWW:s sångbok:

 

Workers of the world, awaken!

Rise in all your splendid might;

Take the wealth that you are making,

It belongs to you by right

 

Roy Wenman

 

Källa: Gibbs M Smith: Joe Hill, 1971 (på svenska).

Lämna en kommentar