Berndt Arell, chef för Nationalmuseum i Stockholm, håller en föreläsning om Tom of Finland på Arbis i Helsingfors den 23 oktober. Föreläsningen arrangeras av Arbis i samarbete med Regnbågsankan r.f.
– Min avsikt är att ge lite bagrund om Touko Laaksonen, berätta lite om hans liv och om hans samtid. Utmaningen är att beskriva varför han fortfarande betyder så mycket när han var så förankrad i sin egen tid, säger Arell.
Konst som överlever utanför sin egen tid hämtar kraft ur eviga värden av något slag, menar Arell. Men det brukar vara svårt att peka ut exakt vilka de värdena är.
– En central sak för Tom of Finlands konst är en i grunden positiv inställning. Teckningarna är ovanligt omedelbara och ärliga, en positiv grundton som jag tror att är svårt att förmedla i till exempel fotografi.
År 2006 var Arell med om att arrangera en Tom of Finland-utställning på Glo-galleriet i samarbete med SM-klubben MSC Finland – Tom’s Club, och som utställningskatalog publicerade Like förlag boken Tom of Finland: Ennennäkemätöntä – Unforeseen med texter av Arell och Kati Mustola.
– Det var den första utställningen av Tom of Finland i en finländsk museimiljö.
– För en bok som heter Tom of Finland XXL, hans samlade verk, skrev jag en essä om Laaksonens experiment med anonymt sex i Helsingfors parker under och efter kriget. ”Big Boy’s Playground” hette den, det handlade om hur han började leva ut sin sexualitet. Han gillade män i uniform, och först var det nazister och senare kommunister, han beskriver dem själv.
I en jämställdhetsdiskussion som utvecklat avancerade genusteorier företräder Tom of Finland en konservativ manlig homosexualitet. Han är en gay konstnär med stort inflytande, men det går inte att göra honom till någon allmän galjonsfigur för regnbågsrörelsen.
– I Tom of Finlands verk är det specifikt machokulturen som lyfts fram. Det är hans eget ideal. Han berättar att det var viktigt att han kände sig upphetsad när han ritade. Om han inte var kåt så var inte heller arbetet bra, då var det bara att riva sönder alltsammans och börja om. Ritandet var ett förspel, för att vara helt explicit.
– Så även om vissa av hans verk var beställningar så ritade han alltid för sin egen skull. Han stack aldrig under stol med det heller. Och det gillar jag med Tom of Finland, säger Berndt Arell.
Lasse Garoff
Per-Åke Persson/Nationalmuseum
Läs också:
