När Pussy Riot tog sitt namn i november 2011 var de redan övervakade av polisen, trots att deras tiotal performanser inte ännu hade nått en bredare publik. Det skriver den ryska journalisten Masha Gessen i boken Ord som kan krossa betong.
Kulmen i Pussy Riots konstnärsskap nåddes redan tre månader senare när de intog Frälsarkatedralen i Moskva och framförde en punkbön, i vilken de bad: Jungfru Maria fräls oss ifrån Putin!
De hann knappt avsluta sitt framträdande innan de greps. Tre av de fängslade var Nadja Tolokonnikova, Maria Aljochina och Jekaterina Samutsevitj. Efter långa häktningsförhandlingar släpptes Samutsevitj. Tolokonnikova och Aljochina dömdes till två års fängelse.
I och med rättegången som följde avslöjades en gång för alla bristen på demokratiska rättigheter i Vladimir Putins förtryckarstat för alla som följde processen i media.
Gessen följde den på nära håll, hon besökte fängelset och fick ta del av brev som Tolokonnikova och Aljochina skickade till familj och vänner. Boken är en detaljrik och intensiv dokumentation. Det är även en berättelse om hur det feministiska konstnärskollektivet kom till, medlemmarnas bakgrund och deras övertygelse att skapa något de själva trodde på.
Pussy Riot förändrade enligt Gessen synen på Ryssland i väst och boken visar också på hur tajmingen har bidragit till konstnärskollektivets berömmelse. En tidigare obefintlig opposition började formas i Ryssland just under den tid som Pussy Riot uppstod. Båda göder och inspirerar varandra.
Men det är långt ifrån alla i Ryssland, inte ens alla som är kritiska till Putin, som hyllar dem – en hädelse är en hädelse, oberoende av avsikten.
Gessens bok slutar i oktober 2013 innan Tolokonnikova och Aljochina friges. I egenskap av feminister och konstnärsaktivister symboliserar de idag några av Putins värsta interna fiender. Och Gessen, som själv har tvingats lämna sitt land efter strikta, nyinförda antigaylagar, ser en storhet hos Tolokonnikova och Aljochina som placerar dem i raden av sovjetiska dissidenter som Andrej Sacharov och Alexander Solzjenitsyn.
Att Tolokonnikova och Aljochina efter frigivningen har ägnat en stor del av sin tid till att besöka fängelser i Europa och Ryssland för att dokumentera människorättsbrott känns som en logisk följd av den grymhet som de genomlevde bakom galler. Boken vittnar om slavliknande förhållanden, hårt arbete och brist på hygien, mat och sömn samt ständigt hot om våld.
Men den största behållningen av boken är att Gessen lyckas fånga det essentiella kring personerna bakom Pussy Riot – en blandning av intellekt, mod och driv som resulterar i medvetna politiska och konstnärliga aktioner. Det inger beundran och respekt. Genom att dokumentera dem har Gessen skrivit in Pussy Riot i historien.
Christin Sandberg
Masha Gessen: Ord kan krossa betong. Berättelsen om Pussy Riot. Översättning: Thomas Grundberg, Nille Lindgren. Brombergs, 2014.