Titeln 100 Great Plays for Women säger, i det här fallet, allt. I den här boken presenterar regissören Lucy Kerbel 100 pjäser, och tio monologer, för kvinnor. I inledningen redogör Kerbel för grunderna för sitt urval, och berättar att det har funnits två kriterier som pjäserna ska fylla för att kvala in. För det första ska det vara pjäser där hälften eller mer av alla roller ska vara skrivna för kvinnor, för det andra ska det vara pjäser som har publicerats och därför finns tillgängliga för allmänheten. Utöver det här påverkas urvalet naturligtvis också av Kerbels egen språkbakgrund, eftersom hon har läst pjäser som är skrivna på, eller finns översatta till, engelska. På slutet tillägger hon att hon har valt att ha med varje dramatiker bara en gång, för att undvika en lista med pjäser av enbart April de Angelis, Caryl Churchill, Sarah Daniels eller Bryony Lavery.
Bokens upplägg är enkelt, pjäserna presenteras i alfabetisk ordning efter dramatikerns efternamn. Varje pjäs får ett uppslag som inleds med en kort sammanfattning av pjäsens historia, när den först har spelats, vilken utgåva den finns tillgänglig i, hur många roller det finns och huruvida det är möjligt att dubblera samt, när det gäller en översättning, vilken översättning hon rekommenderar. Varje pjäs beskrivs med en kort synopsis och sedan följer en diskussion om dramatikern, pjäsens bakgrund och historia, tematiken eller specifika karaktärer i berättelsen.
Kerbel sticker inte under stol med att hon vill att det ska vara en bok som läsaren kan ha praktisk nytta av. I England där drama i skolan och teatergrupper för ungdomar är en etablerad del av vardagen är den här boken en möjlighet för lärare och regissörer att hitta en text som passar för den egna gruppen. På de professionella teatrarna (här såväl som där) är den en påminnelse om att det inte stämmer att ”det inte finns några pjäser med bra roller för kvinnor” eller att pjäser som fokuserar på kvinnor enbart handlar om kvinnan som mor och partner. För de fria grupperna eller enskilda teaterarbetare kan boken bli en källa till information och inspiration.
I den här typen av bok går det alltid att diskutera urvalet, vad som har tagits med och vad som har lämnats utanför. I sin inledning skriver Kerbel tydligt och medvetet om grunderna för urvalet och dess begränsningar, och även om läsaren skulle sakna en viss pjäs eller undra vad någon text har att göra i den här samlingen, så är det ingen tvekan om att det från författarens sida är frågan om genomgående medvetna val.
Personligen stötte jag på både bekanta och obekanta dramatiker och pjäser i boken, pjäser som har spelats i Svenskfinland och pjäser som återkommer i diskussionerna men åtminstone inte ännu har kommit så långt som upp på scenerna här. Bland pjäserna finns också två nordiska verk, dels Ibsens Hedda Gabler, dels en dramatisering av Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga.
Jag ser ingen orsak till att hymla med att jag tycker att det här är en fantastisk och inspirerande bok. Både på grund av innehållet och på grund av idén bakom boken. Att välja att ta sig an påståendet ”det inte finns roller för kvinnor” och ta reda på i vilken utsträckning det stämmer eller inte, att lyfta fram åtminstone en del av de alternativ som står till buds känns som ett konstruktivt och fräscht sätt att delta i debatten om jämställdhet, inom teater lika mycket som andra områden av livet. Genom att hålla sig till det konkreta blir Kerbels bok också ett inlägg i en debatt som kontinuerligt behöver föras om hur vårt kanon skapas, upprätthålls och förändras. I mina ögon leder hennes inlägg i form av den här boken till följdfrågan: varför spelas inte de pjäser som faktiskt finns?
Hanna Åkerfelt
Lucy Kerbel: 100 Great Plays for Women. Nick Hern Books, 2013.
