Rigoberta Menchú Tum som tillhör mayafolket i Guatemala fick Nobels fredspris 1992. Hon har ägnat sitt liv åt att kämpa för mayafolkets rättigheter och kräva upprättelse för massakrerna under det 36 år långa gerillakriget.
– Ojämlikheten är enorm och djupt rotad, likaså rasismen. Den privata sektorn är rädd för mayafolket och tror att om landet utvecklas i en riktning där alla medborgare inkluderas kommer urfolket att kräva rätten att själva administrera sina naturresurser. Därför har vi ett system som är till för att förtrycka mayafolket.
Så beskrev Rigoberta Menchú mayafolkets situation när vi träffades i hennes hem i Mixco strax utanför Guatemala City i våras.
Trots att mayabefolkningen är i majoritet i Guatemala finns de nästan inte alls representerade inom den politiska eller ekonomiska sfären. Men de överlever, till synes mot alla odds.
I boken I, Rigoberta Menchú (1983), som skrevs av Elisabeth Burgos, berättade Menchú om sin uppväxt och sitt liv i en mayaby, men också om mayafolkets levnadsöde i stort.
Det var första gången en röst från ursprungsbefolkningen i Guatemala gjorde sig hörd. Boken blev både en världssuccé och skapade debatt. I The New York Review of Books ifrågasatte David Stoll delar av innehållet i boken som han menar är färgat av Menchús marxistiska sympatier, och det har framförts åsikter om att Nobelkommittén borde ha dragit tillbaka fredspriset.
1954 avsatte CIA den progressiva presidenten Jacobo Arbenz, som i enlighet med sitt vallöfte genomförde en jordbruksreform som skulle ge mayafolket större tillgång till mark.
Detta ledde till att folket några år senare tog till vapen och gerillakriget var ett faktum. Det blev ett 36-årigt krig som resulterade i mer än 200 000 döda och tiotusentals försvunna, varav majoriteten från mayafolket.
Vid fredsförhandlingarna representerades mayafolket av Rigoberta Menchú.
– Framför allt lyckades vi få ett fredsavtal som innehåller ett unikt och komplett erkännande av urfolksidentiteten som en rättighet. De 21 mayaspråken har fått officiell status, även om största delen av samhällsservicen fortfarande bara erbjuds på spanska, och det har inrättats statliga institutioner som ska bevaka ursprungsfolkets rättigheter. Ytterligare ett steg togs när vi dokumenterade och genomförde folkmordsrättegången, berättade Menchú.
Hon syftade på folkmordsrättegången 2013, i vilken exdiktatorn Efraín Ríos Montt dömdes till 80 års fängelse för folkmord och brott mot mänskligheten, för en massaker på 1 771 personer tillhörande mayafolket ixil åren 1982-83. Domen upphävdes senare av konstitutionsdomstolen.
Utgrävningen av massgravar pågår fortfarande.
Den viktiga bygemenskapen
Att mayafolket har lyckats överleva trots fattigdom, förtryck och upprepat våld, förklarade Rigoberta Menchú med dess historiska motstånd som hon menar bottnar i en fäderneärvd andlighet utmärkande för mayafolket.
Dessutom finns en stark tradition av att organisera sig på bynivå – ofta av nödtvång. Det handlar till exempel om utbyte av basvaror eller om att organisera skolor när staten inte uppfyller sin roll. Under de senaste tio åren har det också förekommit massiva protester mot framför allt gruv- och vattenkraftsprojekt i urfolksterritorier.
– Rädslan för vår förmåga att organisera oss har gjort att det pågår en kriminalisering av våra ledare och organisationer. Det finns inget intresse att lyssna på de krav som ställs eller på anledningen till att människor protesterar, menade Menchú.
Statens roll på landsbygden är försvinnande liten, samhällsinstitutionerna är svaga och korrupta och kapaciteten att erbjuda basservice såsom el och vatten varierar kraftigt.
– I vårt land har de multinationella företagen lyckats få staten att skydda dem istället för landets egna medborgare. Och det med våldsamma konsekvenser. Majoriteten av mayafolket, som lever i fattigdom eller extrem fattigdom, bor i avlägsna bergsområden och är i princip hänvisade till att överleva på egen hand.
Rigoberta Menchú och hennes familj har utsatts för både hot och förföljelser.
– År 2000 flydde jag och levde utomlands i fyra år på grund av dödshot och anklagelser om landsförräderi. Det var efter att vi hade presenterat fallet i Spanien, berättade hon.
”Fallet” är en referens till både folkmordsrättegången och den massaker som ägde rum på spanska ambassaden i Guatemala 1980, då 39 personer – bland dem Rigoberta Menchús far – dödades.
– Numera rör det sig om attacker i form av hatmeddelanden i medier och sociala nätverk.
Vittne och målsägare
För några år sedan var Rigoberta Menchú med och grundade partiet Winaq vars högkvarter till en början låg i hennes hem.
Winaq bildades av personer som själva tillhörde ursprungsbefolkningen och hade en vision om att driva en inkluderande politik för mayafolket. Menchú kandiderade till president, men bristen på pengar, basorganisationer och det faktum att partiet hade initierats uppifrån och inte från gräsrötterna gjorde att de fick svagt stöd i valet. Man lyckades ändå få in en representant i kongressen.
Nu har Menchú lämnat de officiella uppdragen i partiet. Sedan i år är hon gästforskare i fredskultur på det mexikanska autonoma universitetet UNAM, och hon fortsätter envist sökandet efter rättvisa och återupprättelse av det historiska och kollektiva minnet.
Den första oktober i år inleddes rättegången i fallet med den guatemalanska polisens attack mot den spanska ambassaden i Guatemala City för 34 år sedan, och Rigoberta Menchú är både vittne och målsägare.
Innan vi skiljs undrar jag vilket budskap Rigoberta Menchú skulle vilja förmedla till vårt land?
– Det finns en mänsklig och social dekadens, eftersom vi till viss del accepterar både förtryck och förödmjukelser. Om vi ökar vår självkänsla och stolthet blir vi hela som människor och kan också skapa förändring. En humanisering av människan – det är mitt budskap.
Christin Sandberg
