Diktaturen lever vidare i redskapsgymnastiken

av Emma Ekstrand

I Salla Tykkäs kortfilm Giant har tiden stått stilla.

Det dånar i salen när den unga gymnasten pricksäkert träffar bommen med foten. Ett ljud som ekat mellan samma väggar i tiotals år. Bildkonstnären Salla Tykkä, som arbetar med video och film, har följt rumänska redskapsgymnasters rörelser och prisats för videoverket Giant.

”Hur gammal var du när du började gymnastisera? Vad är ditt första minne från barndomen?” Svaren på frågorna Salla Tykkä ställer åt de unga flickorna får åskådaren att rysa lite och tänka till. Sedan sexårsåldern, eller tidigare till och med, har gymnastiken funnits i deras liv. Ungefär lika länge har de gått i gymnastikskola. Flickorna går i internatskola i städerna Deva eller Onesti i Rumänien, i byggnader som andas kommunism och där tiden tycks ha stått still.

Tykkä blandar nytt med gammalt material från samma skolor från 1970-talet och framåt vilket gör att man får ett bredare tidsperspektiv. Men samtidigt kunde det tidigare materialet ha varit filmat i dag. Dag ut och dag in övar flickorna samma rörelser i samma salar för att felfritt kunna utföra dem, nu som då. Här stöps alla i samma form.

Inför utställningen berättar Tykkä om sina arbeten och sitt sätt att arbeta på. Redan 2004 såddes ett frö till Giant. Planeringen tog sin tid och att få tillstånd att filma i de statliga instituten var inte lätt. I Giant har ett för Salla Tykkä rätt nytt element kommit med – människorösten, speciellt dialogen mellan människor. Giant, med dokumentärlikande drag, ligger långt från hennes tidigare verk.

Tykkä, som utexaminerades 2003 från Bildkonstakademin, läste feministisk teori under studietiden. Att hon är feminist syns bland annat i filmen Power från 1999. Här skapar Tykkä ett ögonblick där en kvinna och en man boxas i en boxningsring. Kvinnan är barbröstad, men det för inte tankarna till att hon skulle vara en sexsymbol, utan här är det en kamp mellan en kvinna och en man, där kvinnan är sårbar. Power är Tykkäs sista arbete där hon själv står framför kameran.

Tykkäs slutarbete Lasso visades på Biennalen i Venedig 2001 och efter det ombads hon göra stora museiutställningar, men hon menar att hon inte utvecklades av det. I Airs Above the Ground från 2010 följer Tykkä med lipizzanerhästars rörelser vilket delvis påminner om hennes senaste videoverk. Giant, 12 minuter och 20 sekunder lång, visar närbilder på ben, rörelser, övningar. Kameran sveper även över den tomma korridoren och tomma gymnastiksalen, rum som består men flyktigt fylls av unga flickor. I salen dominerar en stor väggmålning på två gymnaster som en påminnelse om idealet man ska se upp till och uppnå. Att bli toppidrottare är målet, och man kan undra om gymnastik är det enda flickorna upplevt och om de känner till en värld där utanför.

På Rotterdams filmfestival 2014 vann Tykkä som första finländska regissör Canon Tiger Awards for Short Film för Giant.

Emma Ekstrand

Salla Tykkä: Giant.
Åbo konstmuseum 23.1–8.3.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.