En finlandssvensk komikers uppväxt

av Sonja Vuori

Felix Liv fyller trettio år men lever som en trettonåring, curlad av sin mamma vars “projekt” han är. Hon vill se honom som framgångsrik komiker men hans stora viktiga uppträdande går sådär (det blir ett fiasko). Felix är inte den Superflex han skulle vilja vara, han är en barnrumpa utan egen vilja. Och barndomskärleken Rudy är immun mot hans bedjanden, pappan är avlägsen och ja, vem är egentligen hans pappa. Och så har vi Kani och Morten Harkret från A-ha. Detta utgör Felix liv.

Komedin om Felix Liv – och alltings förgänglighet är skriven och regisserad av Fabian Silén och platsar enligt vad Silén själv sagt inom genren autofiktion – med tyngdpunkt på fiktion. Silén tar avstamp i en extremt subjektivt tolkad verklighet och kryddar med magisk realism. Pjäsen är den första som har satts upp av de manus som blivit till under Reko-projektet för nya dramatiker finansierat av Svenska Kulturfonden. Det är Teater Mestola som producerat föreställningen som spelas på Svenska Teaterns lilla Nicken-scen.

Samuel Karlsson gör en oemotståndlig tolkning av den osäkra, spinkiga mammasponken Felix Liv och Lidia Bäck en strålande dramaqueen-tigermamma där hon får ta ut svängarna med sina komedienne- och sångartalanger. Den av Martin Bahne spelade pappan är som karaktär otydlig och tråkig, och Bahne är också därmed som bäst som sångaren i 80-talsbandet A-ha, Felix idol som dyker upp när allt är som mest hopplöst. Kajsa Eks piercade tuffa dansare Rudy är också en ganska ointressant schablonartad gestalt och Ek kunde tona ner överspelandet. Bo-Eric Rosenqvist är, sin sympatiska utstrålning till trots, som i en lite annan dimension än den övriga ensemblen och hans Alvin förblir vag i kanterna, vilket inte upphjälps av att han flera gånger snubblar på och blandar ihop repliker.

Men så är också Komedin om Felix Liv Karlssons och Bäcks show, och de ror hem den med glans. Pjäsens handling är varken speciellt djupsinnig eller överraskande, men de absurda, tillspetsade, hejdlösa, andfådda scenerna gör att man är underhållen från början till slut. Slutet kunde Silén ändå ha arbetat mera på – nu blir det inte den katharsis som skulle behövas. Teaterbesöket drar ut på tiden lite mer än man skulle önska sig i och med den trettio minuter långa pausen – vad är orsaken till den?

Den fjärde väggen är bruten ända från den första scenen då Felix presenterar sig själv och pjäsen vi ska ta del av, och greppet som upprepas flera gånger känns passande och kul. Texten har några pärlor och ett par scener är speciellt roliga och lyckade, till exempel den när Felix ska lära sig segla jolle eller när han “blåser iväg” sin mamma. Morten Harket (Bahne) från A-ha med sin norska accent är som sagt suverän. Inslagen av surrealism, eller magisk realism som Silén kallar det, är det roligaste och fräschaste i pjäsen, och med 80-talsmusik kan man aldrig gå fel. En rolig liten bångstyrig, om än inte jättenyskapande, pjäs allt som allt.

Text: Sonja Mäkelä
Foto: John Da Silva

Komedin om Felix Liv. Text och regi: Fabian Silén. Scenografi: Lars Idman. Dräkter: Pia Lasonen. Mask: Annukka Ollila. Ljud: Staffan Ström. Ljus: Laura Siironen. Dramaturg: Otto Sandqvist. På scen: Martin Bahne, Lidia Bäck, Kajsa Ek, Samuel Karlsson, Bo-Eric Rosenqvist. Spelas till den 30.4.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.