Tre studerande vid olika högskolor diskuterar några av regeringens mål för universiteten och högskolestudierna. En sak är de ense om – man ska få bli magister eller doktor om man så vill. Samhällets behov av kunniga akademiker försvinner inte för att man sänker kunskapskraven.
Om en månad börjar Elisabeth Nyberg på sitt femte studieår i bioinformationsteknologi vid Aalto-universitetet. Under de följande två åren fokuserar hon på att bli diplomingenjör, men ser fortsatta studier som en möjlighet, eftersom ämnet är forskarbetonat.
Nyberg tror inte att ett minskat antal magisterexamina skulle ställa de teknikstuderande i en bättre position.
− Jag vet inte hur färdig man är efter en kandidatexamen i andra ämnen, men i tekniska ämnen hinner man inte bli expert på tre år.
Enligt Nyberg låter det vettigt att försöka få in arbetslivet i ett tidigare skede av studierna då den studerande kan utveckla ett lite längre förhållande till branschen. Hon har främst varit med om exkursioner till företag och anser att samarbetet kunde stärkas.
Nyberg ser sommarstudier som ett vettigt alternativ så länge de inte försvårar de arbetande studerandenas situation. Kursurvalet borde utökas, hittills har det ganska långt bestått av grundkurser. Välplanerade sommarstudier skulle i synnerhet gynna förstaårsstuderande som kanske inte har tillräckliga kunskaper för att jobba inom sin egen bransch, anser Nyberg.
Finland är alldeles för litet för att locka studerande om terminsavgifter införs, anser Nyberg. Möjligtvis kan folk se avgiften som en garanti på kvalitet och tänker att utbildningen kanske är värd att satsa på. Om terminsavgifterna ska införas vill hon hellre se att utbildningens kvalitet höjs före det.
Nyberg anser också att Finland skulle förbise den globala jämlikhetsaspekten om länder med högre BNP får bättre tillträde till de finländska högskolorna.
− Det finns otroligt kunniga personer också i länder med bristande utbildningsmöjligheter.
Många förändringar positiva
Efter fem års målmedvetna studier fick Ylva Hellgren sin magisterexamen i socialpsykologi vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet. Hellgren sökte arbetsplats medan hon jobbade med sin pro gradu och fick jobbet som ansvarig ungdomsarbetare vid Vanda stad redan före sin utexaminering i juli 2015.
− Bara en annan studerande som börjat samtidigt som jag blev magister. Jag förstår att man vill få folk snabbare ut i arbetslivet, i jämförelse med europeisk nivå studerar många långsamt i Finland.
Hellgren tror att en kandidatexamen räcker långt i många branscher, men nyfikenheten drev henne själv till fortsatta studier. Hon skulle ha doktorerat om det varit svårt att få arbete inom den sociala sektorn.
− Min åsikt avviker säkert från många högskolestuderandes, men jag ser inte förändringarna som ett hinder. Det är nästan bättre om kandidatutbildningen blir mer arbetsorienterad.
Enligt Hellgren tror en del studerande att de är friare som studerande än i arbetslivet. I verkligheten är man beroende av studiestödet och av att arbeta vid sidan av studierna för att klara sig ekonomiskt. Under sin studietid arbetade Hellgren nattetid inom åldringsvården. Ändå höll hon en takt på ungefär 60 studiepoäng per läsår för att bli färdig inom utsatt tid.
− Min arbetsgivare såg positivt på att jag studerat enligt tidsramarna. Det kan ha bidragit till att de anställde mig, säger Hellgren.
Möjligheten till en sommartermin ser Hellgren positivt på. Många studerande får inget sommarjobb och få har möjlighet att arbeta inom sin bransch. Själv hade hon gärna studerat om hon saknat jobb på somrarna. Arbetserfarenhet från den egna branschen är självklart till nytta men Hellgren tror att det i slutändan är viktigare att studierna inte drar ut allt för mycket och att man visar intresse och ambition för det arbete man söker.
Regeringen på väg åt fel håll
Christoffer Steffanson har studerat vid Åbo Akademi i två år. Han vill avlägga en dubbel magisterexamen i huvudämnet nationalekonomi och biämnet filosofi för att kunna fundera på samhällsfrågor på en högre nivå, också efter studierna.
Enligt Steffansson behövs forskare med tvärvetenskaplig kunskap eftersom gränserna mellan de samhällsvetenskapliga disciplinerna verkar bli mer flytande. Genom mångsidiga samhällsstudier kan man skapa en bredare kompetensbas.
− Jag tycker att det finns en tendens att inte uppskatta studierna för deras egen skull utan bara som ett moment i att komma ut på arbetsmarknaden.
Att regeringen allt snabbare pressar ut studerande ur studiesystemet är dåligt för både individens och samhällets välmående, anser Steffansson. Det hela beror på att politikerna lever i ett föråldrat paradigm. De borde inse att miljö- och klimatproblemen behöver uppmärksammas och att stora förändringar bara kan lyckas genom att sakta ner ekonomiska hjul. Utan att skära ner i den offentliga sektorn måste man acceptera en lägre materiell levnadsstandard. Inkomstklyftorna tacklas inte utan en grundinkomst som ger arbetstagare mer autonomi. På grund av den minskade konsumtionen skulle en del jobb försvinna, men de som blir kvar kan man dela på.
Steffansson tvivlar att terminsavgifterna skulle vara en framgångshistoria.
− Vi blir mer isolerade från Europa. Bortfallet av internationella studerande kan bli stort, vilket är synd då kulturutbytet minskar.
Lilian Tikkanen
