Bilden av ett trauma

av Lasse Garoff

I ofredsårens krigshärjade Finland (1713-21) faller familjen Boije – änkan Catharina (Nina Hukkinen) och hennes vuxna döttrar Margareta (Linda Zilliacus) och Cecilia (Misa Lommi) – offer för de plundrande ryska styrkornas våld. Familjen splittras. Catharina och Cecilia tas om hand av Johan (Niklas Åkerfelt), en finländare i rysk tjänst som offrar sig i en fåfäng strävan att mildra de ryska härjningarna. Margareta räddas av den svenska soldaten Magnus Malm (Max Forsman), som vill föra henne i trygghet till Stockholm. En häftig kärlek blossar upp mellan dem och under flykten gifter de sig, en skandalös förening mellan en adelsdam och en ofrälse soldat. Det är kärvt, osentimentalt.

Familjen återförenas. Handlingen i Svenska Teaterns pjäs börjar där modern Catharina gör sitt yttersta för att ogiltigförklara Margaretas äktenskap, och tvingar Cecilia att gifta med den grova adelsmannen Leijonanckar (Anders Slotte). Fru Catharina Boije och hennes döttrar, Fredrika Runebergs roman från 1843 i dramatisering av Sofia Aminoff, skildrar hur de unga systrarna brutalt pressas in i ståndssamhällets hustruroll. Catharina själv är en benhård matriark som trots sin starka vilja inte kunde skydda sina döttrar från krigets fasor, vilket framställer henne som ännu mer tyrannisk. Sue Lemström gör de minnesvärda birollerna av gammelpigan Vappu och drottning Ulrika Eleonora, Thomas Backlund gestaltar bland annat den inför Finlands lidande godtycklige tsaren.

Cilla Backs regi avviker tacksamt från klassiskt kostymdrama. Istället odlar hon en djärvare spelstil där replikerna skalas ner till ett ordkargt minimum och pressas fram av undertryckta känslor. Koreografin tar ställvis intryck av modern dans, och intrycket förstärks av den råkalla ljusdesignen (Tom Kumlin), den avskalade scenografin (Csörsz Khell) och Tom Laurmaas ödsliga ljudvärld. Trots stilgreppen förblir scenframställningen talteatern trogen. Handlingen förs framåt huvudsakligen av repliker medan de sceniska lösningarna illustrerar det sagda.

Det antydda våldet i pjäsens inledning skapar en kraftfull stämning av otrygghet, som förstärks när den traumatiska upplevelsen döljs bakom en fernissa av överklassprydhet. Tillvaron har slagits sönder och i brist på behandling blir traumat en närvarande konstant som gör det omöjligt för familjen att återvända till det som de en gång upplevt som normalt.

Fru Catharina Boije och hennes döttrar är ett litteraturhistoriskt betydande verk i många avseenden, vilket Merete Mazzarella lyfter fram i det sällsynt djuplodande programbladet. Då Fredrika Runebergs manuskriptet var färdigt 1843 hade ännu ingen givit ut en historisk roman i Finland. Verket ger också uttryck för en spirande nationalism och ett tidigt feministiskt perspektiv. Svenska Teaterns uppsättning berör dessutom beklagligt aktuella frågor om krig och flyktingskap.

Lasse Garoff

Fru Catharina Boije och hennes döttrar. Svenska Teatern. Baserad på text av Fredrika Runeberg, dramatiserad av Sofia Aminoff. Bearbetning och regi: Cilla Back. Scenografi: Csörsz Khell. Kostymdesign: Cilla Back. Mask och hårdesign: Pirjo Ristola. Ljuddesign: Tom Laurmaa. Ljusdesign: Tom Kumlin. Musikval: Cilla Back. I rollerna: Linda Zilliacus, Misa Lommi, Nina Hukkinen, Thomas Backlund, Max Forsman. Sue Lemström, Anders Slotte, Niklas Åkerfelt

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.