Onyttig men kristallklar poesi

av Mats O. Svensson

Omslag_Alvin-Pang.inddKan en poet göra skillnad i världen, kan den förändra en stat som Singapore, ett av världens publicistiskt sett minst fria länder enligt Reportrar utan gränser, med få fria medier? Alvin Pang, född 1972 och en av sin generations viktigaste poeter svarar nja, poesin är och tillåts vara onyttig: ”Den här dikten har inte för avsikt att förändra världen / eller ens rubba den en endaste tum” skriver han i en dikt till ingenjörskonsten vars ”räta linjer” en gång blir byggnader, ”mirakel, lättare än luft”. I en annan dikt når han den bittra insikten att flera ”års litteraturstudier lärde mig / inte mycket mer än avund” och att inte ”en enda gata kommer att lysas upp av / det du skriver”. Men för Pang kan poesin göra annat, för efter läsningen kommer sensationen: ”Ditt hjärta / viskar snabbare än vanligt; den kyliga luften och regnet / sticker inte lika lätt som förut.”

Pang skriver inte poesi som skyltar med sitt politiska engagemang, däremot emellanåt en finurlig samtidssatir med en lätt ironi över maktmissbruk och drömmar om rikedom. Men Pang kan även framträda som en mycket sinnlig poet, som när han uppfattar och förmedlar ”doften av Raintree efter ett åskväder” eller ljudet av regn ”mot lövens kupade händer”. Andra gånger skriver han en anspråksfull dikt som förklarar och uppenbarar ögonblicken, och skänker sin läsare små insikter sprungna ur vardagen. Pang får Singapore att leva genom dikten, den lilla tätbebyggda staten stiger upp från stilla havet och separeras från Malaysia, staden vibrerar mellan raderna, dess invånare och hus andas, regnet trummar mot asfalten och stadens tropiska träd doftar sött i skymningen.

Det finns en hel del pärlor i När barbarerna
kommer, till exempel ”Självporträtt” som slutar med rader som hämtade från den romantiska poesins dualistiska begreppsvärld: ”Numera / släcker jag lampan och inväntar avgrunden, / och så länge jag inte vaknar med ett skrik / morgonen därpå har jag en dikt.” Tankarna går till Stagnelius berömda slutrader att natten är dagens mor, natten är diktens ursprung och avgrunden föder dikten. Så är det också hos Pang, som trots detta mörka ursprung förvånansvärt ofta lyckas skriva ljus och lättsam poesi, inte sällan med en viss urban smartness.

Översättaren Henrik C. Enbohm har skrivit ett informativt efterord som ger nödvändiga kunskaper för förståelsen för Pangs författarskap och den unga poesin från Singapore. Det är också han som gjort urvalet av dikter från fyra diktsamlingar, publicerade mellan 1997 och 2012, samt åtta dikter som tidigare varit opublicerade eller tryckta i tidskrifter. Ett urval som detta kan lätt framstå som godtyckligt, under läsningen frågar man sig varför har man valt just dessa dikter. För samlingen är eklektisk – vilket kan vara bra – men den är tyvärr också mycket ojämn.

Ändå, jag blir glad av När barbarerna kommer, glad av Pangs sensibilitet, över Rámus fortsatta satsning på den nödvändiga översätta poesin, glad av poetens förmåga att röra vid en annan människa tvärs över jordklotet, glad över den kristallklara strofen:

Bortom denna punkt är vi blinda,

sprungna som vi är

ur ett ögonblick exakt som detta

Mats O. Svensson

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.