Monologer i dialog känns som en mellanproduktion för Sirius Teatern. Däremot är det på flera sätt en behaglig teaterupplevelse. När publiken anländer får åskådarna sätta sig vid små bord och bjuds på kaffe, och den här intimiteten skapar en känsla av någon försvunnen form av salongsgemenskap. Som att vara på besök hos en halvbekant eller släkting som berättar sin historia.
Paul Holländer uppför En sista biltur av Anders Larsson, en finstämd skildring av hans ålderstigna moders död. Det är en rak och känslig och ganska vacker berättelse som hämtar sin tyngd i de väldigt personliga känslorna av saknad och sorg. Modern når slutet på ett fullt och gott liv, och Larssons monolog är en nästan dokumentär beskrivning av hennes sista tid då hans tillvaro uppslukas av livets ändlighet som ett närvarande faktum. Det är ett sorgearbete som vi får vara vittne till, i vår salong.
In Transit av Susanne Ringell kan beskrivas som en diktmonolog, eller en poetisk essä, som på grund av sin fragmentariska form och sina lyriska formuleringar torde vara en svår text att leverera, men som framförs skickligt och säkert av Paul Olin.
Monologerna kan säkert sägas gå i dialog med varandra ifall man går in för att titta efter likheter (utöver de uppenbara – bägge utspelar sig till exempel i Sverige). Min upplevelse är att de trivs ganska bra på var sitt håll. Men just som tudelad föreställning blir teaterupplevelsen på ett bra sätt anspråkslös och lever i det lilla som teater kan vara.
Lasse Garoff
Text: En sista biltur av Anders Larsson, In transit av
Susanne Ringell. På scen: Paul Holländer, Paul Olin.
Regi, visualisering, ljudvärld: Paul Holländer, Paul Olin.
Ljusdesign: Saija Nojonen.