Familjen Lehtinen-Hök är modern arbetarklass. Föräldrarna är i övre medelåldern, Ingvar (Max Bremer) är sjukpensionerad, och Inge-Maria (Marika Parkkomäki) är den drivande kraften i familjeföretaget Happy Cat som per telefon prånglar en mirakelmedicin som ska bota allt från diabetes till depression för både dig och dina barn. Men det är bara gamla människor svarar i telefon, och Inge-Maria får gång på gång överge sitt säljsnack för att hjälpa de ensamma främlingarna med deras problem istället.
Hemmets samlingspunkt är en beigebrun soffgrupp med sverigebåtsfiilis, där familjen hypnotiseras av flödet av meningslöst skräp på TV. På soffbordet ligger skräp och gammal disk och salta pinnar, på golvet ligger gamla tidningar och förpackningar, de äter billig mikromat.
Det är krämpor och stillasittande, och de minsta rörelser, som att stiga upp ur soffan, är en ansträngning. Det skapar en stark stämning av en stagnerad tillvaro utan direkt nöd men där framtiden inte öppnar några som helst perspektiv. Bara mer av samma: TV, sittande, mikromat, glömska. Och åldrande, utan elegans eller romantik. Mjukisbyxorna hänger på fåtöljryggen, och redan att dra på dem känns som arbete. Familjen Lehtinen-Hök har minsann fått sin beskärda del av psykiska och fysiska besvär, och mirakelmedicinen verkar åtminstone inte hjälpa dem.
De halvvuxna barnen Thomas (Willehard Korander) och Bella (Julia Korander) saknar riktning, ambitioner, och en klar identitet utanför familjen. Bella lever i efterdyningarna av medelsvår depression, och Thomas är en lat mångsysslare (med rörande likheter med sin oföretagsamma far) som hoppas på att någon av hans youtubevideor en dag ska ge en magnifik utdelning med femtio miljoner visningar – som på något oklart vis kommer att resultera i stora inkomster. I väntan på det bor han i en fuktskadad lägenhet och gör tvivelaktiga överenskommelser med skumma bekanta.
Handlingen är liten på gränsen till minst, men på ett sjudande, drivande och energiskt sätt. Joakim Groths regi etablerar konflikterna men tystar ner dem, vilket skapar ett vardagligt men spännande rum och lämnar plats för en fruktbar icke-handling.
Ingvar odlar en hemlig flirt med en klasskamrat i sin kurs i estniska. Bella kommer hem med sin kompis Siri (Iida Kuningas) och de visar sig vara mer än vänner, vilket trots överraskningen snabbt och smidigt accepteras av familjen, och icke-handlingen kan fortsätta.
Denna stillastående situation ger karaktärerna ett obegränsat rum att utvecklas i, och de antar både bredd och djup, själsliv, överraskande dimensioner. Siri visar en fallenhet för parterapi, Ingvar vidrör en ungdomssorg och känner sin ungdoms passion väckas av en musikslinga. I Marika Parkkomäkis förträffliga gestaltning är Inge-Maria tantig, stel och grånad, men hon är också navet som håller samman familjen och hindrar den från att glida ner i uppgivenhet. Och bakom krämporna och den tunga åldrande kroppen glöder både vitalitet och temperament, som har burit henne genom obearbetade skuldkänslor. Julia Koranders Bella är loj, sur och mörk som ett åskmoln, men bakom vreden kämpar hon desperat för ett minimum av självbestämmande.
Och till slut kommer Thomas äntligen igång med sitt senaste videoprojekt: trygghetsvideor där familjemedlemmarna i tur och ordning viskar någonting lugnande i närbild. Men i tystnaden väller plötsligt tunga och sorgliga saker fram ur minnenas djup. Men också det djupa och meningsfulla. Under inspelningen tystnar hushållet lydigt och den omständigheten skapar komiska men effektiva situationer i hemmet då konflikter som rusar fram till ytan måste tryckas undan av lojaliteten till Thomas projekt.
Receptet på lycka på Teater Mars är en rörande och djärv och annorlunda teaterföreställning om helt vanliga saker, vanliga liv som växer i djup och betydelse. Det är också en mänsklig och hoppfull berättelse där människor som somnat in i vanor och lättja ruskar av sig sin letargi och istället börjar söka energin, kärleken och meningen i sin egen tillvaro. Kanske det är det som är receptet på lyckan?
Text: Lasse Garoff
Foto: Stefan Bremer
Receptet på lycka, Teater Mars. Regi: Joakim Groth. Medverkande skådespelare: Max Bremer, Marika Parkkomäki, Julia Korander, Willehard Korander, Iida Kuningas. Teknik: Saija Nojonen. Ljus: Valo Sauri. Scenografiassistent: Aleksi Karjalainen. Grafik: Fredrik Willberg. Produktion: Birgit Aittakumpu, Andrea Brandt.
