Lösningen är inte att byta bank

av Lasse Garoff

På Vita husets presstillfälle den 5 april kommenterade USA:s president Barack Obama personligen läckan av dokument från advokatbyrån Mossack Fonseca i Panama, och under framförandet gav han åter igen ett smakprov på sitt eget sällsynta brand av statsmannaskap: klarspråk, nedtonad humor, och ett stråk av något som liknar livströtthet, som om han inte kan tro att han faktiskt måste stå här och förklara alla dessa självklarheter … men okej då, vi tar väl det från början.

Problemet med skatteflykt är varken nytt eller överraskande. Bolag verksamma i ett land som Finland eller USA väljer att grunda brevlådeföretag i länder med lägre skatteprocent, vare sig det handlar om Caymanöarna, Panama, Irland eller Luxemburg, men behåller fortfarande hela sin verksamhet i ursprungslandet. Därmed drar företaget nytta av Finlands (eller USA:s) infrastruktur, juridiska system, dess utbildade arbetskraft och välmående marknad. Vissa företag undviker skatt genom att lyfta lån till hög ränta från ett annat bolag i samma koncern, och kan dra av räntorna i beskattningen medan pengarna hålls inom koncernen. Metoderna varierar, men slutresultatet är det samma: vissa företag smiter undan när de ska betala sin andel av notan. De flyttar över sin skattebörda på de övriga medborgarna, och i längden leder det till att landet inte kan bevara ett fungerande samhälle för sina kommande generationer. Antingen blir skattegraden ohållbar, eller så slutar vi investera i framtiden. Vi slutar att reparera vägarna och utbilda barnen.

En stor del av de här praktikerna är lagliga, och just det är problemet. Det är inte fråga om att skattesmitare bryter mot lagarna, utan problemet är att lagarna är så bristfälligt stiftade att de som har råd att anlita en stab av advokater och bokförare kan utnyttja kryphål i lagen för att slippa bära det ansvar som alla vanliga medborgare förväntas bära.

Det som uttryckligen gör Obamas framträdande till beundransvärt statsmannaskap är att han korrekt identifierar problemets strukturella art, men också konstaterar att lösningen finns där han själv befinner sig – i politiken. En politikers uppgift är att stifta lagar, och bara genom en klarare lagstiftning med tillfredsställande övervakning kan problemet med skattesmitning åtgärdas.

I jämförelse har den inhemska reaktionen på Mossack Fonseca-läckan varit väldigt svag, spretig och missriktad från regeringens håll. Utrikesminister Timo Soini passar på att skälla på Nordea, som visserligen utmärkt sig med särskilt tvivelaktiga affärsmetoder. Finansminister Alexander Stubb fördömer skattesmitning, och anser att företag utöver att följa lagen borde känna ”ett samhällsansvar”. Statsminister Juha Sipilä brummar instämmande att det är ”en hederssak” att betala skatt i hemlandet. Heder i all ära, men det låter som en väldigt svag sanktion på ett allvarligt problem.

Deras inställning är inte heller ny, utan ekar högerpartiernas långvariga liberalistiska antipati mot progressivitet i beskattningen. I Hbl 8.11.2015 konstaterar Kimmo Sasi (Saml) som en självklarhet att skatter i allt större grad blivit frivilliga då möjligheterna till skatteplanering har ökat. Följaktligen är det logiskt att flytta över skattebördan till konsumtionsskatter, särskilt moms. På inget sätt kommenterar han det faktum att detta på ett väldigt orättvist sätt flyttar skattebördan över på de lägre inkomstklasserna. De rika kan flytta och planera, men de fattiga måste stanna, och betala.

Även Socialdemokraterna och Vänsterförbundet går ut med budet att de tänker lämna Nordea, men det åtgärdar inte problemet.

Det handlar inte om att peka finger mot enskilda aktörer, eftersom problemet är större än så. En stor mängd aktörer, inklusive kramgoa brands som Google, Ikea, Apple, Mehiläinen, har visat sig agera på en skiftande skala från grå till kolsvart ekonomi. Så länge som skattesmitning är enkelt och riskfritt kommer företag och privatpersoner att utnyttja dem, och vad värre är, så kommer de företag och privatpersoner som väljer att handla i enlighet inte bara med lagen utan också med sina samhälleliga plikter, att bestraffas för det. Det enda sättet att åtgärda saken är att ta bort incitamentet.

Tillfället gör tjuven.

Lasse Garoff

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.