Tre frågor till Marina Meinander

av Lasse Garoff

blivande konstnärlig ledare för Lilla Teatern.

1. Lillan har väckt ganska negativa reaktioner med farsen Ta mig till er ledare. Påverkar det hur du ser på ditt kommande uppdrag?

– Inte explicit. Jag har inte sett föreställningen och jag vet inget om den process de har haft. Att få sådana recensioner som Ta mig till er ledare fick av framförallt sina kvinnliga recensenter, är säkert traumatiskt också för luttrade teatermakare. Men en kan se de starka reaktionerna som en välkommen påminnelse om att teater alltid står i relation till sin samtid och alltid kommunicerar med den, om en vill det eller inte. På något plan kan jag uppskatta att diskussionen inte hymlar, utan går rakt på sak. Men roligt är det ju förstås inte att bli så sågad.

2. Vad vill du betona som konstnärlig ledare?

– Jag vill betona teatern som mötesplats, ett socialt rum där man tillsammans, inom en konstnärlig kontext, får reflektera kring både samhälleliga och existentiella frågor. Teatern får gärna bli ett utvidgat vardagsrum, där scenen också kan användas för annat än egna föreställningar. Men föreställningar utgör så klart fortsättningsvis kärnan i Lilla Teaterns verksamhet. Kanske kan vi ha salonger av något slag? Samtal, läsningar, konserter, gästspel? Livemötet är viktigt.

3. Vad är din vision för Lilla teaterns profil inom teaterfältet?

– Lilla Teatern är en del av gigantiska Helsingfors stadsteater som gör hela 20 premiärer per år. Det ger en enorm potential, men betyder också att det är viktigt att för varje produktion hitta kärnan av angelägenhet, att undvika slentrian och att våga utmana både sig själv och sin publik på nytt och på nytt.

– Jag tror på Lillans identitet som en spirituell, hjärtlig, rolig och gärna aktuell och uppkäftig teater som bygger på ett gediget hantverk. Jag tänker mig att det är viktigt att vara lyhörd för samtiden, för de frågor och strömningar som på riktigt berör oss, både mera ytligt och på djupet. Min egen drivkraft inom teater är en inbyggd humanism, ett intresse för människan och hennes ofta behjärtansvärda försök att leva ett drägligt liv. Jag hoppas att vi med Lillans direkta och chosefria publiktilltal också ska kunna nå den breda finlandssvenska och tvåspråkiga allmänheten som i dagens läge inte går så mycket på teater. Teater kan återigen bli en del av den breda medelklassens vardag.

Text: Lasse Garoff
Foto: Anders Meinander

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.