Technokulturen har levt sitt egna, lågmälda liv i Finland i närmare tre decennier men aldrig varit lika synlig och populär som nu. Klubbar som Ääniwalli, Kaiku och Kuudes Linja – alla tre drivna av samma två typer – har lyft upp Finlands technoscen på världskartan. Utöver det ordnas det nästan varje veckoslut mer eller mindre lagliga technofester i gamla industrihallar och kontorsbyggnader på olika håll i landet.
Mot denna bakgrund ordnas även Visio Festival i år för första gången. Den två dagar långa festivalen hämtar sin inspiration från dansmusikens mindre kommersiella sida, eller som festivalen själv beskriver sig på en reklamaffisch: ”vibrant, contemporary, original, left field”. Det bli jazz, psykedeliskt jammande och ett brett urval elektronisk musik, men framför allt techno och house.
Det första intrycket av Visio förblir tyvärr någorlunda dämpat, i och med den låga folkmängden på festivalområdet. På Heineken Main Stage, utescenen och den största av fyra, spelar sexmannabandet Maajo från Tammerfors afrikansk-inspirerad musik över ett lugnt housebeat. Stämningen är avslappnad, kanske lite väl så. Perfekt att sitta på gräsmattan och dricka en öl till, men en större och mera entusiastisk publik får festivalen ännu vänta på. På fredag kväll lyckas Todd Terje som utescenens enda uppträdare dra en stor publik – Terjes melodiska disco-house får publiken att dansa hela spelningen igenom i kvällssolen.
Todd Terje
Ännu tommare är det på lördagen, då festivalområdet öppnar redan klockan 16 och publikmängden är oroväckande låg i flera timmar. Synd för artisterna som drar sina set inför ett tiotal människor, men i ärlighetens namn kunde en kanske inte heller ha väntat sig något mera av den kvällspigga technopubliken som festat till fyra eller senare natten innan. Någon egentligen festivalstämning blir det inte, vad det nu än betyder, upplevelsen påminner mera om att sitta i en park och chilla med musik i bakgrunden. Arrangörerna Tony Joakim och Shpat Qerimi påpekar i en förhandsintervju att festivalen inte kan jämföras med en vanlig rockfestival, utan att de strävar efter annorlunda upplevelse, en kombination av klubb och festival. Vilket de också lyckas med, på gott och ont.
Ny generation
Kristiina Männikkö.
Till artistutbudet hör många stora internationella namn, men kvaliteten är minst lika hög på de inhemska artisterna som spelar. Dj-kulturen genomgår just nu sin guldålder i Finland och nya, unga dj:ar och producenter dyker upp överallt.
– Jag skulle inte villa vara någon annanstans just nu, det händer så mycket saker här i technoscenen, bra fester med intressanta namn varje vecka, säger Kristiina Männikkö.
Männikkö började spela skivor för ungefär fem år sedan och har sedan dess etablerat sig som ett säkert namn på Kaiku och Ääniwalli. På Visio spelar hon Techno Studio-scenens första set klockan 20 på fredag – det blir mörk, mystisk men starkt dansant techno.
Männikkö representerar den nya generationen av techno i Finland. Det uppror, främst mot myndigheter och mainstreamkulturen, som präglade 90-talets technoscen började avta då folk nådde medelåldern och techno började spelas på klubbar. Musiken och kulturen har ändå överlevt och upproret har tagit en ny form. Det hänger ihop med hur hela stadskulturen har utvecklats – invånare tar tillbaka områden och gör saker själv.
– Det är otroligt fint att se en helt ny generation unga på dansgolven nuförtiden, speciellt tjugonånting-åriga tjejer, säger Samuli Kemppi då jag frågar honom om technokulturens utveckling.
Mycket har förändrats sedan Kemppi började spela på technofester i industrilokaler i början av 90-talet. Numera har han gjort sig känd i både Finland och Europa som dj och producent, och driver tillsammans med Juho Kusti Deep Space Helsinki, som bland annat är ett skivbolag, en klubbkväll och ett radioprogram.
Juho och Samuli.
– Helsingforsarna har vaknat upp till att saker kan göras på andra sätt, man vågar försöka och har märkt att vad som helst är möjligt, säger Kusti.
– Helsingfors skulle inte ha varit redo för en motsvarande festival för tio år sen, men å andra sidan är vi kanske inte helt redo ännu heller.
Deep Space Helsinkis spelning på Visio verkar ändå tyda på motsatsen. Techno Studio fylls av folk för hela den tre och en halv timme långa spelningen som avslutar festivalens första dag.
Urban frihet
Detroit Swindle.
Visio förtjänar ett stort tack för de eklektiska musikvalen – den önskade publikmängden uteblev men musikerna spelade bra. Musikprogrammet är klart delat i två – jazz, livemusik och mera avslappnad stämning som övergår i hårdare, intensivare dansmusik mot natten. Och när allt kommer omkring verkar det vara technon och dansmusiken som drar folk till Visio. Huvudscenen inne i Teurastamos lokaler, Visio Stage, kör igång långsamt men börjar fyllas med människor mot natten. Med relativt stora internationella namn som spelar känns dansgolvet tidvis lite underbefolkat, även om det har sina stunder – Detroit Swindle fyller hela salen och inhemska Serot Band är en av scenens höjdpunkter.
Då solen börjar gå ner skiftar stämningen totalt och hela utrymmet vaknar upp i nytt liv. De tre övriga scenerna – utescenen stänger redan före midnatt – bildar en större helhet, ett klubbkomplex med full service för ivriga festare. Då man vandrar omkring på området mellan scenerna, konstverken och matstånden kan man stöta på något nytt och intressant vart man än vänder sig.
Man kan också fly den svettiga trängseln på dansgolvet till något av de andra öppna rummen. Precis intill Visio Stage finns ett stort rum inrett med soffor, bekväma stolar och Alvar Gullichsens massiva tavlor på väggarna. I ett annat rum finns en imponerande installation av Andre Vicentini och Fernando Visockis som heter Conducting Senses. Betraktare kan med hjälp av rörelsesensorer styra datorgrafik som projiceras över hela rummet – vackert och garanterat underhållande för utmattade festare som vill ha lite andrum från det intensiva dansgolvet.
– Vanligtvis då du har en utställning har du ett vitt rum där du har dina konstverk. I det här fallet har vi ett massivt utrymme som inte går att kontrollera, så konstproduktionen måste anpassas till området och stämningen här, säger Christian Sjöholm, konstnär och ansvarig för festivalens konstprogram.
Konsten är verkligen inte bara en ytlig sideshow på Visio utan en del av helheten. Före festivalen ordnades det en öppen ansökan för konstnärer, som sedan får ställa ut sina konstverk på festivalområdet och sälja dem utan provision. Bland konstnärerna finns flera etablerade namn men också helt okända.
– Ett tema som vi ville visualisera är frihet i en urban stadsmiljö, att kunna ta tillbaka utrymmen och påverka sin omgivning via konst, säger Sjöholm.
Mindre och bättre
Shifted.
Visio är ingen vanlig festival, utan snarare en sammansmältning av musik, konst och diverse subkulturer, en gemenskap bland de som vill ha något mera än bara det vanliga. Helheten är snygg, stilren och opretentiös, utan att vara ens i närheten av Flows hipsternivåer. Resultatet skulle kanske ändå ha blivit bättre i lite mindre skala, den bästa festen är nämligen på de två minsta scenerna.
Techno Studio är den mest klubbliknande av scenerna. Svarta dukar på väggarna, ingen belysning och abstrakta videoprojektioner bakom artisten. Kristiina Männikkö, den ena av tre kvinnliga artister på hela festivalen, börjar klockan 20 på fredag scenens första set inför ett tomt dansgolv som sakta men säkert börjar fyllas. Till scenens bästa stunder hör de åtskilliga live-seten – höjdpunkten är utan tvivel brittiska Shifted. Finska skivbolaget Etherwerks är starkt representerat, med fyra live-set.
Bassoradio Stage, den minsta och intimaste scenen, erbjuder kanske den bästa miljön för dans i och med att den är utomhus men under tak. Dj-båset som ser ut som ett litet torgstånd, dansarna med en plastmugg öl i ena handen och cigarrett i andra, den lyckliga, sorgfria stämningen – konceptet påminner om Ääniwallis söndagar då kvällen inleds utomhus och fortsätter inomhus mot natten. Technon, som har sitt ursprung i mörka industrilokaler, fungerar också utmärkt i sommarsolen.
En av scenens och hela festivalens höjdpunkter är Hunees spelning i solnedgången på fredagen. Han blandar smidigt själfull house med intensiva rytmer och stämningen kunde inte vara bättre. Under lördagens två sista spelningar på Bassoradio Stage – amerikanska Joey Anderson och brittiska Secretsundaze – är det så fullt framför scenen att man knappt kan röra på sig.
Festivalen avslutas perfekt i Techno Studio med Antti Salonen, mannen bakom Techno Interests Me-internetfenomenet. Det finns uppenbarligen ett starkt intresse för techno i Helsingfors, men hur är det med det övriga utbudet? Kanske Visio skulle ha behövt flera mainstreamnamn som Todd Terje för att fylla området också före klockan 22. Det mångsidiga och överraskande utbudet är både festivalens styrka och svaghet, det återstår att se hur teamet lyckas arbeta kring det nästa år.
Text & bild: Elis Karell
länk till techno interests me
