Några dagar innan Soldiers of Odin slutar patrullera Åbos gator pratar jag om stadsrummet, maktstrukturer, ålder, rasifiering och kön i ämnet geografi vid National University of Singapore. Som ett exempel använder jag ett uttalande av Soldiers of Odins Åbogrupp, publicerat i maj 2016. I uttalandet omnämns åstranden och de allt yngre ungdomar som rör sig längs ån, tonårsflickor med korta kjolar samt mörka män. Antaganden om vem som får röra sig var, vem som behöver skyddas var, vem som rör sig var, vem som är farlig var, är alla tydliga.
Stadsrummet är på inget sätt neutralt, utan i hög grad influerat av sociokulturella processer, identifikationer och politiska formationer. Det finns otaliga andra exempel på det här, eftersom det är fråga om en ständigt pågående process. Ibland mer uppmärksammad, ibland mer undanskymd. Alltid har stadens gator hållits under uppsikt och kontrollerats, genom lagar men också oskrivna regler.
I en tidningsinsändare publicerad i Turun Sanomat klagar skribenten på ungdomar som rör sig i en annars så idyllisk liten park i Åbo. Några dagar senare svarar en femtonåring på insändaren med att förklara att det är fråga om ungdomar som bor i närheten, som vistats i parken redan som barn. I det här exemplet handlar det främst om ålder. Men det handlar också om praktiker. Vad som är mer tillåtet att göra på vilka platser.
Förutom att det handlar om vad platser används till, gäller det också vilka praktiker som noteras eller osynliggörs. Eftersom alla bussar i Åbo stannar vid Salutorget är platsen inte obekant för tonåringar och ungdomar. Många stiger på och av bussen vid torget, många går över torget.
Här följer ett tredje exempel. Endast en knapp vecka efter att spelet Pokémon GO lanserades i Finland arrangerade Åbo stad en fyra timmar lång lure vid torget. En lure innebär att en virtuell modul placeras på en plats för att locka till sig vilda Pokémons som en spelare kan se när spelaren befinner sig på platsen. En idealisk plats för pokemonjägare med andra ord. I samband med detta evenemang sade stadens webbredaktör i en intervju att syftet var att introducera torget till en ny åldersgrupp, de unga. Uttalandet visar både på antaganden om vem som inte rör sig på och omkring torget, men också antaganden om vem som spelar spelet, som i själva verket sträcker sig över flera generationer.
Här osynliggörs alla unga som rört sig på torget, redan innan spelet. Jag tolkar det som att de inte använder torget på rätt sätt. De stannar inte för en kaffe, de köper inte grönsaker, frukt, fisk och bröd. De är inte konsumenter när de vistas på torget. De umgås, väntar och passerar.
I Singapore inser jag andra gången jag åker rulltrappa att jag borde stå till vänster. Praktiken att stå till höger gör att omgivningen avläser mig som en nyanländ besökare. Trots otaliga skyltar om vad jag uppmuntras göra och vad som är förbjudet i staden, råkar jag inte se en skylt om rulltrapporna. Ändå står alla till vänster, och den som gör motsatsen får irriterade blickar.
Ann-Charlotte Palmgren
forskar i genusvetenskap vid Åbo Akademi
Foto: Janne Wass