Charlotte Qvandts sjätte bok Epikris är en diktsamling där kroppen synas in i minsta detalj. Upptäcktsfärden leds av kirurgens skalpell, fynden som görs är ofta mångtydiga. Det är en resa in i en kropp på jakt efter ett jag.
Upplägget är tydligt – det här är en journal, en dokumentation. Liksom titeln, Epikris, antyder handlar det om just en epikris – ett utlåtande kring uppkomst, utveckling, förlopp och behandling av sjukdomstillstånd, de olika avdelningarna i diktsamlingen bär namn som härleds till detta.
Inledningsvis möter vi patienten som av diverse yttre och inre orsaker sökt sig till en vårdmottagning för utredning.
”När patienten vänder sig om finns inget där: / numera har den kliniska vetenskapen lämnat själen för psyket”
Qvandt är kort och precis i sitt uttryck. Den sterila omgivningen kring kroppen smittar av sig på texten. Läsaren står där i undersökningsrummet, i operationssalen och följer de anonyma kropparna. Den sakliga hållningen bryts i korta ögonblick för att utforska påståenden – emellanåt sväva iväg och fångas av det konceptuella för att igen flyga mer fritt. En kritik av sjukvårdssystem och kategoriseringar kan skönjas mellan raderna.
Hos Qvandt är kroppen kompakt, döljer mycket, men samtidigt kikar en hel värld fram – med årstider och natur: en trädgård med rosor och klängväxter, färger och former, processer på gränsen, innanför och utanför den egna kroppen.
”Språket är ingen malign vävnad, och lyser därför inte upp / när den påträffas vid undersökning”
Qvandts försök att förstå blir en jakt på liv med dödlig utgång. Undersökningen, som allt mer blir en alltmer utforskande operation går så långt det går att komma – kapar sig genom hinnor och organ, vener och artärer, ben och bottenslam. Till slut är kroppen en kropp – och bara det. ”Samtliga hypoteser kan strykas / Förlusten av liv har inget eget minne ”, så lyder den sista dikten på temat – sedan följer samlingens epilog (som naturligtvis också är en del av samlingen) och allt och ingenting har förändrats. Undersökningen av kroppen börjar om – nu obduktionen. Samma omsorgsfulla arbete – men ändå ett helt annat, och kanske var det vad som var på gång boken igenom.
Läsaren lämnar texten där och när patienten inte längre är patient, när kroppen inte längre är kropp.
Heidi von Wright
Charlotte Qvandt: Epikris. Sadura bokförlag, 2016.
