Huili – en tidskrift om hållbar livsstil

av Jan Gardberg

Hannele Huhtala, chefredaktör på Huili, vill göra en positiv, lösningsorienterad tidning om miljöfrågor. Men det är inte alltid helt lätt att skriva om ämnet på ett sätt som når ut till människor, utan att skuldbelägga dem eller ge dem ångest.

– Som exempel har vi använt en sån här småbarnsmamma från Esbo, som har bråttom, som kör bil till sitt jobb i Helsingfors, som har ett par barn, och som helt enkelt inte har väldigt mycket tid att tänka på klimatförändring eller miljöfrågor, och som sannolikt inte är vegetarian. Men om hon kunde se en tidningspärm som tilltalade henne, gjorde henne intresserad, och om hon därigenom kunde fås att inse att de här frågorna inte är sådana att de skulle vara utom räckhåll för henne, så kunde det vara en början på något. Vi vill absolut inte göra en tidning enbart för en liten grupp mänskor, som redan vet allting om miljöfrågor, säger Hannele Huhtala, chefredaktör på tidningen Huili.

Huhtala är iklädd en skjorta köpt i Kabul. Där var hon första gången hösten 2015, i egenskap av ordförande för Kvinnliga journalister rf, en organisation i Finland som i år fyller sjuttio år. I sju års tid har de haft ett projekt vid namn ”Learning Together”, där man utbildar kvinnliga journalister i Afghanistan. Projektet är bekostat av det finska Utrikesministeriet, och fortsätter åtminstone fram till slutet av 2017.

Bra livskvalitet

Huilis tidigare chefredaktör Riikka Suominen tog i slutet av 2015 över chefredaktörskapet för Gröna Förbundets språkrör Vihreä lanka. För Huilis del kom det att bli en relativt lång paus mellan numren, i och med att tidningen runt samma tider också bytte ägare.

– Vi ville göra en bra tidning, som vi haft tid att tänka över. Alternativet hade varit att med verkligt snäv tidtabell förra hösten göra en ”klippa-och-klistra”-tidning, att bara så fort som möjligt försöka hitta stoff som skulle fylla den tidning Riikka tidigare gjort. Men vi tänkte att läsarna också uppskattar att de får ett ordentligt paket, ett sånt vi själva kan vara stolta över, som verkligen innehåller något läsvärt.

Samma logik ligger bakom beslutet att Huili från och med december i år ska utkomma bara två gånger om året, men i ett tjockare format på hundra sidor. Där emellan skickar Huili ut miniguider kring ekologiska konsumtionsval till prenumeranterna. Huhtala försäkrar att reformen är ett journalistiskt val, inte någon ekonomisk nödvändighet. På tidningens webbplats kan de publicera texter med mer aktualitetsvärde. Den första miniguiden utkommer våren 2017, mellan Huilis vinternummer och sommarnummer.

– En central tanke är att Huili ska vara en tidning som visar att man inte behöver pruta på sin livskvalitet bara för att man väljer en ekologisk livsstil. Men en ekologisk livsstil kan naturligtvis se ut på många olika sätt. För mig har det varit viktigt att lyfta fram en vegetarisk livsstil, eftersom maten är en stor klimatfaktor. Men samtidigt vill jag också få med andra lösningar. Som ett arv efter Riikka har vi en spalt som lyfter fram olika i miljöhänseende positiva fenomen och produkter.

Huhtala har två utbildningar, en som medianom, med inriktning på elektronisk media, och en i praktisk filosofi. Hon konstaterar att många känner ångest över dagens samhälle och klimatförändringen. Hon vill inte göra en tidning som bidrar till den här ångesten genom att älta och vältra sig i alltings elände.

Klimatfrågan viktigast

I oktober i år ordnade Huili ett seminarium på Helsingfors Konsthall med vattenkonsumtion som huvudtema. På seminariet hölls även föreläsningar om ekologisk jeansproduktion, och om problematiken med mikroplaster och hur man kan undvika dem. I december ordnas följande seminarium.

– Det kan vara svårt med såna här linjedragningar, som ifall vår tidning borde ha en vegansk linje eller inte. De matrecept vi publicerar brukar vara veganska. Men å andra sidan har vi också haft en artikel om mörtfisk, och hur den bättre kunde göras bruk av som människoföda, i stället för att som idag till största delen hamna på soptippen, i och med att man måste rensa sjöar. Den gamla termen är ”skräpfisk”, de bidrar till övergödningen av sjöar, så man fiskar bort dem därifrån.

– Nå, är det då veganskt att man äter den här fisken, som i annat fall skulle slängas bort? Man kommer lite in på freegan-frågor. För oss är klimatfrågan det viktigaste, och då upplever jag det som vettigare att fisken tas tillvara, och används också som människoföda än att den lämnas till mat på minkfarmer.

Själv är Huhtala vegan, och har varit det i femton år. Men bland Huilis läsare finns människor av olika slag, och det kan vara svårt att vara alla till lags.

– Vissa av våra läsare är mycket alerta och aktivistiskt sinnade. När vi publicerade något recept som innehöll vetemjöl och socker kom det feedback, som frågade hur vi kan publicera sånt här, som är skadligt för människan. Vi på redaktionen förespråkar ju inte att människor hela tiden borde äta vete och socker, men det handlade om delikatessrecept, så vi tyckte inte det var så farligt. En linjedragning vi gjort är att inte speciellt mycket fokusera på hälsofrågor.

Text: Jan Gardberg
Foto: Raisa Kyllikki Ranta

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.