Kroppen som allmosa

av Anna Sternfeldt

Att donera sina organ är enligt Sri Lankas buddhistiska invånare att följa i Buddhas fotspår. Men invånare i andra buddhistiska länder ser det inte alltid på samma sätt. I Kina anser man att kroppen ska hållas intakt efter döden.

Buddhismens praxis av att ge gåvor och hjälpa dem som inte är så lyckligt lottade har gjort Sri Lanka till en av världens ledande leverantörer av ögon. Omkring fem procent av Sri Lankas befolkning, som till 70 procent består av buddhister, är registrerade för att donera sina ögon efter att de har dött. Genom det stora antalet donatorer har man mer än tillräckligt för eget behov och därför skickas ett stort antal hornhinnor utomlands. Det är just cornean som är särskilt efterfrågad eftersom en person som fått sin egen cornea skadad löper stor risk att få kraftigt nedsatt syn eller till och med bli helt blind. Hornhinnan är en av de enklaste vävnaderna att transplantera då det inte krävs någon matchning mellan givare och mottagare.

Donera för uppgradering

Buddhistmunkarna i Sri Lanka har spelat en stor roll för att donationerna ses som givande handlingar, eller dana, vilket hjälper donatorn att få det bättre i nästa liv. Kiribathgoda Gnanananda Thero, munk och grundare av Mahamevnawa buddhistkloster i Polgahawela i Sri Lanka, menar att donation av kroppsdelar är att följa i Buddhas fotspår, att utöva buddhismen i praktiken. I ett tidigare liv gav Buddha bort sina ögon till en tiggare så att denne kunde få sin syn tillbaka.

– Buddhas liv är en inspiration, genom att höra berättelser om honom uppmuntras vi att ge våra kroppsdelar till andra. Att donera vår kropp efter döden skapar god karma och ökar våra möjligheter att återfödas till ett bättre liv, säger Thero.

Att donera blir helt enkelt en investering i framtiden. Själv har Thero redan i livet donerat en njure till en kvinna med en njursjukdom.

När jag pratar med några lokalbor säger en av männen, Ashan, att enligt reinkarnationstron i Sri Lanka är det bara medvetandet som återföds, och därför finns inget behov av att kroppen ska vara intakt efter döden.

– Ögondonation är en riktig win-win-situation. Du behöver inte utstå något lidande eftersom hornhinnan tas bort när du är död och ovanpå det får du god karma som gör ditt nästa liv lättare. Som buddhister har vi lärt oss sedan barnsben att se positivt på blod- och organdonation.

Inga pengar involverade

Vid Dr. Hudson Silva Eye Hospital, som drivs av välgörenhetsorganisationen Sri Lanka Eye Donation Society, berättar personalen att många av Sri Lankas donerade ögon skickas till länder där donation av kroppsdelar är tabu på grund av kulturella eller religiösa orsaker. Alla de stora världsreligionerna är positiva till organdonation, men praktiserandet är ändå inte så utbrett i den muslimska världen, så länder som Pakistan och Egypten tillhör några av de större mottagarna av hornhinnor. Men även i länder där organdonation är vanligt kan efterfrågan på corneor vara större än tillgången.

Muhammad Hussein Sirry Cassim, medicinsk chef på sjukhuset, säger att organisationen från starten 1961 fram tills idag har möjliggjort 47 275 donationer till mottagare i Sri Lanka och 72 834 internationellt, till 57 olika länder. Utöver detta har över 30 000 hornhinnor donerats för forskning och till utvecklingsarbete. Sri Lanka har världens näst största ögonbank, den största finns i USA.

– Hittills har 1,3 miljoner personer registrerat sig och av dessa är 85 procent buddhister, berättar Cassim.

När jag frågar om risken för illegal organhandel ruskar Cassim på huvudet.

– Donationen involverar inga pengar, så det finns inget underlag för en sådan handel. Vi tar bara ut en avgift som täcker den praktiska hanteringen när vi exporterar utomlands. Det enda donatorn får, efter att vi testat deras blod och de skrivit i sitt donationsformulär, är ett certifikat med orden ”Låt donatorn få en god återfödelse”.

Även om buddhismen kan ta åt sig en del av äran för att Sri Lankas medborgare är goda donatorer så tycker Cassim att Hudson Silvas insatser varit avgörande, eftersom det var han som grundade landets internationella ögonbank.

Silva, som gett sjukhuset sitt namn, började redan som studerande i slutet av 1950-talet uppmana folk att donera sina ögon. Han förvarade de första donerade ögonen i sitt eget kylskåp, och vann folkets hjärta år 1960 genom att donera sin döda mammas hornhinnor till en fattig jordbrukare. 1964 började Silva leverera hornhinnor utomlands och första gången åkte han själv över med dem i en vanlig termos fylld med is.

Olika traditioner

Utgående från Sri Lankas positiva exempel kunde man tro att världens övriga buddhistiska länder också har en hög andel organdonatorer, men så är inte alltid fallet. Inom buddhismen finns varken tydliga förbud eller påbud angående organdonation, och de olika inriktningarna inom religionen har olika syn på frågan. De samspelar dessutom med äldre religioner, kultur och lokala traditioner. I till exempel Japan där buddhisterna liksom i Kina och Sydkorea i huvudsak tillhör Mahayana-buddhismen, har man en ganska negativ attityd till organdonation. Frågan är alltså hur stor betydlese buddhismen egentligen har för synen på organdonation och hur mycket det påverkas av andra kulturella orsaker. Till exempel i Japan har många överlag en negativ inställning till den medicinska vetenskapen. Japans äldsta inhemska religion är shintoismen, som växte fram ur folkliga föreställningar långt innan buddhismen kom från Kina kring 500-talet, och enligt shintoismen är döden oren. Många i dagens Japan är fortfarande praktiserande shintoister, även om de samtidigt är bekännande buddhister, och dessutom även konfucianister. Japans zenbuddhism har sina rötter i Kina där man anser att kroppen ska hållas intakt efter döden, och Konfucius säger att ”Ens kropp, hår och hud kommer från föräldrarna; de bör inte skadas – detta är utgångspunkterna för vördnad”.

Andra buddhistiska länder som likt Sri Lanka främst praktiserar Theravada-buddhism är Laos, Burma och Thailand, och i Thailand är organdonationer ganska vanligt.

– Ofta skänker man hela kroppen till något universitetssjukhus för forskning, säger Pranom Mocha från Thailand, och menar att det enligt buddhismen är positivt att donera sin kropp då man gör något bra för mänskligheten eller för någon enskild person.

Pranom berättar att det anordnas gemensamma ceremonier för de avlidna som har donerat sina kroppar och sjukhusen skickar ut inbjudningar till de anhöriga.

– De är ofta väldigt påkostade, högtidliga och hedrande ceremonier, och det serveras mycket mat. Min äldste bror var med om en sådan ceremoni för hans flickväns mammas ära. Faktiskt funderar min bror på att fylla i en blankett för egen del men problemet är att han har haft cancer, och då vill inte sjukhusen ha hela kroppen.

Organ från Falu Gong-utövare

Det huvudsakliga hindret för organdonation i Kina är att de flesta kineser tror på reinkarnation och att de därför anser att kroppen ska hållas intakt efter döden. Det här går stick i stäv med den lankesiska reinkarnationstron, så egentligen beror kinesernas motstånd mot organdonation kanske mer på kulturella aspekter, menar Larry Liu som är vice ordförande för Falun Dafa informationscenter i Washington D.C, en organisation som dels lär ut Falun Gong och sprider kinesisk kultur, och dels stöder utövare som förföljs i Kina.

– Dessutom har befolkningen inte särskilt stor tilltro till donationsprogrammen på grund av landets enorma korruption.

Liu berättar att Kina inte ens hade ett rikstäckande organregister före 2013. Enligt Kinas Röda Kors var endast 72 065 kineser registrerade som donatorer i augusti i år. Det är mindre än en tiotusendel av Kinas 1,37 miljarder invånare.

– Ändå ligger Kina i toppen när det gäller organtransplantationer i världen i volym mätt, och väntetiden är extremt kort. Kina har blivit ett viktigt nav när det gäller organturism, men frågan är vem organen kommer ifrån.

Efter stora påtryckningar erkände den kinesiska regeringen 2006 att majoriteten av de donerade organen har kommit från Falun Gong-utövare som avrättats i fångenskap och inte gett sitt samtycke till donation.

– Men genom att erkänna detta brott kan de istället dölja ett större brott. Antalet avrättningar, några tusen varje år, är betydligt mindre än antalet transplantationer som uppgår till tiotusentals varje år. Vi vet nu att det är Falun Gong-fångar som avrättas och att deras organ säljs. Personer som lyckats komma ut ur arbetsläger och fängelser har berättat att deras blod testades flera gånger medan de var fängslade, och förtäckta telefonsamtal har avslöjat att läkare på 15 kinesiska lasarett och interneringsanläggningar har hanterat organ från Falun Gong-utövare.

Larry Liu har bott i USA sedan 1995 och arbetat med information och uppsökande arbete för Falun Gong i över tio år. Han berättar att Europaparlamentet 2013 antog en resolution som fördömer Kinas organstölder av samvetsfångar och USA:s kongress antog en liknande resolution i juni i år. Israel, Spanien och Taiwan har antagit lagar som förbjuder organturism till Kina.

– Att sälja organ från samvetsfångar är ett brott mot mänskligheten, säger han.

Text: Anna Sternfeldt
Foto: Rawi Palihawadana

För dig som vill läsa mer om Kinas illegala organhantering.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.