Den välbevandrade essäisten Leif Salmén har alstrat en ny samling texter, denna gång med fokus på länderna vid Medelhavets södra kust och Mellanöstern. I Det orientaliska rummet lyckas han gå igenom en mängd olika frågor och perspektiv kring vad som en gång kallats Österlandet, med en ständig kontaktyta till samtidens villfarelser och påstådda kriser. Ett företag som genomförs genom att gräva djupt i historien och som är besjälat av Salméns kännspaka heliga vrede och politiska skarpsinne.
Det är mycket som Salmén hinner avverka i samlingen. I centrum står förhållandet mellan öst och väst som det upplevts i den europeiska historien, men det rör sig inte om något enkelspårigt narrativ. Salmén lyfter fram olika förhållningssätt till orienten genom upptäcktsresande som Georg August Wallin, diplomater som Gertrude Bell och den nuvarande västerländska militära närvaron i öster. Han benar sig igenom dagens flyktingsituation, dess orsaker och verkningar. Han tar ett steg tillbaka och synar de flyktingkriser som hemsökt Europas historia, hur allt som är främmande iklätts syndabocksskinnet och förts till offeraltaret för att betrygga status quo. Detta främst orientfokuserade huvudstråk blandas med siande om Europas och Finlands framtid, allmänna tidsbetraktelser och litterära reflektioner.
Samlingen utgör en kritisk fördjupning av samtiden som i sig är förtjänstfull. Speciellt så när man lever i de påstådda krisernas tidevarv, i en akut och accelererande tankevärld som ständigt blir blindare för sig själv. Salméns essäistik blir i detta sammanhang en kulturell självreflektion som ger både nyans och komplexitet istället för alla de slogans och skrik som så ofta dominerar samhällsdebatten.
Med allt detta sagt så lider Salmén också av en yrkessjukdom som många intellektuella lider av. I gestaltningen av samtidens hyckleri, korruption och vanmakt så lämnas mycket lite utrymme för hoppet. Skildringen av människans tafatta försök till bättring och upplysning genom historien blir lite väl nattsvart och samtiden utlämnas mer eller mindre hjälplös inför framtiden. De intellektuella som social grupp har ofta ett behov av att markera ett visst avstånd från sitt samhälle och sin egen tid, de skriver ju inom en tradition som främst skall vara kritisk, förkroppsliga alienationens röst. Problemet ligger i att detta i för stora doser kan leda till en viss cynism som snarare fostrar apati än handling. Och vad är vår samtid om inte cynisk och handlingsförlamad?
Detta blir speciellt påtagligt i Salméns fall i hans bredsidor mot det europeiska. Visst är det sant att mycket av de europeiska värderingarna är mer eller mindre fiktiva, som han menar i boken, och att oerhörda brott har gjorts i tecknet av en chauvinistisk eurocentrism. Men ändå kan man hävda att det finns saker värda att bärga ur spillrorna. De gemensamma (fiktiva) värderingarna kan vara normativa istället för deskriptiva, aspirationer till rättvisa som vi kan se flämta till under vissa ögonblick av Europas historia. Och även framstegstron – som förtjänar nästan all kritik den får i Salméns texter – är kanske i någon form nödvändig för att människan ens ska orka sträva efter politisk förändring. Historien är ju ändå ett enormt landskap och Salmén fokuserar på noggrant utvalda delar av det för sina texters ändamål.
Men på det stora hela är Det orientaliska rummet ändå en utmärkt fördjupning av en genre av samhällsdebatten som alltför ofta ligger i träda. Salmén, med sin enorma belästhet och välsvarvade essäistik ger den här en välbehövd näring, bidrar med en reflektion som fungerar som motvikt till samtidens växande informationskaskader och spektakel. Det är snarare flera verk med liknande djup och eftertanke som bör efterlysas, flera intellektuella essäister som kan komplicera samtiden – men också för att göra det intellektuella fältet till mera av en debatt än en monolog.
Några sista randanmärkningar över själva utgåvan: en extra korrekturläsning skulle ha gett boken mera genomarbetad anstrykning. Som humanist saknar jag också ett sak- eller personregister, en detalj som tillför en till dimension till texter som dessa och förmår sätta dem i dialog med andra texter.
Valter Holmström
Leif Salmén: Det orientaliska rummet.
Förlaget, 2017.
