Simon Häggström är svensk kriminalinspektör, verksam inom prostitutionsgruppen vid Stockholmspolisen. Han är också något så sällsynt som en litterär polis; han har skrivit två böcker där han skildrar den verklighet och de människor han möter i sitt jobb. Människorna han möter är, förutom kollegorna, dels de prostituerade och deras hallickar, och dels torskarna, det vill säga sexköparna. Att sälja sex är inte brottsligt i Sverige, däremot nog att köpa sex. Staten har med lagen om förbud mot sexköp velat markera att utnyttjandet av en annan människas kropp mot betalning inte är ett acceptabelt beteende i det svenska samhället, särskilt inte då verksamheten är organiserad och i allra högsta grad inte om den bygger på människohandel.
Häggström och hans grupp sätter fast dem – i praktiken enbart män, ibland tyvärr med dragning till perversioner – som bryter mot förbudet, och försöker skydda de prostituerade som utsätts för våld eller hot om våld; prostituerade har ju rätt till samma skydd av lagen som ”vanliga medborgare” men behöver det tyvärr oftare.
Häggströms första bok Skuggans lag från 2016 lär ha slagit ned som en bomb i den politiskt korrekta svenska samhällsdebatten. I ett par kapitel skildrar Häggström unga tjejer som inte förstod vad de gav sig in på i direkta intervjuer eller med deras egenhändigt nedskrivna historier, och gör definitivt och effektivt upp med myterna kring prostitution: myten om ”den lyckliga horan”, påståendet att prostitution bara är ett yrke bland alla andra, att det bara är en viss typ av män – till exempel med olika funktionsnedsättningar – som köper sex och att prostitutionen efter köpförbud bara tar andra former. Boken inleds med ett citat av Victor Hugo: ”Vi säger att slaveriet har försvunnit från Europa, men det är inte sant. Slaveri existerar fortfarande, men drabbar endast kvinnor, och dess namn är prostitution” (min översättning).
Prostitution tycks också trots förbudets signalvärde ha blivit mera normaliserat. Att gå till en prostituerad uppfattas i vissa kretsar som coolt, som att se en porrfilm, men häftigare. Tyvärr kan en sån här inställning påverka unga killars sexualitet. En påminns osökt om det gamla feministiska argumentet att porr och prostitution lätt rättfärdigar våldtäkt, för om sex görs till en vara som kan köpas, så kan den ju också stjälas.
Uppföljaren Nattstad (Kalla kulor 2017) inleder Häggström med ett citat av den fjortonåriga Darlenne Girard som rymde hemifrån, knarkade ned sig, prostituerade sig och senare skrev sin historia, Freefalling (Fritt fall): ”På gatan finns ingen morgondag. Det enda som finns är här och nu, inget annat. Och gårdagen är ytterligare en dag du vill glömma” (min översättning).
Ett av de starkaste kapitlen i Nattstad skildrar hur den rumänska människohandlaren och hallicken Andrei, som Häggström förpassat i svenskt fängelse, efter frigivningen föreslår att de ska besöka Rumänien tillsammans. Andrei vill visa Häggström hur verkligheten ser ut för de rumänska kvinnor som åker till Sverige och prostituerar sig – åttio procent av de prostituerade i Stockholm lär vara rumänskor. Andrei vill att Häggström ska förstå varför han bedriver den verksamhet som gör honom till en brottsling i Sverige, se det från den andra sidan så att säga.
I EU-landet Rumänien är lönenivån inte ens en tiondedel av lönenivån i EU-landet Sverige. Där finns inga sociala skyddsnät, korruptionen florerar, arbetslösheten är hög och det är i praktiken omöjligt att klara sig på lönen för ett okvalificerat jobb. Med en hygglig hallick – som bara tar hälften av pengarna – kan en prostituerad i Stockholm komma upp i en rumänsk professorslön per natt, och oftast är det pengar som hennes familj i hemlandet inte kan leva utan, trots att de för det mesta vet varifrån pengarna kommer. Att prostituera sig i Sverige kan – trots att det dödar eller åtminstone invalidiserar emotionellt – framstå som rena himmelriket, åtminstone jämfört med att prostituera sig i hemlandet.
När Häggström intervjuar Andrei, efter en rundtur genom Bukarests prostitutionskvarter i en sekvens som skapar associationer till Dantes inferno, vill denne framställa sig som en hygglig prick, i själva verket en välgörare som ger de stackars kvinnorna en chans att ta sig ur misären. Men när Andrei till sist får frågan vad han skulle göra om hans egen snart tonåriga dotter skulle lockas till prostitution av dessa så kallade ”lover boys” tystnar han och får något vått i ögonvrån.
Bert Bjarland
Simon Häggström:
Skuggans lag. Kalla kulor förlag, 2016.
Simon Häggström:
Nattstad. Kalla kulor förlag, 2017.
