En feministisk president, tack!

av Eva Biaudet

Eva Biaudet.

Gör könet någon skillnad i politiken? Det är en fråga som ställts mig gång på gång under alla de år jag varit aktiv inom politiken. Som ung ville jag kanske inte själv tro att könet spelade någon roll. En liberal idé om människan är att vi alla är olika och unika, att vi själva definierar vår identitet och att respekten för människovärdet är okränkbar, oavsett språk, ursprung, hudfärg, religion och så kön, naturligtvis. Det här med kön är ju lite exceptionellt, eftersom kvinnorna inte är en minoritet. Vi är för många för att sticka ut som en uppenbart svagare eller mer utsatt grupp än männen.

Till och med inom de mest medvetna och bildade grupper har man lämnat kvinnorna ensamma med sin emancipationsutmaning. Det är tyvärr fortfarande helt acceptabelt att säga att kvinnor inte finns på chefsposter, inte blir intervjuade i samma utsträckning som män, inte styr politikens innehåll just därför att de själva inte vill eller inte vågar ta steget ut. För mig är det till exempel en gåta att inte media hittills har definierat kunskap om kvinnors liv, om jämställdhet eller om könsdiskriminering, som en kompetens som en president borde ha eller åtminstone vara intresserad av. Presidentvalskampanjen är ett praktiskt och bra exempel att studera eftersom kandidaterna är så få men ändå representerar hela skalan av de traditionella partierna.

Varför ligger presidentvalets säkerhetspolitiska diskussionsfokus på de militära satsningarna? Sverige har deklarerat att deras utrikespolitik bör vara feministisk. Vad skulle det betyda för Finlands del om vi på allvar kunde anta en sådan utmaning? Vår säkerhetspolitik får inte vara könsblind eftersom trygghet och säkerhet, både när det gäller fred och konflikt, ser väldigt olika ut för män och kvinnor. Kvinnor förhåller sig till exempel mer öppet än män till invandring och betonar betydelsen av fredsmedling och utvecklingssamarbete. Borde vi inte i högre grad diskutera vad det är som egentligen bygger fred och förebygger krig, våld och konflikter? Om vardagen blir tryggare blir också samhället mera stabilt. I en tryggare vardag kan också demokratier och delaktighet stärkas. Detta måste fungera lika i alla samhällen – också i Ryssland eller Syrien. Varför saknas det en diskussion om konkreta satsningar på förtroendeskapande mellan människor, fredsmedling, demokrati och biståndsarbete, där vi inte är särskilt framstående i jämförelse med våra nordiska grannar?

Feministisk utrikes- och säkerhetspolitik handlar om mer än om vilket kön en har, men det är ändå inte betydelselöst vilket kön presidenten har. I så fall skulle fler än en kvinna ha valts till Finlands president. För en manlig kandidat får det inte räcka med en deklaration, utan det behövs ambitiösa åtgärder för jämställdhet. Och för en kvinnlig kandidat räcker det inte med det faktum att hon är kvinna om hon inte kämpar för en feministisk politik.

Eva Biaudet
är feminist-sfp:are

Foto: Anton Sucksdorff

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.